Funderingar

När jag vaknade imorse och ställde mig och kollade på mig själv i spegeln slogs jag av tanken att mina armar är för smala, vilket jag tyckte var jättekonstigt, jag menar jag brukar inte tänka på mig själv som ens smal utan snarare som normal till gränsen mot mullig ibland, oavsett vad vikten säger. Kanske jag börjar öppna ögonen lite mer nu? Jag hoppas det, det skulle vara helt underbart, jag vill kunna vara stolt över min kropp jämt!


Skriv din åsikt

Skriv vad du vill här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (bara jag ser den)

URL/Bloggadress:

Vad ville du?:

Trackback
RSS 2.0