Jag ringde mamma och berättade att jag starkt funderade på att hoppa av, och nej jag sa inget om ätstörningarna eller om att jag mår dåligt. Men vi tar det ett litet steg i taget tack? ;)

Hon tyckte att det var en bra idé om jag inte kände att utbildningen var rätt och att det är helt normalt och inte alls ett misslyckande att hoppa av om det inte är det jag vill göra. Det känns som en stooor sten ramlat av från mitt bröst och att jag nu står och hoppar på den. Och det känns skönt som bara den, nu ska jag fixa det här!

Jag har för övrigt klarat maten idag hittils, ni ska få se senare ikväll vad jag ätit.