Att stressa upp sig
Jag blir så förvirrad, ska jag vänta med min lunch och äta med henne trots att jag avskyr sena luncher, eller ska jag äta en macka eller liknande som mellanmål när hon äter, eller ska jag inte äta alls, jag är förvirrad helt klart. Det är för övrigt den kompisen som vet om att jag är sjuk, dock så tror hon att jag mår mycket bättre nu, jag lurar folk fortfarande, min kille har jag börjat vara med uppriktig mot. Men det är så svårt om någon frågar "hur mår du?" man förväntas svara att man mår bra, eller vad tycker ni?
Jag ser hur som helst fram emot imorgon, och jag ser fram emot ikväll att få somna i min älsklings famn igen! Mys på hög nivå. <3
Måndag
Gick hem tidigare från skolan på grund av ångesten som malde i huvudet, vad den sa? Jag vet faktiskt inte och det gjorde mig så frustrerad, jag tvekade länge på om jag verkligen skulle köpa hets eller inte men föll till slut.
Men det som blev över från hetsen hällde jag diskmedel på och lade i soporna, jag ska inte spara hets, för nej det är inte särskilt ekonomiskt för min del, jag får bara ännu mer att hetsa. Och det vill jag ju inte.
Satt och skakade efter att jag hade hetsat, var helt slut i både huvudet och kroppen, men tvingade bort de dumma tankarna och kokade mig ett ägg istället. Min kropp behövde det, och ja den behövde även äggulan, jag har en tendens att utesluta den när ångesten slår på, men äggula är inte farligt, jag måste inse det, det finns massor av nyttigheter i äggulan.
Ny vecka
Inspirera
Blogg design
Godnatt kära blogg och läsare!
Brevet
Angående vikt
Klarade jag det?
Frukost: 1 grov macka med leverpastej light + 1 kokt äggvita + te
Lunch: 1 grov macka med kräftmjukost + 1/3 kycklingfile + ½liten kålrot + 1,5l light julmust (fördelat på hela förmiddagen)
Middag: ½ portion stekt ris med fläskkött, väldigt flottigt! + några bitar mango
Hets: 3 kakor, nötter, godis och choklad = spya
Så hur var min första advent? Jo jag gick på marknaden fast det fanns nästan inget att titta på så vi gick hem till en av mina kompisar där vi åt middagen, sedan fejkade jag att jag var sjuk och var tvungen att gå hem, ensam, men egentligen gick jag raka vägen till affären med tankarna fulla av hets hets hets, och jag köpte alldeles för mycket så nu har jag godis och alla pepparkakorna kvar. Mandlarna har jag slängt, de blev jättetorra efter att jag hade skållat dom, så nja. Åh, varför har jag hamnat i denna dumma svackan?
Jag hoppas att eran dag har varit mycket, mycket bättre än min!
Hur andra ser på vikten
Första advent
Ska skålla mandlarna snart, är lite orolig över hur dagen ska arta sig men om jag håller mig positiv så kommer nog allt gå som det ska, psyket gör mer än man kan tro ibland. Jag handlade ett mindre paket pepparkakor (det minsta jag kunde hitta) fast med bättre kvalité så jag hoppas att de tar slut innan mina kompisar drar sig hemåt ikväll för jag vågar inte ha både pepparkakor och mandlar hemma, för mandlar kommer det vara över garanterat, man kan inte ha i 200g mandel i 4 glöggar direkt. Äsh det löser sig!
Julmarknaden ska bli riktigt rolig i alla fall, då blir det jul stämning om något! :D
Nästa vecka
Nästa vecka kommer jag hur som helst att vara hemma, vi har hemmarbete från skolan hela veckan, ska bli skönt att komma hem till familjen, killen och vännerna. Jag hoppas bara att hemarbetet inte är för krävande. Och så hoppas jag att jag får ett svar om dagsvården i nästa vecka med, eller någon slags uppdatering i alla fall. Jag borde lära mig att leva i nuet och inte i framtiden och dåtiden. Men det är svårt helt klart!
Träning
Dumma förbud
Frukost = 1 grov macka med leverpastej + 1 kokt äggvita
Mellanmål = inget
Lunch = 1 grov macka med kräftmjukost och 1/3 kycklingfile + lite rå broccoli
Hets = 3klementiner (och ja, jag inser hur komiskt det är att hetsa frukt...) och pepparkakor. Poff så var allt borta igen, ner i toaletten.
Men det jag är mest besviken över är hur jag tänkte efter att jag hade spytt, tankarna flög iväg till både höger och vänster. Det tankarna som slogs mest var "VARFÖR!?" "nu kommer jag att bli tjock, tänk bara allt som inte kom upp?" "hade jag inte lite piller hemma?" så jo, nu sitter jag här med två tabletter i magen. Varför? Åh. Jag känner redan hur de verkar, kroppen börjar pirra och jag blir stirrig. Det är fan knark, varför håller jag på med det? Jag har ju inte tagit några på flera månader vad jag kommer ihåg. Besvikelse all over. Förlåt.
