Sorry
Hur som helst så var jag på min sista dag på dagvården i tisdags, det känns både skönt och läskigt. Men jag har lärt mig mycket där, bland annat så lyckades jag sluta spy (har spytt någon gång pga graviditeten men det räknar jag inte in) sist jag spydde självförvållat var ca 4 månader sen! Det ni! Men visst har graviditeten hjälpt till där, en otroligt bra anledning att sluta och att börja äta vettigt. Men jag är ganska rädd att falla tillbaka nu när jag inte längre har någon som puschar mig att äta tillräckligt, nu måste jag bevisa för mig själv att jag klarar detta själv också. Min mage växer i alla fall som den ska så det är skönt, börjar inse mer och mer att jag faktiskt har någon som lever och gror i min lilla mage!
Vet inte hur mycket mer jag kommer använda den här bloggen mer, den har varit min underbara stöttning i över ett år men jag vet inte om den drar ner mig mer än den drar upp mig längre, jag vill lämna ätstörningarna bakom mig nu, börja ett nytt och friskt liv.
Ni kan alltid maila mig på [email protected] om det skulle vara något, vad som helst! Ta hand om er sötaste <3
Fan va sorgligt det skulle vara om du slutade blogga. Har följt dig sen du började. Är så nyfiken på hur det går med bäbisen ^^
Håller med om att det är tråkigt att du funderar på att sluta blogga för det är verkligen spännande att följa ditt liv. Önskar dig och bäbisen det bästa!<3
Du är så himla duktig som klarat av att ta avstånd från kräkningarna på det viset! Skitimponerad och du får bli lite min förebild nu:) Alltid bra att ha konkreta bevis på att det faktist går:P
DU ÄR SÅ JÄVLA BÄST,
ville bara skriva det (och för att jag häpnas över att du är så grym; förebild numéro ett snuttan)
sen kan jag ju inte låta bli att undra om du har startat en ny blogg? (har nämligen mina funderingar)
PUSS <3
Du skrev i bloggen att du hetsåt och spydde för två månader sen, inte fyra?
Glad att det låter så bra som det gör. Förstår rädslan över att bli ensam utan någon som försöker hjälpa dig, som förstår vilka problem det verkligen är att kämpa med ÄS. Kramar, stå på dig.
vad härligt om du lyckas hålla dig ifrån kräkandet.
har själv varit ifrån det i cirka 1år nu. känns supper bra. men är rädd att råka hamna tillbaka i det, jag tror att om jag skulle göra det en gång så är risken stor att det blir flera gånger...
kom tillbaka. skriv mera. snälla. berätta om ditt liv så jag får veta hur du har gått vidare. att det går att gå vidare. det känns som om det inte finns ett liv utan det här.
Du har åstadkommit mycket. Bra kämpat och var stolt över dig själv. Njut av din graviditet och att vara frisk. Lycka till med bebis och framtiden som mamma. Du har mycket att se fram emot. Kram!
