Fredag
Som sagt så får jag börja med näringsdrycker hemma nu med igen, men nu blir det inte en per dag utan två, fick frågan vilken jag gillar bäst och jag gillar faktiskt ingen tragiskt nog, hade varit så mycket enklare om någon var god!
Men jag dricker dom och tänker att dom är till den lilla bebisen i magen. Då går det lättare, jag vill ju upp i vikt nu, mest för pluttens skull dock.
Men jag dricker dom och tänker att dom är till den lilla bebisen i magen. Då går det lättare, jag vill ju upp i vikt nu, mest för pluttens skull dock.
Ner ett halvt kilo
Har gått ner ett halvt kg, inte bra, inte bra alls, trycker nästan i mig mat nu, det ska upp inte ner. Fick med min näringsdrycker hem nu med, nu måste jag dricka dom vare sig jag vill eller inte även hemma.
Torsdag
Fick en kontrollvägning idag pga att de ville vara helt säkra på att jag hade gått upp och visst hade jag det men nu var min behandlare lite grinig för att jag stod still igen, herregud det har gått 2(!)dagar sen förra vägningen. Börjar bli svårare och svårare att äta varm mat, jag vill få i mig det men det får mig bara illamående, ish. Kan äta hur mycket frukostmat som helst men utöver det är det riktigt jobbigt, och jag får inte rätt näring utan den riktiga maten så jag får helt enkelt tvinga i mig så mycket jag kan. Hoppas detta går över väldigt snart!
Grattis Sara idag förresten! :D
Grattis Sara idag förresten! :D
I made it!
Jag lyckades äntligen gå upp i vikt (nästan konstigt annars med tanke på att min mage har växt men jag stod still i vikt). Lyckades gå upp till 56,6 så gick upp 0,7 eller 0,8kg istället för bara ett halvt så nu får jag stanna kvar trots allt. Jag är glad, glad, GLAD!
Vad har hänt på 1år?
Startade min blogg i februari förra året, vilket känns som en evighet sen, jag var då sjukare än jag insåg och jag läste just igenom lite av mina gamla inlägg. Är ni lätt påverkade bör ni dock undvika det eller ha i bakhuvudet att det är alldeles för lite mat även när jag skriver som om jag gjort något fenomenalt duktigt, just för att det var mycket mat för mig då i jämförelse med vad jag annars åt. Men jag sitter och är förfasad över hur olika mitt liv ser ut då och nu.
Sötsaker
Då: Nej bara i hets och då spyddes allt upp
Nu: Ja, man ska få unna sig
Frukostmat
Då: ½-1portion gröt med linfrön + bär och ev. ett ägg
Nu: 2dl yoghurt + bär + 1dl müsli (eller 2dl flingor), 1 glas juice och en macka med pålägg
Middagsmat
Då: Magert kött och sallad alternativt grov macka med keso
Nu: Kött/fisk, pasta/ris/potatis, grönsaker, sallad, dressing ibland efterrätt
Piller
Då: Diverse vitaminer men även koffeintabletter och efederin som gjorde att jag var alldeles stissig
Nu: En vitamintablett med extra folsyra
Humör
Då: Stissig, tänkte bara på mat, kalorier, hur jag såg ut, deprimerad och inåtstängd
Nu: Tänker på hur jag ska gå upp i vikt, mycket tankar kring graviditen och allmänt lycklig över hur livet kan ändras.
Ville bli frisk?
Då: Jag trodde det men samtidigt jobbade jag mot det gång på gång, blev erbjuden både öppen och slutenvård men trodde att dom skämtade om att jag var så sjuk och ville dessutom gå klart skolan så tackade nej.
Nu: Jag vill och måste bli frisk både för min egen och för bebisens skull, jag kan inte hålla på som jag gjort i resten av mitt liv.
Jobbigast
Då: Att inte hetsa och spy efter att jag ätit, vad det än var. Att behålla maten med andra ord.
Nu: Att äta tillräckligt, enligt mina mått äter jag gigantiskt men inte enligt normalmängd så jag tvingar i mig normala portioner för att få kroppen att vänja sig.
Träning
Då: Dans, gym och stavgång. Tränade något varje dag i princip. Trodde att jag byggde upp en hälsosam kropp men gjorde det även för att gå ner i vikt så det var dubbelt.