Städat
Godmorgon
En sak är jag glad över i alla fall och det är att forumet kom upp igen (det var nere av någon okänd anledning igår) så bli medlemmar där, hint hint ;D http://anorexibulimi.jinity.com/
Första advent
Själv ska jag bjuda över lite vänner på glögg (lättglögg och osockrad men ändå) + mandlar/russin, torkad frukt, clementiner och pepparkakor. Jag är bara rädd att jag ska äta för mycket pepparkakor, hur ska man göra för att äta en eller två pepparkakor? Ångesten slår till så snabbt, ska jag fega ut och nöja mig med glögg och clementiner?
Fredagen
Blir ännu mer nervös eftersom alla dagsvårdsmottagningar bara verkar ha några få platser, tänk om jag inte får plats? Nu när jag förberett mig så, tänk om jag inte är sjuk nog. Jag har svårt för att vara något mellanting.
Östra
Brev till mamma
Hej mamma!
Det här är inte så lätt att säga för mig så jag väljer den enklare vägen att skriva istället, annars skulle allt bara fastna som en klump i halsen på mig. Jag har problem med maten och har haft det under hela gymnasiet, så ca 3år nu. När jag sjukskrev mig förra sommaren så berodde det inte på att jag var för stressad och hade gått in i väggen utan på grund av anorexi, de andra orsakerna berodde just på det, och det var även då jag var som värst men jag tog tag i det och gick hos en sjukgymnast som tog vikt, puls/blodtryck regelbundet på mig. Sedan slutade jag där för att det var så mycket i skolan och för att jag inte riktigt vågade bli frisk. Mot våren sökte jag hjälp igen och fick samma snälla sjukgymnast, hon tyckte att jag borde läggas in på dagsvård (dvs att man går på en enhet från morgon till eftermiddag, äter frukost, mellanmål, lunch, mellanmål där och sysselsätter sig med saker som hjälper en att bli frisk) men det vägrade jag som jag alltid hade vägrat det, jag kände att jag kanske behövde det men att det inte skulle fungera pga skolan, det hade fungerat om jag hade haft ett annat program men vissa ämnen som teater går inte att plugga på distans så då hade jag fått gå om tredje året, och det ville jag inte.
Nu kanske du undrar vad för slags ätstörning jag har, och det är en blandning, jag har haft anorexi när jag knappt ätit och tränat för mycket, sedan har jag haft anorexi med hetsätning/kräkning mest, nästan samma sak som bulimi skillnaden är ens vikt (undervikt är anorexi och normalvikt är bulimi) och lite annat, det är det jag har nu med. Jag klarade dock en hel månad när jag flyttade till "biip", jag åt så mycket som jag borde, men efter en månad precis så brast det och blev som vanligt igen, för lite mat i kombination till att kroppen skrek efter mat gjorde att jag hetsåt och spydde. Det tär väldigt mycket på mig och jag vill sluta, jag vill kunna äta normalt men det går inte på egen hand, så jag har kontaktat min gamla sjukgymnast som ska försöka fixa dagsvård åt mig i Göteborgsområdet. Jag vill självklart inte hoppa av utbildningen, men det känns som att jag behöver bli frisk i första hand nu.
Varför jag inte sagt någonting eller blå nekad när ni frågat om jag äter tillräckligt/mår bra är för att jag dels inte vågat säga något för att jag inte varit säker på att vilja bli frisk till 100%, men även för att det inte känns kul att berätta något som jag vet kommer göra er ledsna, men jag tror samtidigt att ni blir gladare av att få höra det här nu, än om x antal år. De enda andra som vet om det är "min pojkväns namn här" som stöttat/stöttar mig och det är även han som pushat mig att söka hjälp och "min bästa väns namn".
Jag är även grovt deprimerad enligt alla tester hos psykologen, men jag har tackat nej till alla sorters medeciner och har svårt för att se mig som deprimerad även om jag vet att jag är det och har varit det i olika grad sen slutet av nian.
Jag vill inte att du berättar detta för allt och alla, inte till morfar/mormor, inte till farfar/farmor eller någon i släkten, de enda jag vill ska veta det är du, pappa, "systers namn" och "brors namn". Men inte någon annan, det är för privat och känsligt fortfarande. Jag vill inte heller att ni börjar gulla med mig eller påpeka hur jag äter eftersom jag kommer att få hjälp med det från läkarna och dietister. Det jag vill är bara att ni ska finnas där, och jag ville bara att ni skulle få veta hur jag mår. Om folk undrar varför jag hoppade av utbildningen så kan ni säga att jag inte hade ork att plugga just nu, att jag vill ta det lugnt, resa och jobba ett tag. Är det något du undrar så får du absolut fråga även om jag kanske inte kommer kunna svara på allt eftersom det är rätt jobbigt att prata om.
Och förlåt att jag inte sagt det här innan, och för att jag inte säger det till dig ansikte mot ansikte, men det är för jobbigt och svårt. Och förlåt för att jag varit så känslokall och inte kunnat berätta varför, jag älskar dig och har alltid gjort.
