Besviken

Nu har jag pratat med vårdcentralen, jag fick reda på

  1. De har ingen som helst hjälp att få där jag bor, inte ens en sketen psykolog, NADA
  2. De kan skriva en remiss så att jag får hjälp, men när jag sa att jag fått hjälp tidigare sa hon lite små tyket att "om du fått hjälp tidigare och ändå inte lyckats bli frisk ska du kontakta dom igen" och jag sa att det är ca 30mil till stället jag gick på tidigare, men hon tyckte ändå att de är deras uppgift att ge mig en remiss då.
  3. Ställerna som kan få remiss till ligger ca en timma bort och jag har ingen aning om det går att komma dit utan att åka bil, vilket jag inte kan.


FAN! Sitter och gråter nu, varför gråter jag alltid när jag söker hjälp? Tårarna började rinna nedför kinderna i slutet av samtalet, det blir alltid så när jag skaffar hjälp, det blir så äkta, allt det där jag försöker gömma mig ifrån.

Skriv din åsikt
Postat av: Bundle

Det är jättestarkt av dig att ta det stora steget och be om hjälp. Man tror hela tiden att man ska fixa det själv och många kanske också gör det, men jag tror själv att det är väldigt svårt. Imorgon ska jag på mitt första möte på SCÄ, känner mig både nervös, rädd och förväntansfull, men jag vet att jag måste för att bli frisk.



Kram på dig så länge!

2009-11-03 @ 20:31:28
URL: http://enmammaskampmotbulimi.blogspot.com/

Skriv vad du vill här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (bara jag ser den)

URL/Bloggadress:

Vad ville du?:

Trackback
RSS 2.0