Nu: Vet jag bättre än att träna när jag är underviktig, det bryter bara ned kroppen. Den träningen jag får idag är av någon enstaka promenad eller när jag bakar (det är jobbigare än man kan tro ;))
Vård
Då: Vuxenpsyk en gång i veckan där dom vägde mig, tog blodtryck och så pratade jag med en sjukgymnast som agerade psykolog, tyckte om henne men det gav mig ingenting egentligen. Hade inga som helst krav på viktuppgång etc.
Nu: Dagvård på östra sjukhuset måndag till fredag, gillar inte riktigt min behandlare men det är bra mycket bättre vård, jag tvingas äta riktigt och får lära mig hur mycket riktigt verkligen är. Har krav på att gå upp till normalvikt.
Vikt
Då: 46-49kg och tyckte att det var hur mycket som helst
Nu: 55,8 sist jag vägde mig, börjar vänja mig och tycker inte att jag väger onormalt mycket alls, det är trots allt fortfarande undervikt till min längd. Vill komma upp i normalvikt.
Då: Nej bara i hets och då spyddes allt upp
Nu: Ja, man ska få unna sig
Frukostmat
Då: ½-1portion gröt med linfrön + bär och ev. ett ägg
Nu: 2dl yoghurt + bär + 1dl müsli (eller 2dl flingor), 1 glas juice och en macka med pålägg
Middagsmat
Då: Magert kött och sallad alternativt grov macka med keso
Nu: Kött/fisk, pasta/ris/potatis, grönsaker, sallad, dressing ibland efterrätt
Piller
Då: Diverse vitaminer men även koffeintabletter och efederin som gjorde att jag var alldeles stissig
Nu: En vitamintablett med extra folsyra
Humör
Då: Stissig, tänkte bara på mat, kalorier, hur jag såg ut, deprimerad och inåtstängd
Nu: Tänker på hur jag ska gå upp i vikt, mycket tankar kring graviditen och allmänt lycklig över hur livet kan ändras.
Ville bli frisk?
Då: Jag trodde det men samtidigt jobbade jag mot det gång på gång, blev erbjuden både öppen och slutenvård men trodde att dom skämtade om att jag var så sjuk och ville dessutom gå klart skolan så tackade nej.
Nu: Jag vill och måste bli frisk både för min egen och för bebisens skull, jag kan inte hålla på som jag gjort i resten av mitt liv.
Jobbigast
Då: Att inte hetsa och spy efter att jag ätit, vad det än var. Att behålla maten med andra ord.
Nu: Att äta tillräckligt, enligt mina mått äter jag gigantiskt men inte enligt normalmängd så jag tvingar i mig normala portioner för att få kroppen att vänja sig.
Träning
Då: Dans, gym och stavgång. Tränade något varje dag i princip. Trodde att jag byggde upp en hälsosam kropp men gjorde det även för att gå ner i vikt så det var dubbelt.
Nu: Vet jag bättre än att träna när jag är underviktig, det bryter bara ned kroppen. Den träningen jag får idag är av någon enstaka promenad eller när jag bakar (det är jobbigare än man kan tro ;))
Vård
Då: Vuxenpsyk en gång i veckan där dom vägde mig, tog blodtryck och så pratade jag med en sjukgymnast som agerade psykolog, tyckte om henne men det gav mig ingenting egentligen. Hade inga som helst krav på viktuppgång etc.
Nu: Dagvård på östra sjukhuset måndag till fredag, gillar inte riktigt min behandlare men det är bra mycket bättre vård, jag tvingas äta riktigt och får lära mig hur mycket riktigt verkligen är. Har krav på att gå upp till normalvikt.
Vikt
Då: 46-49kg och tyckte att det var hur mycket som helst
Nu: 55,8 sist jag vägde mig, börjar vänja mig och tycker inte att jag väger onormalt mycket alls, det är trots allt fortfarande undervikt till min längd. Vill komma upp i normalvikt.
Graviditetens baksida
Hur i hela friden är det meningen att jag ska lyckas gå upp i vikt om allt bara flyger ur mig då och då? Och nej jag spyr inte självmant längre, jag går inte till toaletten och tänker att jag ska spy upp allt godis/all mat, nej jag springer och tänker "faaaaaaaaaaaaaan!" jag försöker hålla tillbaka det men det går att jämföra med magsjuka, det är helt enkelt inget man styr över själv. Så nu sitter jag här efter en borttappad frukost och får i mig en banan (som hjälper kroppen till balans igen). Får ta nya tag och få i mig ännu en frukost då min första inte ville vara kvar.