Kramar "mitt namn"
Glad
Att berätta
Så jag börjar starkt fundera på att SKRIVA ett slags brev till mamma som jag kan räcka över för annars kommer det antagligen sluta med att jag inte säger det jag vill eller att jag bara säger en del och utesluter 100 andra som jag faktiskt vill att hon ska få veta. Fast ett brev försvinner inte, det är den jobbiga biten, men jag kan ju alltid ta tillbaka brevet igen...
Och till min pappa, syster och bror känns det ännu jobbigare, så jag börjar med mamma, eller egentligen är mamma jobbigast att berätta för just eftersom jag bryr mig mest om hennes åsikt, och för att jag vet at det är hon som kommer att bli mest ledsen. Men hon skulle ju bli ännu ledsnare om jag hade kommit fram om x antal år och sagt att "jag är frisk från mina ätstörningar nu, men jag var sjuk i 10år".
Den här dagen
Hur förbereder man sig på bästa sätt att förklara för sina föräldrar? Har ni gjort det och hur gjorde ni då?
Hemsida/forum
Men nu får ni se till att bli medlemar, lägg gärna upp en länk på eran blogg med, det är inte förrän det blir ett gäng medlemmar som det blir några riktiga diskussioner. ;)
Och kom gärna med tips och idéer!
Pillrar och fixar
Bli frisk NU!
fluoxetin
Dessutom tänkte jag bara säga att jag är nästan 80% (och det är en klar ökning) säker på att jag vill få proffesionell hjälp. Varför? För att jag vill leva ett lyckligt liv igen, dessutom är behandlingen gratis sålänge jag är under 20, med andra ord har jag ett halvår kvar. Och så är det enklare ju fortare man sätter igång med behandlingen. Fast det är läskigt att tänka på hur min familj ska reagera...
Terapeut
Terapeuten och jag ska ha minst ett möte tillsammans innan vi bestämmer vad för vård jag ska få, just nu känner jag bara för att dra hem och börja på öppenvård, jag känner att jag har tappar kontrollen, jag lever inte ett normalt liv. Hela gymnasieperioden gick åt till mina sjuka tankar, vill jag att högskoleperioden ska göra det med? Nej.
Anti depp
Men nej, jag vill inte ha det, jag vill bli glad av kärlek och lycka inte av droger (och där sa jag emot mig själv med tanke på efederinet?) dessutom är jag redigt rädd för att det skulle förvärra ätstörningarna om jag tar det och går upp i vikt (vilket en av mina vänner gjorde av det).
Jag tackade snällt nej och sade inget om varför, det kändes onödigt.
Hur ser ni på anti depp?
Psykologen
Hon frågade även om jag tagit några droger och radade upp dem för mig, efederin fanns inte med, men jag berättade ändå att jag hade tagit det, det kändes som att det var tvunget att sägas för denna gången gör jag detta för sista gången, jag ska bli frisk nu!
Ändå känns allt så kaos, jag gick direkt därifrån till mataffären för att köpa godis, hetsade på bussen hem, gick sedan i en halvtimma från bussen till min lägenhet och jag hade sådan sockerchock att det var hemskt, jag gick och ville lägga mig i diket och spy, men nej, jag fick lugnt vänta tills jag kom hem, fick inte heller upp allt, men men.
Pengar
Ny tid
Dumma buss!
ekonomi
"Hej!
Tänkte svara på din fråga angående ekonomin. Jag är själv sjukskriven och går behandling nu. Jag vet inte exakt hur din ekonomiska situation ser ut, om du har jobbat och har rätt till sjukpenning? Men om inte, så får du socialbidrag och det är ungefär samma summa som studiebidraget. Du ska därför inte oroa dig över den biten.
Kämpa på tjejen! Jag tror på dig. :)"
Okej, men jag har inte jobbat, jag trodde att det var jättesvårt att få bidrag just pga att så många fuskar med det? Ja, jag ska hur som helst söka hjälp nu, är redigt nervös inför hela grejen att hoppa av, flytta hem, berätta för mina föräldrar och syskon, berätta för några fler vänner, förklara en annan förklaring för folk i skolan, och lyckas få pengar trots allt. uhm. jobbigt no shit, men jag ska lösa det en gång för alla! Tack!
Morning
Men jag har bestämt mig för att söka öppenvård, får jag den så hoppar jag av, får jag det inte så går jag kvar i skolan, låter det som en bra idé? Jag berättade för min kille att jag funderade på det, och då sa han att jag borde göra så här, så att jag inte kommer hem utan att göra något för det kommer bara dra ner mig ännu mer.
Snart ska jag iväg till psykologen, jag hoppas det går bra, jag är nervös som sagt.
Misslyckat
Money
Vad ska man ta sig till?
Jag sviker mig själv varje dag, gråter, tänker alldels för mycket på dumma saker och klarar inte av att ha maten kvar i magen. Och jag skäms över det. Jag vill bara lägga mig ner, skrika och somna in, tyst och lugnt. Men nej, det ska jag inte.
Frukost
3 grova mackor (med torkad frukt och nötter i), en med mjukost och två med ajvar relish
Mums!
