“Hur gör jag for att se ut som Du?” När jag har mina klasser här i LA så får jag ständigt frågor av mina elever som är mer eller mindre baserade på att få reda på exakt vad JAG gör för att komma i form, eftersom de tror att vi som instruktörer och personliga tränare ofta bär på den STORA hemligheten.

Vad många inte vet är att pt:s och fitnessinstruktörer ofta har både ätstörningar och tränar kompulsivt. Inte speciellt hälsosamt alls. En studie som IDEA Health and Fitness association publicerade 2000 visade att 1 av 5 instruktörer led av någon form av ätstorning.

I vimlet av tränare och träningstips vill jag ge er en liten guide om vad man ska tänka på innan man ger sin underbara kropp till en ny personlig tränare eller instruktör – så att ni kan få de resultat ni vill ha.

Försök att skydda dig själv från att få hjälp från någon som kanske inte är den bästa förebilden för hälsa. Om du till exempel har en PT som envist förespråkar någon omöjlig diet som bara låter galen, utan att vara utbildad i näringslära: strunta i detta och anlita en separat dietist. Det finns ju även gratis hjälp att få på andra ställen. Samma sak galler för tränare som ständigt pratar om att olika piller och drycker är jättebra för att gå ner i vikt snabbt….Ajajaj…

Lyssna heller inte instruktörer som påstår att de tränar 10-15 pass i veckan (eller mer…!) Överträning är absolut inte bra för kroppen, den bryts snarare ner än att bli stärkt. Lyssna på din egen kropp i stället.

Andra viktiga saker att kolla upp är självklart utbildning och certifiering, om de har kunskap om olika kroppsformer. De bör också kunna hjärt- och lungräddning.

Har du bestämt dig för att anlita en PT? Skriv ner ett par frågor innan du går ut och letar, och våga ställa frågor!

Och när du hittat en tränare som du gillar, visa att du uppskattar jobbet som han eller hon gör. Då lovar jag att ert förhållande blir långvarigt och framgångsrikt!

Lycka till!

Tanja

Hittade detta hos Tanja Djelevic som är en av de bäst ansedda personliga tränarna. Jag är inte ett dugg förvånad över att så många personliga tränare har ätstörningar, men samtidigt så är det extremt tragiskt eftersom de finns till för att hjälpa och för att hjälpa folk till ett friskare liv. Detta gjorde mig lite nojjig dessutom eftersom jag inte vet vad jag vill utbilda mig till i framtiden, men hälsa har varit ett drömyrke, frågan är bara om jag borde/vågar göra det med tanke på mina ätstörningar, även efter att jag blivit frisk. Är det att testa för mycket? Det hade ju varit hemskt om man föll in i alla problem efter att man kämpat sig upp ur dem.