Ångest?

Jag äter mer än jag någonsin gjort, jag äter av allt, jag spyr inte, hetsar inte och tränar inte ens lite grann ändå står jag still på vågen, borde det inte lugna mer än oroa mig? Jag har fått för mycket friskhetskänslor antar jag. Men det är fortfarande otroligt svårt att få i sig hela måltider, speciellt lunch och middag dom känns stora som hus men det är bara att vänja sig.

Igår började mitt lilla ångesttåg rulla, inte fort bara i slowmotion men det var jobbigt, det var väldigt mycket känslor (men trots det inga tårar) som bubblade och fick det i rullning. Jag började tänka på allt jag varit med om, varför allt hade hänt och på det faktum att det krossade hela min gymnasietid. På allt dumt som det medfört och allt som jag gjort för att hålla mig smal eller dämpa min ångest. Utåt sett syns det knappt någonting, ett ärr på armen men det är från något icke ångestladdat. Ett pyttelitet ärr på armen och ryggen från överdos i efederin, men dom skulle nog ingen ens se, men dom finns där och påminner mig om hur korkad man kan bli, hur blind man kan bli. Det kändes som om jag satt inne och kollade på medan mitt liv rullade fram, jag såg hemska scener ur mitt liv spelas upp om och om igen. Jag vill inte, jag vill inte glömma men jag vill inte heller sitta och tänka på det. Jag vill säga hejdå till den delen av mitt liv, den delen har jag medvetet dödat och det är jag stolt över.

Skriv din åsikt
Postat av: MissJS

kramar i massor

2010-05-09 @ 06:11:49
URL: http://missjsstruggle.wordpress.com/

Skriv vad du vill här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (bara jag ser den)

URL/Bloggadress:

Vad ville du?:

Trackback
RSS 2.0