Jätten i spegeln
Tidigare har jag inte heller velat berätta något eftersom min syster blev inlagd för grov depression kanske ett halvår efter att jag började bli sjuk, och då ville jag inte ta mer plats än nödvändigt för jag märkte hur det tärde på alla att hon var sjuk, hon har nyligen börjat bli frisk och trappar nu ner på medicinerna vilket glädjer mig enormt. Men jag märkte hur ledsna mina föräldrar var när hon var så sjuk, och det hugger i mig att veta att jag kommer att få dem ledsna igen. Desutom är jag lite rädd att de ska börja dalta med mig precis som de gjorde med henne för jag spydde på allt dalt, jag tyckte inte om det alls. Det rinner tårar ur ögonen nu, jag hoppas att det betyder att jag verkligen kommer våga berätta om en månad.
Klarar det inte längre
Jag vill spola tillbaka livet, eller spola fram det, jag vill inte leva det liv jag lever idag i alla fall. Det är bara tungt och känns ganska meningslöst, dessutom har jag tvekat på om min utbildning är den rätta för mig eller inte ända sen jag började den. Men det känns så misslyckat att hoppa av, dessutom lever jag på hoppet att det alltid är kämpigt att lära sig nya saker i början.
Men å andra sidan så började jag tänka efter och kom på att jag kan ta min praktik på sommaren och då få ledigt ca 3månader på hösten, då kan jag skriva in min på dagsvård nästa höst med andra ord! Frågan är bara om det är försent då.
Angående träning
Yoga?
Hur ser ni på träning, okej eller inte att träna när man ännu inte är frisk?
Kommentar
Jag är väldigt intresserad av näringslära, tänkte läsa det på högskolan men ändrade mig i sista stund eftersom det kan vara för triggande att jobba med sådant sen, så näringslära läser jag titt som tätt. Och jag försöker få in mer kolhydrater, för ett år sedan åt jag inte pasta, ris, potatis, bröd etc. då var min kolhydrat källa enbart frukt, grönsaker och lite gröt ibland. Men jag försöker få in kolhydraterna men kolhydrater är det jobbigaste att äta tycker jag, men jag tänker alltid att jag förhoppningsvis hetsar mindre om jag äter kolhydrater.
Jag vet faktiskt inte vad jag tror när det gäller att bli frisk på egen hand, jag vet flera som har blivit det, men det är bara 3 av 10 som lyckas på egen hand så det är ju mycket svårare. Men jag ska träffa en psykolog på onsdag i alla fall!
Söndagen
Och nu har jag just ätit middag: macaronipudding med tonfisk och broccoli. Riktigt gott var det och min ångest börjar försvinna lite grann, den var väldigt stark innan.
Ikväll ska jag träffa en kompis och kolla film, det ska bli kul, det känns som om alla har så mycket fler och närmare kompisar så nu ska jag se till att lära känna folk lite bättre.
drömvärld
Hur många av er har hoppat av skolan eller jobbet för att bli friska? Och på vilket sätt fungerar det bättre? Hur lång tid måste man ta ledigt och hur får man pengar att leva på?
Funderingar
Jag fick en kommentar om igen att jag borde fundera på att ta en paus från skola och krav, bara satsa på att bli frisk 100%. Jag har funderat på det, vissa perioder snurrar det i min hjärna dygnet runt för att i andra perioder ha försvunnit. Jag har just börjat (sen i höstas) en ny utbildning som jag inte ens tror att man kan ta en "paus" ifrån. Isåfall får jag hoppa av, och börja på den igen senare isåfall och börja om. Visst det är möjligt. Men det som tar emot mest är att jag isåfall måste "komma ut ur garderoben", jag måste erkänna för åtminstånde min familj vad som pågår i min vardag, för de vet ingenting.
Och de har en bild av mig att vara "den där hälsosamma som vet allt inom träning, kost och hälsa" de ser mig som en slags förebild på det sättet och jag vill inte krossa den bilden, för jag gillar att de tycker så om mig, men det är inte jag, eller rättare sagt: det VAR jag men inte längre.
Psykolog
Och så fick jag en fråga om hur det gick med psykologen, jag flyttade upp mötet till på onsdag (det krockade med skolan förrut), så nu är det inte lång tid kvar, är lite smått nervös men det ska nog gå bra.
Den här dagen ska jag ta det lugnt, promenad och dans kanske, men ingen löpning idag inte, då blir det enbart i kalorisyfte och det ska jag komma bort ifrån.
Dubbelt
1 kokt ägg
1,5dl naturell yougurt + ½dl bär
2 små grova mackor med räkmjukost
Mellanmål
2 små grova mackor med räkmjukost
Lunch
2 tunna pankakor med sylt och grädde
2 grova mackor med lätta
Mellanmål
2 pepparkakor
2 singoalla kex
2 andra kex
Middag
½portion thaimat
Kvällsmål
1 sandwich glass
Frågor och svar
Svar: Ja, jag tycker också att normalt är att äta utan att tänka på kalorier, men jag menade normalt intag. Nej, jag har inte fått min "diet" från någon doktor, jag är en frukostmänniska, får jag bara ett mål om dagen väljer jag frukosten. Sedan är min frukost alldeles lagom sett till kalorier, en frukost ska innehålla ca 500kcal, vilket min inte riktigt kommer upp till men nästan.
