Jag fyller år idag! Just nu känner jag däremot bara lite ångest över att jag måste äta tårta senare. Jag vill men ändå inte. Och gårdagen var inte någon kul dag direkt. Vi skulle ju gå ut och ha kul, inte tänka på något annat, och dessutom fira min födelsedag. Men jag åt knappt någonting förutom det jag hetsade och spydde, så det var inte någon bra grund jag stod på, sedan ville min kompis gå hem och alla pressade mig att göra si och så, några ville stanna och några ville gå, hade lovat min kompis att gå hem med henne, men vi hade planerat att stanna hela natten och hon ville gå efter en timma bara! Efter mycket om och men så gick hela sällskapet hem, för att inse att nej, hon var inte trött, hon hade inte ont i huvudet; hon skulle träffa en kille! Så oerhört elakt tycker jag. Och jag klarade inte all press utan började gråta, tårarna bara rann om mig på vägen hem, och nu bränner dom under ögonlocken igen. Jag hade höga förväntningar som vanligt, men att en av mina (vad jag trodde) bästa vänner skulle svika mig när vi skulle fira min födelsedag, det trodde jag faktiskt inte.

Men idag ska jag fira, hur vet jag inte, det var igår jag hade förutsättningarna att kunna gå ut... Men ska nog gå på bio med familjen och älsklingen. Varför bränner tårarna fortfarande? Jag borde vara glad på min födelsedag!

Jag som skulle klara mig, vara duktig. Jag misslyckades med det idag, jag vill slå mig själv men nej sånt har jag slutat med för länge sen, man ska vara snäll mot sig själv. Men jag är inte snäll när jag hetsar och spyr. Det tär på kroppen. Den vill ha mat och lite sötsaker då och då. Inte allt eller inget.

Började min dag med en lite mindre frukost (eller jag har ätit mindre frukostar på sistonde, ångesten har hunnit ikapp mig, men jag ska äta vettigare under dagen istället): 1 kokt ägg, 1 päron + 1dl lätt naturell yougurtm, 2 delikatess knäckebröd + tunt lager makrill i tomatsås

Den här dagen går ut på att ha kul, ska först övningsköra visserligen, men sen blir det utgång ikväll, torsdagar är ju 18 och 19åringarnas fredagar och lördagar, enda dagen man kommer in någon stans. Så det blir dans natten lång med goda vänner. Vet inte om jag ska dricka eller inte, kanske lite smått men är inte på suparhumör riktigt. Plus att jag vill spara lite pengar med. Vad ska ni hitta på idag?

jag var duktig, fixade fruktsallad och 3 bitar mörk choklad till mig. Men efter det ville jag ha mer, så vad gjorde jag? Jo jag hetsade choklad och nötter och har just spytt. Men åt det under lång tid så en del är kvar i magen på gott och ont. Jag behövde mer kalorier men psyket säger emot. Jag är förvirrad, ena stunden är jag rädd att jag börjar gå ner igen, mina armar börjar bli lite klenare. Men sedan tycker jag att jag har gått upp och blivit tjock. Jag vet att inget blir bättre av att jag går ner i vikt, tankarna om att jag är tjock blir bara större ju mer jag går ner. Såvida jag inte väger 45kg. Men då mår jag inte psykiskt bra på andra sätt. Och jag ska trots allt orka plugga i höst. Jag vill inte vara ätstörd samtidigt som det är en sorts identitet och en säkerhet, jag vet min roll och jag känner mig säker i den, trots att ingen annan vet så är det ändå min identitet, den smala tjejen. Jag skulle inte palla om någon påpekade att jag gått upp i vikt.

Jag klarade nästan hela dagen, jag ska vara stolt och glad för det. Man ska uppskatta det lilla och undvika det dumma. Jag ska vara positiv, tänka positivt och bli lycklig. Man måste inte vara perfekt för att vara lycklig och glad. Ingen är perfekt, perfekt finns inte.

Jag flyttar om några veckor för att börja plugga, det betyder att jag kommer bo själv och inte längre gå till vuxenpsyk. Jag är lite smårädd för tanken samtidigt som jag faktiskt inte gått till vuxenpsyk på någon månad nu och jag har klarat mig bättre än någonsin, inte för att jag inte gått dit utan för att jag börjar vilja bli frisk på riktigt nu. Och bor jag då ensam så kanske det blir ännu mer pepp, eftersom jag då måste räkna ut vart mina pengar går, och jag lägger mycket hellre mina pengar på en trevlig resa än hetsmat! Jag ser faktiskt fram emot det. Men jag är ändå sjukt nervös.

