Ångesten ligger precis under ytan nu, det jag trodde skulle bli jobbigt (att gå ner i vikt efter graviditeten) visade sig vara alldeles för lätt, jag rasade rätt och slätt, ben som sticker ut och ett bmi på 15.7, inte okej någonstans. Och nej jag har inte svält mig, jag har inte spytt, men ångesten sticker för jag vet att tankarna blir sjuka när man väger för lite, hjärnan ställer om sig och jag vill inte det. Jag avskyr känslan jag får när jag ser mig i spegeln och ser hur sjuk jag ser ut men ändå vet att jag inte kommer ändra mig. Jag äter som sagt som jag ska nu, men om jag fortsätter sjunka vet jag inte hur jag ska orka. Jag orkar inte med detta ännu en gång, men jag måste orka. Nu är det inte bara för min egen skull.