Ångest

Helt kasst så håller sällan kärlek livet ut. om det tar slut melan er om 2 år så vill du inte sitta utan utbildnin bara för att du valde att vänta för hans skull. prioritera dig själv, alla gånger om! men samtidigt måste man visa hänsyn i ett förhållnde, men det gäller även din kille!

svår fråga tycker jag - själv har jag en utbildning på 6 år i polen om jag funderar på, men jag tror inte heller på distansförhållanden och min sambo vill inte flytta dit. så det blir svårt. jag väljer inte bort utbildningen pga min kille, utan jag måste välja utifrån mina egna förutsättningar och min egen vilja.

sen tror jag det är viktigt att du satsar på att bli frisk också, det är svårt att göra allting samtidigt. en utbildning och ny stad kan vara mycket stressande vilket kan trigga igång dåligt matbeteende igen.

hoppas du kommer till insikt med hur du ska göra!

kram :)

Heej !

allt bra?

Kram

om ni älskar varandra så får ni det till att funka. min pojkvän flyttade till london (!) i höstas för att plugga medan jag går kvar trean i hemma i malmö. vi ses en gång i månaden, en månad över jul, över påsk och hela sommaren, och vi pratar och skypar varje dag. i början tyckte jag att det aldrig skulle funka å allt kändes hopplöst, men jag insåg att jag inte ville leva mitt liv helt och hållet utan honom. nu har vi varit tsm i ett och ett halvt år varav det senaste halvåret varit på långdistans. och de t har varit bra. för oss båda. man lär sig vara lite mer självständig och framförallt så inser man att man älskar varandra på riktigt eftersom det faktiskt fungerar. dessutom så hade jag inte velat vara anledningen till att han inte stack till london å 'uppfyllde' sina drömmar, för man vill ju att sin älskade ska vara lycklig? jag vet inte om vi kommer vara tsm föralltid, men oavsett vad så vill jag itne att han skulle tagit ett annat beslut å senare insett att han gjort fel val. om din utbildning, som du kommer ha med dig hela livet ut betyder ngt för dig så ska du satsa på den. om du och din pojkvän älskar varandra och inte vill vara utan varandra så kommer det fungera. så är det bara. jag har varit i din sits med sjukdommen å allt som hör till, men jag är hyfsat frisk nu, att ha varit lite mer på egen hand å fått lära sig att ta hand om sig själv lite mer å va mer självständig hjälpte faktiskt den där sista lilla biten, till att bli frisk. det är alltid jobbigt med distansförhållande, men som sagt, vill man få det till att funka så gör man det, och man ska itne stå 'i vägen' för sin partners intresse, för det kommer båda två ångra längre fram. snarare så ska man stötta varandra å båda försöka anpassa sig så mkt som möjligt för att det ska funka.

du kämpar på bra, jag känner igen mig och kan bara säga att det blir bättre, hur långt ner man än är så blir det bättre, man får bara kämpa på. ser fram emot att följa din kamp, tror på dig.

/Sophia

Helt ärligt, inget håller för evigt. Tänk dig om du ger upp din dröm för att sedan sitta där singel och ensam utan utbildning för du "stannade" hos honom. Samtidigt, älskar han dig verkligen skulle han aldrig hindra dig från att följa din dröm. Och om ni verkligen är gjorda för varandra så kommer er kärlek hålla även om ni bor så långt ifrån varandra. That's what I think anyway, men det är ju bara du som vet exakt hur situationen ser ut. Lycka till!