Har varit och handlat idag, stod emot att handla onyttigheter som jag ändå bara kommer hetsa. Jag är duktig, jag känner mig duktig, och jag kommer klara denna dagen. Det hade varit väldigt skönt om jag gjorde det i alla fall. Ni får se mitt matintag senare ikväll.

Hur går det för er?

Min pojkvän har påpekat hela dagen igår och idag hur snygg jag är, hur fin kropp jag har och hur jag är vackrast. Och jag påpekade att jag ju hade gått upp i vikt, och han svarade att jag hade fått en finare kropp och att jag inte direkt gått upp 100kg utan att jag fortfarande är väldigt smal men även väldigt vacker. Han är underbar min pojk. Måste vara jobbigt att vara ihop med någon som försöker skilja sig ifrån ätstörningarna, han måste säga komplimangerna tusen gånger om för att dom ska fastna i min hjärna. Men jag tror jag börjar ta åt mig dom, äntligen. ;D

Jag klarade dagen igår, vi åkte bil i flera timmar och jag fick panik när jag insåg att det inte fanns något vettigt att äta på en vägkrog, första stoppet vi gjorde var på en resturang som bara hade vit pasta med bacon, hamburgare eller vita mackor. Jag klarade det inte och bad mamma att vi skulle åka vidare, hon sa okej, vi stannade och åt pizza, jag åt en halv pizza, det tar fortarande emot att äta pizza men det blir enklare och enklare. Och det är jag glad över.

Jag klarade däremot inte dagen idag, kan bero på att min lunch var så skum, först 3 grova (men sötade) mackor utan pålägg och ett äpple. Sedan någon timma senare lite rökt makrill och en sallad av tomat/gurka/mini keso.

Myskväll ikväll, jag hoppas att jag klarar den, jag vill inte faila inför massa kompisar, jag vet inte om de fattar men jag blir ju inte världens bästa sällskap när jag har ana och mia på hjärnan. Nej jag vill njuta och ha kul ikväll. :)

Aneleh
Varför behöver du en våg? undrar jag. Egentligen? Är det sjukdomen eller du som "behöver" en våg? Jag har ingen och klarar mig utmärkt! Vet att den bara skulle ge mig ångest... Kram

Behöver och behöver, kan ju vara bra att hålla koll så att jag inte går ner, det är det jag brukar göra om jag inte kollar vikten regelbundet (dock inte varje dag längre men då och då) annars tror jag att jag väger mer än jag gör och äter mindre och äter jag mindre hetsar jag lättare. Så jag måste hålla psyket i shack, men visst hade det varit bra om jag vänjde av att väga mig titt som tätt.

Okej nu blev jag faktiskt lite småsur, jag hade beställt solbrun tabletter från vitalas, och vad får jag då som en liten hemlig gåva? Jo "gå ner i vikt tabletter" hur kan de anta att en sådan gåva ska passa alla som bara vill skydda sin hud och kanske bli aningens brunare? Ahhg. Stör mig, speciellt med tanke på att samma (eller liknande) företag ibland ringer och frågar om man vill gå ner i vikt och ha deras prdukter. Detta samhället har helt fel inställning. Dessutom tror jag inte ett dugg på att man går ner av dem, men det är störande. Och samlar man bonusar får man en våg. Tycker även det är fel, även fast jag nog vill ha vågen i och med att jag flyttar och ändå behöver köpa en våg, men grejen är störande.

Har inte skrivit på ett tag nu, har haft så mycket roligt för mig, festat, träffat vänner och umgåts. Och även klarat 4 (idag) dagar i rad, jag känner mig på topp! Jag har även vågat mig på potatissallad, äta en hel (eller ja en sådan halva) rökt makrill och inte dela den, räksallad (sån fet) och att äta bara en bit godis när andra gör det. Jag tror jag måste inse att det inte finns bra och dålig mat utan allt handlar om portionerna snarare. Men jag har haft ett par underbara dagar som sagt, jag svarar på kommentarer imorgon, ska ner i soffan och mysa med älsk nu.

Den här dagen har jag hunnit med mycket i, eller ja, jag har latat mig en del med, men still. Jag har övningskört, pluggat teori, slappat med en polare, ätit falafel och njutit av livet. Så det blev med andra ord ingen pizza, men falafel är mumsigt som bara den och nästan i klass med pizza då jag slukade nästan hela falafelrullen! Mätt som ett djur fortafande 2 timmar efteråt. Och jag har klarat dagen. Det känns bra, det känns jävligt bra! Och jag har faktiskt tänkt positivt hela dagen!