Duktiga, dumma jag.
Igår tänkte jag baka en paj, och inte vilken paj som helst utan en pecannötschokladkolapaj! Frid och fröjd, världens godaste paj, serverade med kardemumma grädde och tänkte att det skulle vara efterrätt, med andra ord efter middagen. Men då kom en släkting upp och tiggde om att vi inte kunde få smaka en bit varm paj innan maten och jag tyckte att jo men visst pajen är ju godast varm, så vi satte oss ute i solen och vips så hade vi suttit där i en timma och mumsat i oss paj och var så mätta att vi storknande. När vi kommit in var klockan redan 7 eller 8 och vi var proppmätta. Tog då en skål yoghurt med bär och tvingade i mig en macka med sill för att få i mig någonting vettigt i alla fall. Jag som trodde att pajen skulle vara UTÖVER maten. Tji fick jag. Men idag blir det bättring, idag ska jag inte tulla på några regler.
Fråga
"Jag förstår inte hur dom kan "tvinga" dig att gå upp i vikt? Du är ju där för att få hjälp, inte att känna ännu mera press?
Tänk om det du väger nu är din normalvikt?
Då är det ju i princip omöjligt att gå upp mer."
Svar: Nja, jag är också rädd delad om det där just eftersom jag är såpass nära normalvikt (det var tydligen inte 2-3kg utan snarare 5 men det är hyffsat nära ändå). Men samtidigt så har dom ett krav på att man ska gå upp 0,5kg i veckan om man är underviktig med hjälp av mat och näringsdrycker. Men jag har som sagt bara gått upp ungefär 0,25kg på 5veckor. Så dom (och jag) börjar ju undra vad som är knasigt + att min närvaro inte varit super eftersom jag blir sjuk titt som tätt (har också med undervikten att göra enligt läkaren). Sen vill dom att jag ska gå upp mer eftersom jag är med barn och det är också av den anledningen som jag VILL väga normalt. Så jag förstår hur dom tänker men jävlar vad svårt det är att gå upp det där dumma lilla halvkilot, innan har det varit enklare men nu vägrar vågen röra på sig trots all mat och ingen motion. ÅH!
Tänk om det du väger nu är din normalvikt?
Då är det ju i princip omöjligt att gå upp mer."
Svar: Nja, jag är också rädd delad om det där just eftersom jag är såpass nära normalvikt (det var tydligen inte 2-3kg utan snarare 5 men det är hyffsat nära ändå). Men samtidigt så har dom ett krav på att man ska gå upp 0,5kg i veckan om man är underviktig med hjälp av mat och näringsdrycker. Men jag har som sagt bara gått upp ungefär 0,25kg på 5veckor. Så dom (och jag) börjar ju undra vad som är knasigt + att min närvaro inte varit super eftersom jag blir sjuk titt som tätt (har också med undervikten att göra enligt läkaren). Sen vill dom att jag ska gå upp mer eftersom jag är med barn och det är också av den anledningen som jag VILL väga normalt. Så jag förstår hur dom tänker men jävlar vad svårt det är att gå upp det där dumma lilla halvkilot, innan har det varit enklare men nu vägrar vågen röra på sig trots all mat och ingen motion. ÅH!
Vad händer annars?
Tänk om jag inte lyckas gå upp ett halvt kg till på tisdag trots att jag ansträngen rumpan av mig! Vad kommer hända då? Jag vill inte sluta på dagvården redan, fick knappt i mig någon kvällsmat igår heller efter middagen gjorde min mage så ont av all mat att jag nästan ville gråta. Men äter lite nötter då och då för att öka kaloriintaget och ser till att äta ordentliga portioner, jag är bara rädd att det inte är tillräckligt?
Många bäckar små...
