Jag skulle vilja ändra mina tankar över en natt, tänk vad enkelt livet skulle bli då. Jag försöker älta att jag är vacker, underbar och älskad precis som jag är - att det inte sitter i hur smal jag är eller inte. Det lär ta ett tag innan min självkänsla blir bättre, men isåfall får det ta sin tid för jag kan inte ha det så här längre. Jag vill inte känna så mycket press att bli smal att jag springer precis efter att jag spytt och sedan får ångest för att jag äter några tuggor mat när jag kommer tillbaka. Och jag vill inte behöva förstöra min kropp mer, jag vill bli frisk och kunna njuta av livet. Det har varit en underbar dag med solsken och värme, men det enda jag har kunnat tänka på är när jag kan smita iväg och spy, det är helt patetiskt. Jag har spytt blod idag, första gången jag gör det, och jag vill aldrig göra det igen. Ändå sitter ätstörningsmonstret och skriker på mig att spy när jag har ätit, jag får inte behålla det. Men jag orkar inte med det längre, jag vill bry mig om viktigare saker än hur många kalorier jag ätit!