Fråga: hur lång är du och hur mycket är din målvikt?
Svar: Jag är 175cm, min målvikt ligger tyvärr fortfarande och svävar på 45kg, jag kan erkänna att jag nog är lite smått förälskade i siffrorna. Men dit ska jag inte igen, jag var som ett levande lik i psyket.
Fråga: men är det inte bra att du äter? om du vill gå upp i vikt liksom :b
Svar: Jo, klart att det är BRA att jag äter, men det skär i hjärtat och det är fortfarande svårt, dessutom vill jag inte gå upp även om jag inser att jag måste det. Jag vill inte gå upp jag vill bara bli frisk, men tyvärr så går de två inte ihop.
Läsarfråga
Min syster har ätstörningar men har inte tagit tag i problemet och inte erkänt för de som varit oroliga över hennes hälsa. Jag har beslutat mig för att "konfrontera" henne i helgen. Försöker nu läsa på om problematiken med sjukdomen. Kan du ge mig några råd.
Jag vill hjälpa henne att ta det första steget mot hjälp. Hon kommer nog hata mig först men det tar jag gärna, bara vi för igång en förändring."
Svar: Hej, hur gammal är hon och vet du vilket sätt som hon har problem med maten? Hon kommer garanterat streta emot, man gör vad man än kan för att hålla folk utanför, mina föräldrar frågade mig och jag sa nej, så de släppte det helt. Men spyr hon så försök att "komma på henne" dvs höra henne och konfrontera henne där och då. Men gör hon inte det så förklara vad du märkt har hänt med henne, inte bara utsidan utan även att hon ser ut att ha mått sämre etc. Lycka till, det behövs fler som ställer upp och säger till, ju snabbare man får hjälp desto snabbare och lättare kan man bli frisk. Kram
Ensam
Förhållande
Hur gör ni, har ni pojkvän/flickvän och hur hanterar ni allting?
Mat
1 halvgrov fralla, ena halvan med 2 ostskivor, andra halvan med leverpastej + gurka
te
1 bärry (yougurt med sylt i botten)
Mellanmål
1 halvgrov fralla, ena halvan med 2 ostskivor, andra halvan med leverpastej + gurka
1 äpple
te
Lunch
Linsoppa
2 små skivor grovt bröd med räk-mjukost
Mellanmål
2dl naturell yougurt med bär och 1dl müsli
2 skivor grovt bröd med ajvar relish
torkad frukt
Middag
Linssoppa + lite majs
1 ägg
Kvällsmat
2 skivor grovt bröd utan pålägg
2 torkade dadlar, 4torkade aprikoser, 2 torkade plommon, lite torkade gojjibär
Fredag
Det kommer bli en bra helg, det känner jag på mig, det blir vänner, pojkvän, mys och påhitt. Vad ska ni hitta på i helgen?
Att äta normalt
Jag klarar det inte längre, snart slutar jag fan bry mig helt om mat, men nej just ja, det är ju just det som är mitt problem. Fan.
Bilder
Jag har funderat på att lägga upp bilder från då och från nu, men det får bli om ett tag, jag måste se till att hitta några bilder som jag inte lagt upp någon annan stans först, eftersom jag verkligen inte är redo att "komma ut" och skulle jag komma ut så hade jag nog aldrig nämnt den här bloggen, för detta är mitt innersta, mina tankar, det är insidan av mig själv, och det blir för utlämnande, även om tanken slagit mig.
Kommentarer
Men jag märker att det är många som känner igen sig i hur det är att gå upp i vikt, skönt att det finns fler som tycker att det är jobbigt. Men samtidigt sorgligt att vi är många. Men tar vi tag i oss själva så kommer det gå bra!
Jag klarade hela dagen fram till 20.00 tiden, då jag hetsade i mig frysta chashew nötter och mackor, VARFÖR? Åh så onödigt.
Vikt
Jag har med andra ord gått upp 0,1kg den senaste månaden, det är inte mycket jag måste få in det i hjärnan!
Åh nej
Jag lyckades flytta psykologtiden så nu är den inte på skoltid så jag ska ta tag i mig själv och fixa skolan, jag fick förresten mvg (eller ja nu är ju vg det högsta men ja det är samma sak nu) på min första tenta i fredags, helt underbart!
