Jag har spenderat både gårkvällen och denna kvällen att läsa igenom din blogg från start och jag måste säga - faan vad jag är stolt över dig, trots att jag inte har en aning om vem du är. Stanna upp 5 minuter och tänk på hur jävla duktig du är. Du har klarat detta SJÄLV. Du har bara dig själv att tacka. Och belöningen kom som ett brev på posten, en liten bulle i ugnen, GRATTIS!

Jag vet att det är en lång väg kvar (jag är själv på tillfriskningsvägen från anorexia) och det kommer inte bli lätt, men jag är övertygad om att du kommer vinna denna kamp. Och glöm inte att nu kämpar du inte bara för dig längre, utan även för lilla bebisen :).

Jag önskar dig all lycka och måste säga att du snabbt har blivit en av min största förebilder!

Kramar! /Johanna

---

Såg denna kommentaren imorse och måste bara tacka så hemskt mycket, blir tårögd och jag ska absolut stanna upp och tänka över allt som hänt, det är så lätt att glömma bort svåra saker som man faktiskt klarat av. Grattis till dig med för att du också är påväg ut ur problemen, vi kommer bi friska och starka som tusan i sinnet (och kroppen med för den delen). Kramar!