Fan ta ångesten

Det är därför jag tycker att du borde söka mer professionell hjälp.. för det kan vara mycket mycket svårt att se kroppen förändras när det sjuka tankesättet ju finns kvar. Det är lätt att trampa snett när tråden du balanserar på är så skör gumman.

Fortsätt att ge anorexian käftsmällar!

Så tyckte jag med i början. Alla säger att man känner sig smalare när man är frisk och normalviktig än sjuk och skitsmal. Men jag vet inte jag. Jag känner mig inte direkt smalare, men inte tjockare heller. Och jag kan nog kalla mig för typ, 95% frisk. Det kanske inte var vad du ville höra, men så är det för mig iallafall (fast de flesta tjejer verkar ju missnöjda med sina kroppar). Det handlar om att koncentrera sig på fler saker än sin kropp, DET har jag definintivt märkt av.



Det här är lite känsligt för mig, men jag säger det ändå. När jag började gå till BUP och typ 2 mån efter försökte jag fortfarande träna i smyg, fuskade med näringsdryckerna, åt inte mellis ordentligt och så vidare. Jag ville fortfarande gå ner i vikt. Sedan började jag lyssna på Michael Jackson (precis som alla andra gjorde i slutet av juni..), och han har verkligen förändrat HELA MITT LIV. Det var först när jag började lyssna på honom, kolla på klipp med honom osv, jag kände att mitt liv fick en mening igen. Jag brydde mig inte så mycket om maten, siffrorna på vågen gjorde mig inte livrädd längre och so what om jag inte sprang 40 ggr upp och ner för våra trappor/dag? Det är också pga. honom och en till person som jag är så glad idag/de senaste veckorna. Så jag känner att jag själv har egentligen inte försökt att bli frisk, för precis ALLT ändrades då, det var INTE min förtjänst. Om du fattar :) Det kanske inte hörde till vad du skrev men jag tyckte det? Hehe, hoppas du fattar vad jag har skrivit. När jag skiver så långt kan det bli lite osammanhängande. 1000 kramar, du kommer komma ur den här skiten :)<3

jag har läst din blogg ett tag. Jag har själv problem med mat, jag hamnade aldrig på en undervikt men rasade 10 kg på 2 månader när jag tappade som värst.

Jag har de senaste två åren pendlat från 70 kg till 58, från 58 till 75 och nu till 65.

Mitt största problem är att jag får inte någon rutin på maten. Och jag fixar inte att äta ofta, det känns som om jag svullar och inte gör något annat än äter.

Jag försöker äta 3 ggr/dag, men skulle vilja kunna äta mellanmål också.. Men jag funderar på hur du får dina mellanmål och din lunch att funka när du går i skolan? (för det gör du eller är jag helt ute och cyklar?)



Ta hand om dig och fortsätt kämpa!