En sak som jag glömde säga som jag tänkte skriva igår var att jag träffade en av mina bästa vänner igår, hon kommenterade att jag var så skinny (med beundran), och jag blev så chockad, jag? skinny? nu? jag som satt i tankar om hur tjock jag blivit, hur hemsk hon måste tänka att jag blivit. Så jag fick bara ur mig "va? men jag har ju gått upp 5kg denna hösten!" hon sa att hon inte såg det alls. Hon väger kanske några kg över mig bara, hon ligger precis på normalvikt/snuddar på undervikt, har en underbar slank kropp utan att banta eller liknande, så det känns så dumt att hon ser upp till mig, tror att jag äter så nyttigt etc. Men hon borde väll fatta att jag inte mådde så bra förförra sommaren när mina revben stack ut rejält hur jag än gjorde, och vi badade i bikini, nej det borde hon sett, även om hon kanske inte ville fatta. Men jag blev glad över att höra att jag fortfarande är "skinny" jag har kännt mig så stor, jag är van att folk kommenterar att jag är "så smal!" med beundran (eller inbillar jag mig bara det?), men på det sistone så har folk inte kommenterat min kropp alls, vilket faktiskt stör mig, jag vill bli omtyckt och få komplimanger, även fast jag bara stöter bort dem.
Skolan
Nej, nu ska jag gå iväg, imorgon ska jag ändå gå tidigare pga psykologen, men då är det värt!
Hur gör ni?
...
Plingar det till när man är färdig, när ätstörningen försvunnit?
Jag vet inte vad jag ska tänka eller tycka bara att allt ska bli bra
men jag vill inte bli större, jag vill dö och leva helst samtidigt.
Frukost
2 grova mackor med (räk)mjukost
2 torkade plommon
några nötter
Förra veckan klarade jag 5dagar förresten, det börjat gå bra igen nu!
Ångest och glädje
Samma sak kom upp när jag funderade över varför jag inte har ångest attacker som man läser om överallt, och så slår det mig att jag inte fattat innebörden, att det kanske inte alls är normalt att gråta sig till sömns samtidigt som man håller inne andan varvat med att andas i otakt, ena stunden väldigt snabbt för att i andra stunden försöka sluta andas, att hoppas att någon ska komma och slå ner mig tills jag somnar. Jag vet inte om min kille fattade, men jag fick hur som helst en sådan "ångest attack" (ordet känns så främmande) igår natt, bredvid min älskling i sängen, det blev bara för mycket, så när han sa att jag var vacker och söt så tjafsade jag emot (hur kunde han tycka att jag var söt och vacker, det kunde jag inte förstå!), vi började bråka om lite allt möjligt, han sa till mig att lugna ner mig när jag låg och hyperventilerade, men hur mycket förstod han?
En sak som gjorde det svårt för mig i helgen var att min kille sagt "nej jag kan äta imorgon" när jag frågar om han ska äta också, vilket gör att jag inte heller vill äta även fast jag vet att han kommer äta något annat sen, ofta onyttigt, ändå fastnar orden i huvudet.
Men vet ni vad? Jag ska få träffa en psykolog redan på tisdag, snabbt som tusan gick det! :D
Kalorier?
Dannofino -
fast din mat låter rätt mkt :( vet du hur många kcal det blev sammalagt?
Victoria -
Dannofino, mycket är det faktiskt inte. :(
Det är inte heller bra att hålla på och ta upp om att det enligt din mening om saken låter som mycket för en som inte har ett normalt förhållande till maten...
Dessutom så ska en människa normalt inte kunna svara på vilken kalorimängd som intagits heller~
---
Det är iallafall bra att du inser vad som verkar normalt eller inte. :3
Se och lär dig av de mer friska människorna omkring dig, så går det nog bra~ ;3
Har du haft en bra dag annars då?
kramar <3
Yeey
Frukost: 2 knäckemackor med smör, ost och skinka + 2dl lättfruktyougurt (söt och sockrad!), 1dl hallon + 1ägg
Lunch: ½paprika + 3stora champinjoner + 2dl vita bönor i tomatsås, 1 mjuk macka med smör och skinka
Middag: Torsk, ris och grönsaksröra
Lördagsmys: Jordnötter med skal, 1 grov fralla utan pålägg
Sad
klarat en dag till
2 knäckemackor + ½burk makrill i tomatsås,
1apelsin+1kiwi+½dlhallon+mjölk+müsli,
1 kokt ägg
Psykolog
Några veckor!? Det är ju jättelång tid, hur ska jag veta hur jag mår då? Det är ju nu jag behöver hjälp, men jag kommer förmodligen behöva den då med, så att tjata emot skulle nog inte göra någon skillnad. Men jag blev förvånad för jag sa inte vad jag vägde/längd etc, tänk om det hade varit mig när jag var som sjukast, snäppet över tvångsinläggning, om jag då bodde själv och skulle vänta några veckor, nej det vågar jag knappt tänka på faktiskt.
Men jag är glad att jag fick tag i dom och att jag ska få hjälp, jag behöver prata av mig, det behöver jag verkligen!
Imorgon ska jag hem och träffa min pojkvän, det är också något som jag behöver, jag behöver kramas, ha honom nära mig, känna mig vacker och att allt kommer bli bra igen. Det är han som sett till att jag verkligen sökt vård och även tjatat på mig om det ända sen det började. Han är bra för mig, även om han på andra sätt är dålig för mitt tillfrisknande (eftersom han äter så oregelbundet/lite och är lika tanig som mig, inte vill jag vara större än min kille...)
