Jag är sjuk, min hals är så svullen som den möjligt kan, nästan så att jag har fått en dubbelhaka pga mina halsmandlar eller vad det nu är som svullnar upp så mycket. Och så har jag feber. I vanliga fall skulle jag nog blivit glad över att vara sjuk och kunna vara hemma utan dåligt samvete, men jag MÅSTE gå på i alla fall en lektion imorgon. Även fast jag helst av allt hade avstått och bara slappat framför tvn.

Sen avbokade jag även mitt yogapass till ikväll, känns lite småsegt men sånt är livet, jag ska inte träna när jag är sjuk punkt slut. Det ska inte bli något maniskt beteende med min träning, då är det inte värt det.

Idag är en ångestdag, jag tycker att mina höfter har blivit gigantiska och samma med magen, jag känner mig jättestor och hemsk, jag vill bara bort, egentligen vill jag inte skriva sånt här på bloggen för att jag vet hur nedstämd jag själv blir när folk skriver negativa och deppiga tankar om sig själva, men jag vet inte om jag orkar fortsätta, om det är värt det, för det är kämpigt som bara den. Jag får kämpa inför, under och efter varje måltid, och ändå klarar jag det inte. Jag klarade nästan en dag förra veckan, men då åt jag knappt någonting och hetsade knappt någonting men spydde efter det lilla jag ändå hade ätit. Jag är arg på mig själv dels för att jag går upp i vikt och dels för att jag inte kan äta normalt. Ska det vara så svårt med mat? Jag vet vad jag BORDE äta, men jag ändå äter jag det inte, eller inte tillräckligt mycket åtminståne. Men jag ska fortsätta kämpa, för när jag kämpat mig ur detta helvete ska jag hjälpa andra komma ur det, det har ni mitt ord på.