Jag klarade gårdagen, och jag klarade att äta pizza, även om det bara råkade vara en halv. Och den var god, väldigt god. Jag måste inse att det inte är något måste att vara underviktig, världen går inte under bara för att jag är normalviktig. Och mina två bästa vänner som också är smala, fast utan att ha ätstörningar, väger mer än mig och har högre bmi eftersom båda är kortare än mig, ena kompisen som jag anser ha en fin smal kropp har samma bmi som mig om jag går upp 9 (!)kg. Så vad är det som jag är så rädd för? Jag har inte klarat denna dagen, och jag skäms, jag vill inte hålla på så här längre. Det här är inte jag längre, JAG håller inte på så här. JAG njuter av livet, är positiv och skrattar mycket. Tyvärr stämmer inget av dom sakerna in på mig de senaste åren, men det ska det bli ändring på. Jag njöt som en galning igår, det var riktigt härligt. Och idag ska jag på fler konserter och umgås med vänner. Och jag ska äta och strunta i kalorier, jag ska äta när jag är hungrig oavsett om jag har ätit innan.