Jätten i spegeln

Har just läst ut jätten i spegeln, en jätte bra bok om ätstörningar, rekomenderar den varmt till alla som lider av ätstörningar men även till era närstående då den riktar sig ganska mycket till ens familj och vänner mer än till oss. Men jag har bestämt mig för att jag ska bestämma hur jag ska ha det, om jag ska försöka få en plats på dagsvård eller om jag ska fortsätta kämpa med skolan, på jullovet, så jag har ca en månad kvar att fundera. Jag vill ju klara det utan att hoppa av, men jag måste tänka på att bli frisk som nummer 1. Och på jullovet blir även ett bra tillfälle att berätta för mamma ifall jag vågar/vill. För på något sätt känns det mer okej att berätta nu, jag har vuxit mer i mig själv, mognat helt enkelt men framför allt så vill jag ju bli frisk på riktigt och det ingår att vara ärlig då.

Tidigare har jag inte heller velat berätta något eftersom min syster blev inlagd för grov depression kanske ett halvår efter att jag började bli sjuk, och då ville jag inte ta mer plats än nödvändigt för jag märkte hur det tärde på alla att hon var sjuk, hon har nyligen börjat bli frisk och trappar nu ner på medicinerna vilket glädjer mig enormt. Men jag märkte hur ledsna mina föräldrar var när hon var så sjuk, och det hugger i mig att veta att jag kommer att få dem ledsna igen. Desutom är jag lite rädd att de ska börja dalta med mig precis som de gjorde med henne för jag spydde på allt dalt, jag tyckte inte om det alls. Det rinner tårar ur ögonen nu, jag hoppas att det betyder att jag verkligen kommer våga berätta om en månad.

Skriv din åsikt
Postat av: Lillan

Gumman. Det finns några råd jag vill ge dig. För det första. Utbildningen kan vänta, det viktigaste är att du blir frisk och det nu. Du har inte tid på att vänta med att bli frisk. Jag var tvungen att sjukskriva mig från min utbildning. Tro mig, det var väldigt svårt, men jag klarade inte av det, mådde för dåligt. Det handlar om att satsa på sig själv till 100 %, inte i morgon eller nästa vecka, utan nu. Jag hr alltid varit en prestationtjej, så att hoppa av min utbildning nu i snart 1 år har varit bland det jobbigaste för mig. Men ibland finns det inga allternativ. Det handlar om att bryta ett mönster, vilket för dig är att sluta hetsa och spy, du kan bara bryta detta genom att bryta dina vardagliga rutiner. Bry dig inte om vad andra tycker, utan låt nu fokus ligga på dig. När du pratar med dina föräldrar, säg precis som du skriver här i bloggen, att du inte vill bli bort klemad och daltad. Utan ha fullt stöd, men sen inget mer. Ditt mående skall inte komma i skuggan av din systers, likt hennes ej u skuggan av din. Ni är två individider med separata problem. Jag tror på dig! Se till att satsa på dig själv. Studera kan du göra senare i livet.



kram Lillan

2009-11-23 @ 23:09:44
URL: http://metrobloggen.se/anguish
Postat av: elin

förstår hur du känner och tänker. jag hade jättedåligt samvete när mina föräldrar konfronterad mig. då hade nämligen min yngre bror precis börjat bli frisk från sina ätstörningar och övertränande. men du går först, tänk på det! du är viktigast nu, ta hand om dig!

2009-11-24 @ 13:55:09
URL: http://simsalabimen.blogg.se/
Postat av: Emelie

Jag har precis läst klart den boken jag också. jag tycker också att den var jättebra faktiskt:)



Lycka till imorgon!

2009-11-24 @ 20:38:49
Postat av: Mergime

Du läs Mattillåtet, riktiga bra tips och råd.

20 steg som man kan följa, rekommenderar :)

2009-11-24 @ 21:31:06
URL: http://mergimebytyqi.webblogg.se/

Skriv vad du vill här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (bara jag ser den)

URL/Bloggadress:

Vad ville du?:

Trackback
RSS 2.0