Jag vet inte riktigt hur det stämmer eller fungerar, men så fort jag börjar äta hyffsat normalt så blir jag så blödig, jag grät som bara den för någon dag sedan, inte på grund av att jag åt utan på av andra orsaker som jag i vanliga fall inte skulle gråta för. Jag gråter nämligen aldrig de dagar jag hetsar/inte äter alls. Jag tror det kan vara något med att kroppen sätter in ig i fara läge, som att den tycker att det är onödigt att gråta när kroppen behöver den energi den får till att försöka återställa de skador jag dagligen ger den via maten. Eller vad tror ni?

Har för övrigt börjat läsa boken "mattillåtet" den är jättebra, eller så långt som jag kommit. Och jag har börjat salta min mat nu, har tidigare inte ätit salt alls eftersom jag läst att man sväller upp av det och att det inte är bra för kroppen, men där stod det att man inte får i sig tillräckligt med salt om man har ätstörningar och att man mår mindre illa och känner sig mindre yr om man saltar sin mat. Kan vara värt att prova, dont you think?

Ny vecka och nya tag, idag blir det skola och ikväll blir det gym och plugg!