Varför ska det vara så svårt att bli frisk, varför ska det vara så svårt att äta normalt, att tänka på annat än mat annat än ens fixering vid kroppen. Jag vill bli frisk sooo bad! Därför blir jag så arg på mig själv för att jag misslyckas dag efter dag, och jag blir arg för att jag fortfarande tycker att jag är mullig fast min vikt ska vara underviktig, det går inte ihop ändå känns det som det. Jag kan tycka att mina armar är "lagom" medan mina lår är alldeles för stora. Jag vill inte behöva tänka så över huvud taget.

Och det som stör mig ännu mer är att jag jämför mig med min syster, hon har gått upp en hel del i vikt, vi har inte samma kroppstyp i övrigt, varken samma längd, eller kroppsfördelning, ändå så är jag rädd att jag också går upp "för mycket" och jag är stör mig på att jag ens tänker på min systers kropp och jämför mig, det borde vara ett stort no no eller hur? Åhh...