Viljan

Viljan att bli fri, viljan att bli frisk, viljan att kunna leva normalt igen. Ja jag vill. Men ätstörningen har trots allt hälften av min hjärna. Och det ska den inte få ha, det är inte okej. Den förblindar oss från att se våra ben som sticker ut, den förblindar oss att märka att vi isolerar oss ifrån vra älskade och den dödar oss långsamt men säkert. Men inte längre, man måste vilja få bort den för att få bort den.

Haj! Jag hoppas att du kan låta bli att publicera denna kommentar. Tack på förhand.

Jag ansåg inte att jag hade något problem tidigare då jag åt normalt och mer bara var peppad att gå ner några kilon. Men för varje kilo jag har gått ner (nu 13 kg sen slutet av mars) så har jag börjat må sämre och sämre. Min pojkvän har börjat ifrågasätta mig och jag har tagit ett steg och sökt information ang ätstörningar. Jag slits mellan vilja och förnuft just nu.

Därför lite nyfiken på hur dom går till väga om mans kulle söka hjälp. Jag menar jag är ju inte osm dig underviktig. Inte än. Men jag tappar fortfarande vikt och nu ligger mitt BMI precis på gränsen (18,7) till undervikt. Jag försöker stanna för mitt förnuft säger det men min vilja är en helt annat och oftast är den viljan så stark.

Jag skall försöka bryta min vikt nedgång på egen hand.



Jag hoppas inte att mina kommentarer är negativa för dig för då slutar jag med en gång. Jag är bara väldigt nyfiken. Svårt att förklara.



Kram