Hann aldrig skriva hur det gick hos doktorn igår, men jag var där och fick berätta min histora om mitt liv de senaste åren, först verkade hon ganska dryg och fattade inte vad jag menade. Hon sa en sak som verkligen fastnade i mitt huvud, vi kom in på varför jag bara hade träffat psykologen 3-4gånger, varför hon inte hade hört av sig mer. Det var för att jag inte hörde av mig och så hade de tyckt att i mitt fysiska stånd så skulle hjälpen inte göra nått, det tolkade jag som att "jaha, jag var för tjock!" och då säger hon "du hade så lågt bmi att din hjärna gick på svält och ibnte skulle kunna ta till dig allting" det kom som en chock.

Jag väger 52.4 nu, vilken hon tyckte var en bra vikt att ha i början av en behandling, själv vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Jag fick utskrivet florexotin med, så nu ska jag börja ta det, jag är dock väldigt rädd att jag ska bli jätte deppig nu i början. Min kille har tydligen tagit florexotin för något år sedan med, det hade jag helt glömt bort!

Och angående aktivitetsersättningen så pushade hon mer på sjukförsäkring, men jag vill hellre ha aktivitesersättning eftersom det är för unga och anpassat för folk som aldrig jobbat innan med, vilket sjukförsäkringen inte är. Men hon ska ringa mig idag eller imorgon så då får jag besked.

Jag ringde även skolan igår, de tyckte att jag skulle komma upp och avsluta det i januari, men övertala mig att stanna kan de då inte. Och csn har jag ringt och avslutat lånet hos. Det känns skönt men läskigt nu.