Har varit hos psykologen nu, jag ville sjunka genom jorden, mina ögonlock blev tyngre och tyngre och jag var så trött fastän jag ville vara koncentrerad och verkligen få ut något av det. Dessutom satt en tjej i 20års åldern som var där på sin praktik och lyssnade på vårat samtal, det kändes väldigt konstigt eftersom vi gick igenom massor av papper som handlade om mina känslor och beteenden. Och vad kom psykologen fram till? Jo att jag har grav depression och att jag har ätstörningar. Som om jag inte redan visste det, dock är depression något jag inte riktigt kopplar till mig trots att jag vet att jag är deprimerad, jag glömmer bara bort det.

Hon frågade även om jag tagit några droger och radade upp dem för mig, efederin fanns inte med, men jag berättade ändå att jag hade tagit det, det kändes som att det var tvunget att sägas för denna gången gör jag detta för sista gången, jag ska bli frisk nu!

Ändå känns allt så kaos, jag gick direkt därifrån till mataffären för att köpa godis, hetsade på bussen hem, gick sedan i en halvtimma från bussen till min lägenhet och jag hade sådan sockerchock att det var hemskt, jag gick och ville lägga mig i diket och spy, men nej, jag fick lugnt vänta tills jag kom hem, fick inte heller upp allt, men men.