Jag är stolt nu, inte för att jag gjort något superduper bra men iaf något som hjälper i tillfrisknandet. Sitter på tåget till min morfar nu och hade packat med lite lunch: räkmacka (grov macka "tor", keso, räkor, avokado, smör, tomat och rädisor), 1 drickyoghurt, 1 äpple och en witamin well. Drack upp drickyoghurten snabbt sedan när det var dags för den räkmackan så sa det stopp i mig, jag var så mätt, fick knappt i mig halva ens och min hjärna flög fram och tillbaka "vad ska jag göra nu? Jag är hungrig men är ändå proppmätt och illamående!" Skulle jag slänga den? Nej, jag packade in den igen, tog ett äpple och efter kanske en timma så gjorde jag ett nytt försök i att få i mig den och vips så gick det, bara det absolut geggigaste i botten som jag inte åt. Har fått i mig en delicatoboll med, men den räknas inte (godis etc. ska inte räknas in i matplaneringen enligt min behandlare, sådant får man lägga till utanför måltiderna) men det är väll bara bra, jag måste givetvis få i mig all näring jag och den dära i magen behöver (bebisen snor ju all näring, och jag klagar verkligen inte över det men det betyder att jag måste äta riktigt näringsrikt om det ska finnas kvar någon näring till mig med) men lite extra kan behövas för att öka i vikt, för jag SKA klara det, jag måste klara det!
Kanske blev lite flummigt inlägg, jag är trött, sitter på ett tåg och är väldigt stolt att jag trotsade mina tankar och mättnadskänslor (då man inte ska lita på dom när man har en ätstörning).
Kanske blev lite flummigt inlägg, jag är trött, sitter på ett tåg och är väldigt stolt att jag trotsade mina tankar och mättnadskänslor (då man inte ska lita på dom när man har en ätstörning).
Era tummar höll!
Jag får stanna kvar på dagvården på ett vilkor: att jag gått upp 0,5kg till på tisdag. Mer än jag gått upp på över en månad med andra ord. Kommer bli tufft men jag kämpar i mig massor och åter massor av mat. För 0,5kg SKA jag upp. Annars är det inte bra, inte bra alls.
Håll tummarna
Håll era tummar för mig idag, får reda på om jag får stanna kvar på dagvården eller inte. Jag har varit sjuk en del och så har jag inte gått upp mer än 0,25kg på hela tiden (stod still denna veckan med) så när jag berättade att jag ska till morfar fredag-måndag (skulle berättat förra veckan men då var inte min behandlare här) så sa hon att vi skulle prata med läkaren idag men att inget var säkert. :( Jag har verkligen försökt följa alla scheman, jag har ätit alla måltider, inte tränat, knappt gått och isåfall bara om jag måste någonstans. Fuck it. Jag klarar mig själv om jag inte får vara kvar, för att vara sjuk är inget val, jag vill inte vara sjuk och kommer inte heller vara det.
Lycka!
"hej! det var jag som skrev och frågade om din graviditet, som försökt 1,5år, tänkte bara tala om att jag är gravid nu:D efter så lång tid!!
och ja, vi har varit på utredning fram tillbaka, provat tabletter och allt möjligt hit och dit och äntlígen tog det sig! lycka till med eran bebis,vill ni veta vad det blir?"
Svar: Åh, så underbart blev riktigt glad för eran skull, det lönar sig att kämpa för att nå sina mål! Lycka till med erat lilla kärleksbarn med, jag vill verkligen veta (är alldeles för nyfiken plus att det underlättar inköp etc.) min kille säger att han inte vill veta men han vill veta om jag får veta. ;) Men jag hoppas att vi får veta hos barnmorskan annars kostar det 800-1000:- numera, de vill egentligen inte visa hos barnmorskorna för att folk gör aborter om det är "fel" kön.
och ja, vi har varit på utredning fram tillbaka, provat tabletter och allt möjligt hit och dit och äntlígen tog det sig! lycka till med eran bebis,vill ni veta vad det blir?"
Svar: Åh, så underbart blev riktigt glad för eran skull, det lönar sig att kämpa för att nå sina mål! Lycka till med erat lilla kärleksbarn med, jag vill verkligen veta (är alldeles för nyfiken plus att det underlättar inköp etc.) min kille säger att han inte vill veta men han vill veta om jag får veta. ;) Men jag hoppas att vi får veta hos barnmorskan annars kostar det 800-1000:- numera, de vill egentligen inte visa hos barnmorskorna för att folk gör aborter om det är "fel" kön.
Graviditeten som poppar i mig?