Frukost
2 lingongrova med mjukost (räksmak)
1 grovt knäckebröd med mjukost (räksmak)
te
fuckfuckfuck
Ska tvätta lite nu, så jag får något gjort i alla fall, för nu är jag besviken på mig själv, väldigt besviken. Men jag måste inse att det är okej att falla bara man reser sig igen, och det ska jag!
I did it!
Morgon
Har just ätit frukost (1 ägg, 1 grov macka med räkmjukost och sill, 1 banan, te) och om en stund ska jag iväg till tandläkaren, men ska jag säga att jag spyr? För det är väll ganska nödvändigt för att de ska veta hur de ska göra med tänderna om något blir fel? Jag måste bara våga, men nu känner jag inte längre någon på tandläkaren så nu kan jag ju i alla fall inte tänka på det!
(just ätit en knäckemacka med ajvar relish och ett äpple också!)
illa
Det är klart att de förnekat att jag varit sjuk, om jag nästan börjar gråta när jag ser en bild där mina knotor uppenbart sticker ut så är det väll klart att de ser men att de kanske inte vet hur de ska ta tag i det. Och jag har även gått ut på dom genom att vara tyken, inte engagera mig ett dugg i familjen, stänga in mig och vägra någon in på livet, vilket till slut gjorde att min mamma bröt ihop framför mig, hon kom in på mitt rum och bara ramlade ihop i en snyftande hög, och jag kände mig så liten, så sjukt liten och elak, för jag kunde inte gråta när hon var där, jag var helt känslokall och att trösta någon när det är så uppenbart att det inte finns några känslor, det går bara inte. Sekunden efter att hon lämnat mitt rum bröt jag ihop. Men det såg inte hon.
Läsvärt
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.12885832
ÅH!
Men jag har fixat tandläkar tid här trots att de inte tar emot nya kunder(!), har fått ont i tandköttet (och ja jag vet att det är från alla kräkningar) så jag vill se om det är något man kan göra åt det och så vill jag veta i vilket skick mina tänder är i nu, gissar på inte särskilt bra, men det är bättre att få det som går att fixa fixat än att det bara blir värre och värre.
Men som sagt så vill jag ha tag på vuxenspyk, men det kommer väll vara upptaget ända tills telefonsvararen kommer på med "vi har telefontid mellan bla bla bla" ÅH!
Viljestyrka
Yes det stämmer verkligen att jag skiner upp när jag äter bra, jag känner det verkligen, jag blir så mycket piggare och allt blir så mycket enklare. Hoppas det fortsätter så här!
Frukost
- 2 små grova mackor med mjukost (räksmak) + 3bitar sill + 1 torkat fikon
- 2 små grova mackor med mjukost (räksmak) + 3bitar sill + 1 torkat fikon
Jippie hoo :D
Däremot så visade min mormor mig några bilder hon hade tagit från i somras, vid min student när jag tog på mig balklänningen för att hon ville ha den på kort, herregud vad tanig jag var! Det skar i hjärtat på mig, jag stirrade på bilden och började fundera över hur det var möjligt att jag var så smal när jag kände mig så stor. Och började även fundera över hur vriden kroppsuppfattning jag nog har nu med då, för jag vägde kanske runt 3-5kg mindre då, och knotorna på axlarna syntes TYDLIGT, då börjar jag undra om jag kanske inte alls är så "normalstor nästan mullig" som jag uppfattar mig som nu. Det blev en chock. Men det var nog bra, att få det svart på vitt (eller som i detta fallet; i färg!).
Åker hem
Läsarkommentar
tidigare så har jag aldrig direkt känt av några symptom på mina tänder. visst, jag har hört och vet om att tänderna skadas något oerhört av magsyran, men jag har som sagt inte brytt mig så mycket om det eftersom att jag inte märkt något på mina små gaddar.
sist gång jag var hos tandläkaren fick jag däremot en chock - jag hade 8 hål, varav 1 jag ska borra om en månad. och eftersom värken jag nu känner kommer ifrån en annan tand så blir jag inte förvånad om de är tvugna att borra fler.
det är så dumt att ens problem är tvungna att växa till den grad att den går ut över sånna här påtagliga saker innan man gör något åt dem! efteråt så kommer man ju bara gå och ångra att man inte agerade innan skadan var skedd, att man inte tog sina problem på allvar tidigare." - Matilda
Svar: Åh jag känner igen mig helt och hållet, jag känner inte av att det tar stryk förutom väldigt sällan och jag fick precis som du en chock av tandläkaren att jag hade massa hål. Nej nu ska vi ta tag i oss själva och dra oss ur detta!
(Jag klarade denna dagen förresten!)
Nu jävlar
Jag känner på mig att detta är en bra dag! :D
YEES
Jag har även kommit fram till att jag omöjligt kan få ihop min ekonomi om jag ska fortsätta hetsa, hetsmat är inte billigt direkt. Så nu ska jag inte köpa onyttigheter på ett tag för att få bort hetsmaten från min lägenhet (och nej nu menar jag inte vanlig mat som bröd etc. utan som smågodis, kakor och liknande) och istället fylla på med riktig mat, jag ska äta mig mätt!
