Ibland förstår jag mig inte på mig själv, hur kan jag få ångest efter att ha ätit 2 grova äggmackor (tunna skivor bröd med ett tunt lager smör, 2 kokta ägg, champinjoner, kryddor och lite riven morot) och ett glas mini yoggi till lunch? Det är inte mycket, det är som en frukost, jag gillar ju frukost så varför börjar jag tänka så konstigt nu? Är det för att jag blev mätt? Ush, jag hatar det här. En till sak som jag kom att tänka på igår är att när jag rasar i vikt så är jag nöjd med min kropp men så fort jag slutar att rasa i vikt, oavsett om jag stannar på en vikt som jag innan haft som drömvikt, så blir jag missnöjd och hittar fel och fett. Det gör det så tydligt att det verkligen sitter så mycket psykiskt i sjukdommen, jag kan inte tänka klart och då borde jag inte heller vara den som bedömmer min kropp, ingen ska behöva bedömma min kropp, min kropp ska bära mig igenom livet och det gör den bäst när den fått näring och orkar bära mig. Jag är egentligen bara min själ.