Jag har inte mått så särskilt illa som man läser att man gör när man är gravid, speciellt illa ska man må vecka 1-12 (går in i vecka 12 imorgon) sen stannar det tydligen upp, låter rätt bra? Men nej i fredags fick jag kväljningar hemma hos en kompis, höll det inne men mådde sjukt dåligt. Och nu för bara en stund sen kom kväljningarna igen, hade just ätit frukost och duschat, lagt mig i sängen och läste en bok och kände hur jag behövde svälja mer och mer och att jag kände mig åksjuk fastän jag låg ner. Reste mig upp och sen var det bara att springa till toan. Hade inte spytt på ca 2 veckor nu (då självmant inte som idag då...) och jag kan ju inte säga att jag saknat det och inte heller att det är ångestdämpande att spy natural. För det är det inte, att tvinga fram kräkning fungerar tyvärr ångestdämpande på mig, men den sortens ångestdämpning är det slut på. Det som kommer in i magen stannar i magen!
Ä bara lite orolig över hur jag gör med matintaget nu, tog en glass direkt efter för att få i mig något. Krångligt blev det nu.
Ä bara lite orolig över hur jag gör med matintaget nu, tog en glass direkt efter för att få i mig något. Krångligt blev det nu.
Ångest?
Jag äter mer än jag någonsin gjort, jag äter av allt, jag spyr inte, hetsar inte och tränar inte ens lite grann ändå står jag still på vågen, borde det inte lugna mer än oroa mig? Jag har fått för mycket friskhetskänslor antar jag. Men det är fortfarande otroligt svårt att få i sig hela måltider, speciellt lunch och middag dom känns stora som hus men det är bara att vänja sig.
Igår började mitt lilla ångesttåg rulla, inte fort bara i slowmotion men det var jobbigt, det var väldigt mycket känslor (men trots det inga tårar) som bubblade och fick det i rullning. Jag började tänka på allt jag varit med om, varför allt hade hänt och på det faktum att det krossade hela min gymnasietid. På allt dumt som det medfört och allt som jag gjort för att hålla mig smal eller dämpa min ångest. Utåt sett syns det knappt någonting, ett ärr på armen men det är från något icke ångestladdat. Ett pyttelitet ärr på armen och ryggen från överdos i efederin, men dom skulle nog ingen ens se, men dom finns där och påminner mig om hur korkad man kan bli, hur blind man kan bli. Det kändes som om jag satt inne och kollade på medan mitt liv rullade fram, jag såg hemska scener ur mitt liv spelas upp om och om igen. Jag vill inte, jag vill inte glömma men jag vill inte heller sitta och tänka på det. Jag vill säga hejdå till den delen av mitt liv, den delen har jag medvetet dödat och det är jag stolt över.
Igår började mitt lilla ångesttåg rulla, inte fort bara i slowmotion men det var jobbigt, det var väldigt mycket känslor (men trots det inga tårar) som bubblade och fick det i rullning. Jag började tänka på allt jag varit med om, varför allt hade hänt och på det faktum att det krossade hela min gymnasietid. På allt dumt som det medfört och allt som jag gjort för att hålla mig smal eller dämpa min ångest. Utåt sett syns det knappt någonting, ett ärr på armen men det är från något icke ångestladdat. Ett pyttelitet ärr på armen och ryggen från överdos i efederin, men dom skulle nog ingen ens se, men dom finns där och påminner mig om hur korkad man kan bli, hur blind man kan bli. Det kändes som om jag satt inne och kollade på medan mitt liv rullade fram, jag såg hemska scener ur mitt liv spelas upp om och om igen. Jag vill inte, jag vill inte glömma men jag vill inte heller sitta och tänka på det. Jag vill säga hejdå till den delen av mitt liv, den delen har jag medvetet dödat och det är jag stolt över.
Kämpa på!
Ni gör mig alltid så glad med era kommentarer, jag hade nog inte insett själv att jag faktiskt reser mig väldigt ofta efter snedsteg om ni inte hade påpekat det så frekvent. Men det är nog bara att vänja sig för man kommer att ramla dit flera gånger på vägen till friskhet så är det bara men då måste man också se till att resa sig och försöka igen.
Jag ska lägga i en extra växel nu, som ni skriver så bör jag "äta för två" nu när jag är gravid, det jobbiga är när man är inne på gravid hemsidor angående gravidmat och det överallt står "ät inte för två!" just för att många gravida (verkar enligt dessa hemsidor) vara smått överviktiga eller har lätt att bli det om de äter för två. Men jag behöver mer mat för att dels öka i vikt och dels ge mitt lilla under näring.
