Underbar morgon!

Får du motionera egentligen under din behandling? Eller trotsar du förbudet då du är ute på snabba promenader?

Kram

TAAACK :) det känns helt overkligt, men ändå så RÄTT. jag slet som ett djur hela gymnasiet och någon utdelning ska man väl få ;) mamma o pappa är stolta, men oroliga, de vill ju att jag ska må bra i vad jag gör och inte pressa mig själv alltför mycket. det är ju egentligen inte bra för mig att jobba så mkt som jag gör nu... men kanske att jag orkar och vågar bli frisk samtidigt som jag börjar studera? tankarna snurrar RUNT. är nervös men oxå GLAD, det bubblar liksom inom mig. det var lääängesedan jag kände något överhuvudtaget :) igår "firade" jag med mina bästa vänner, drack nästan fyra glas vitt vin och gick bananas. precis som förr i tiden. alla skrattade och var glada. jag dansade, sjöng och underhöll. men de såg tyvärr hur min kropp sa emot. jag kände att den var trött. till slut la jag mig i sängen på övervåningen. min sambo ringde taxi (vanliga människor skulle lätt gå den sträckan, tar kanske 20 min, från ena änden av stan till andra!) och bar mig upp för trappan här hemma. ibland måste man lyssna på kroppen. det var underbart att känna så... någon gång måste man sluta pressa sig själv... blir du starkare av dina promenader eller känns de mest påfrestande? kanske inte känns lika tvångsmässigt när du har vovven med dig? tycker du kämpar på hur bra som helst med maten. allt som behövs är mod och vilja :) och det har du :)