Läsarfråga
Svar: Jag äter över 2000kcal eftersom kroppen behöver det! En vuxen stillasittande kvinna ska äta ca 2300kcal, tränar du eller är ungdom så ska du äta runt 2500kcal, visst stämmer det inte för alla, men för de allra flesta. Men över 2000kcal ska alla äta, annars bantar man och det är ju det jag ska ta mig ifrån!
Ge mig självkänsla nu!
Jag kommer inte kunna ringa och boka tid för hjälp än på ett tag heller för jag ska gå till skolan, jag var inte i skolan idag heller, har varit borta hela veckan nu, det känns också segt men min motivation till allt är som bortblåst.
Krom tabletter?
Woho
Men problemet är som alltid med dessa telefontider, jag hatar att man bara kan ringa på morgonen, det är ju då man är i skolan/jobbar. Men man kan bara ringa mellan 10.30 och 11.30 ehm kul, eller inte. Jag har rast från 9.30 till 10.00 men sen har jag lektion den tiden, om jag inte ska ta ÄNNU en dag ledigt, men det skulle inte kännas helt rätt... Och att gå ut och ringa kan jag ju alltid göra, MEN jag kommer känna mig så blottad "tänk om någon hör!" och så har vi ju problemet med att jag blir en lipsill när det handlar om att prata om att jag har problem. Det är så sjukt mycket enklare att skriva om det!
Sjukgymnast
Jag behåller det
Ringt
Jag misslyckades nyss, skulle äta ett mellanmål, men det slutade med att jag satt med munnen full av choklad och vaniljkräm, det var inte gott med bara vaniljkräm ändå tvingade jag i mig det, varför? Åh snälla ta mig härifrån NU NU NU. Men jag vet, ingen annan än jag själv kan ta mig härifrån.
Besviken
- De har ingen som helst hjälp att få där jag bor, inte ens en sketen psykolog, NADA
- De kan skriva en remiss så att jag får hjälp, men när jag sa att jag fått hjälp tidigare sa hon lite små tyket att "om du fått hjälp tidigare och ändå inte lyckats bli frisk ska du kontakta dom igen" och jag sa att det är ca 30mil till stället jag gick på tidigare, men hon tyckte ändå att de är deras uppgift att ge mig en remiss då.
- Ställerna som kan få remiss till ligger ca en timma bort och jag har ingen aning om det går att komma dit utan att åka bil, vilket jag inte kan.
FAN! Sitter och gråter nu, varför gråter jag alltid när jag söker hjälp? Tårarna började rinna nedför kinderna i slutet av samtalet, det blir alltid så när jag skaffar hjälp, det blir så äkta, allt det där jag försöker gömma mig ifrån.
Vårdcentralen
Jag måste dock erkänna att jag funderat starkt på att hoppa av utbildningen, flytta hem där jag också vet att det finns hjälp att få. Men så blir jag rädd att jag inte kommer få något jobb, eller att jag inte kommer komma in på någon utbildning senare, jag har redan planerat upp mitt liv. Fast i den planeringen så skulle jag aldrig ens blivit sjuk, eller varit sjuk just nu...
Vaccinering
- En riskgrupp till svininfluensan är personer med lågt immunförsvar, då undrar jag bara vad som innefattas i det? För man får ju lågt immunförsvar av ätstörningar! Jag ska dock inte ta vaccinet pga alla bieffekter. Ska ni ta vaccinet?
- Hörde på radion för någon dag sedan att vaccineringen går ut över andra personer som söker hjälp och de nämnde personer med ätstörningar eller psykiska problem då det inte ansågs lika akut, stämmer detta?
Underbara ni
En sak som jag däremot borde ha gjort men som jag helt glömde av var att jag skulle ringa vårdcentralen och fråga om de har någon psykolog eller hjälp för ätstörningar. Jag antar att man ska ringa på morgonen i alla fall? Och imorgon börjar jag tidigt så då kan jag inte göra det, eller så tar jag mig ännu en ledig dag, ringer till vårdcentralen och pluggar hemma istället för att vara i skolan och lyssna på det jag istället kan läsa i mina böcker. What to do?
Och tack så mycket för allt pepp och jag blir så glad när ni tror på mig men framför allt när ni skriver att ni efter att ha läst här ska satsa ännu mer på att bli friska, jag vet att vi kommer att bli friska men det är ingen lätt väg dit och det är nog det jag börjar inse nu, jag har hela tiden inbillat mig att jag bara ska vakna upp en dag och bli frisk, nja så fungerar det inte, tyvärr!
November
Skillnaden
Och vet ni vad? Jag höll mig ifrån att hetsa, jag åt lite rostade sojabönor, en bit mörk choklad och en grov macka istället. Sen satte jag mig ner och läste en bok, allt för att maten skulle smältas men framför allt för att psyket skulle smälta faktumet att det inte blir någon hets!
Frukost
1 kokt ägg
Havregrynsgröt med blåbär/hallon
1 knäckemacka med (sport-)leverpastej