Så imorse åt jag en dunderfrukost:
2,5dl yoghurt (mäter inte men man kan se på ett ungefär) 3,5-4,2%fett, ca ½dl blåbär/hallon/mango - frysta, 1dl müsli
1 halvgrov macka med keso (4%) och 2 tunna kalkonskivor
1 glas apelsin juice och en glass som "efterrätt"
Jag ska lägga i en extra växel nu, som ni skriver så bör jag "äta för två" nu när jag är gravid, det jobbiga är när man är inne på gravid hemsidor angående gravidmat och det överallt står "ät inte för två!" just för att många gravida (verkar enligt dessa hemsidor) vara smått överviktiga eller har lätt att bli det om de äter för två. Men jag behöver mer mat för att dels öka i vikt och dels ge mitt lilla under näring.
Så imorse åt jag en dunderfrukost:
2,5dl yoghurt (mäter inte men man kan se på ett ungefär) 3,5-4,2%fett, ca ½dl blåbär/hallon/mango - frysta, 1dl müsli
1 halvgrov macka med keso (4%) och 2 tunna kalkonskivor
1 glas apelsin juice och en glass som "efterrätt"
Besökstid
Igår var det vägning, och även denna gången stod jag still, jag gick ju upp från 55.5 till 55.85 förra veckan och där ät jag kvar nu med. Varför jag inte går upp vet jag inte för jag äter normalportioner, dricker näringsdryck på dagvården och verkligen kämpar på, mår illa konstant pga all mat.
Och igåg var min pojkvän på besök, vi satt i ett litet rum tillsammans med min behandlare och min psykolog (som jag hade innan jag gick ner till dagvården). Båda två gaddade ihop sig, dels ville dom absolut ha någon konstruktivt som han kunde göra trots att jag berättade att han hade ändrat sina vanor ganska mycket för att hjälpa mig, men till slut fick han uppgiften att påminna mig att äta yougurt efter maten (de såg jättenöjda ut efter denna upgiften hade delats ut). Och sedan var den nästan bara tjafs om att jag nog inte alls åt som jag sa eftersom jag inte går upp, ändå har de ju själva sagt att man först går upp ganska snabbt och sen blir det svårare, jag gick ju upp väldigt snabbt månaderna innan dagvården, så min vikt börjar kanske stabilisera sig, herregud det är 2,5kg till normalvikt jag tror inte det kommer synas på mig, jag vill gå upp till det, både för mig men främst för bebisen.
Sen började min behandlare tjafsa om att jag "åt light produkter" jag har ätit lightprodukter men jag har slutat med det, men nu tyckte hon att 3,5-4,2% fett på yougurt var light! Och jag påpekade att vi minsann äter 2%fett på yougurten på dagvården till frukost och då sa hon "men som mellanmål äter vi 10%" ja, men när jag äter mellanmål hemma så äter jag en macka till, med andra ord inte bara yougurt och bär. Åh störande. Och så hade, har jag feber dessutom.
Och igåg var min pojkvän på besök, vi satt i ett litet rum tillsammans med min behandlare och min psykolog (som jag hade innan jag gick ner till dagvården). Båda två gaddade ihop sig, dels ville dom absolut ha någon konstruktivt som han kunde göra trots att jag berättade att han hade ändrat sina vanor ganska mycket för att hjälpa mig, men till slut fick han uppgiften att påminna mig att äta yougurt efter maten (de såg jättenöjda ut efter denna upgiften hade delats ut). Och sedan var den nästan bara tjafs om att jag nog inte alls åt som jag sa eftersom jag inte går upp, ändå har de ju själva sagt att man först går upp ganska snabbt och sen blir det svårare, jag gick ju upp väldigt snabbt månaderna innan dagvården, så min vikt börjar kanske stabilisera sig, herregud det är 2,5kg till normalvikt jag tror inte det kommer synas på mig, jag vill gå upp till det, både för mig men främst för bebisen.
Sen började min behandlare tjafsa om att jag "åt light produkter" jag har ätit lightprodukter men jag har slutat med det, men nu tyckte hon att 3,5-4,2% fett på yougurt var light! Och jag påpekade att vi minsann äter 2%fett på yougurten på dagvården till frukost och då sa hon "men som mellanmål äter vi 10%" ja, men när jag äter mellanmål hemma så äter jag en macka till, med andra ord inte bara yougurt och bär. Åh störande. Och så hade, har jag feber dessutom.