Åt 5 halvgrova mackor med bregott och ost på. Och ca 40g mörk choklad. Hemskt. Men det var gott. Det var menar att jag skulle spy upp det, men jag slår ana i magen. Det kommer inte upp, hur gärna hon än vill. Jag får gråta hur mycket jag än vill, det stannar där. Punkt slut. Jag orkar inte mer.

Dagens utmaning var som sagt att äta pizza, jag vill verkligen äta pizza, tro mig, men mina planer fungerade inte, fick nästan panik över att jag inte skulle kunna äta pizza idag, så jag tog alternativet värre; SUBS (har inte ätit subs innan bara sett hur fett och grisigt det är, dock har det luktat gudomligt) så jag köpte en halv sub, grov (fast jag skulle aldrig kallat den grov...) med kalkon/skinka/ost och sallad. Jag åt den och satte mig sedan på en buss hem, för att sukta min ångest en aning. Den var inte alls lika god som pizza, dessutom hetsade jag när jag kom hem och jag har ingen aning om den också kom upp i allting. Men jag ska hur som helst slå över min utmaning till imorgon med, (så går det om jag hetsar och spyr upp min utmaning!) så det blir RIKTIG pizza imorgon. OCH inget gnäll! :) Jag ska sluta kompromissa med min ätstörning, nu är det jag som bestämmer!

Varför håller jag på och hetsar när jag vet att det bara gör mig förvirrad, jag vet inte hur mycket jag fått i mig idag, eftersom jag hetsat och en hel del har åkt upp, jag vet inte om frukosten åkte upp den med eller om jag fick upp all hets ens. Det gör mig förvirrad, vad ska jag äta nu? För lite eller lagom? Det rätta svaret är lagom, men detta är anledningen varför jag klassas som anorexi och inte bulimi fastän jag hetsar varje dag. Jag måste se till att sluta hetsa och börja äta. Mitt mål idag var att äta pizza och det målet ska jag hålla, oavsett om jag ska vara med min kompis eller inte. Pizza är grejjen idag, helt klart. Fast jag tror inte jag får i mig en hel pizza, men en halv pizza känns mycket det med, och är en utmaning det med. Anorexin ska inte vinna över mig!

Måndag: Första dagen på körskolan

Tisdag: Äta pizza

Onsdag: Skriva ner 10 positiva saker om mig själv

Torsdag: Festa, inte dra ner på maten bara för att jag dricker alkohol på kvällen

Fredag: Inte klaga på något på hela dagen

Lördag: Äta godis

Söndag: Äta en helgsfrukost med scones

Ny vecka och nya tag, jag började min dag med en stor, härlig frukost och gick sedan en promenad med min hund (ca 1timma i snabbt tempo), kom hem och körde en av carmen elektras "strip aerobics" (dock var det nästan bara dans-styrketräning med egen vikt) i ca 50min. Har just ätit 2 grova mackor med keso och rökt kalkon och ska strax kasta mig in i duschen. Jag älskar att känna mig så här, känslan efter att man har tränat och ätit. Den är mysig som bara den, man känner sig stark, snygg och konstigt nog fräsch!

Ska börja med en ny katogeri sen med tänkte jag; veckans utmaningar! Jag ska ha en ny utmaning varje dag, och skriva upp dom här i början av varje vecka och checka av dem efter hand, om det är någon som är på så får ni gärna följa på och om ni vill kan ni byta ut några som inte passar er mot något annat, något som utmanar er helt enkelt!

Okej, det gick INTE som planerat, och då åt jag ändå mellanmål + lite knäckemackor när hetsen kom in, men det hjälpte inte, jag föll dit igen. Och nu känner jag mig död igen. Har just ätit middag med pappa, en tacos i flerkornstortillabröd. Inte jättemycket mat, men som sagt så känner jag mig död nu. Jag hoppas jag piggnar till. Jag skulle varit hos min pojkvän för flera timmar sen, har dåligt samvete sm bara den, men pappa kunde inte köra och jag ville inte gå jättelångt i regnet när jag just blivit frisk. Jag hoppas allt detta bara går över, att jag lever ett underbart liv FRISK med min kille, och en unge i ett fint hus, att jag klarar utbildningen och att jag mår bra i mig själv. Dit ska jag, och kommer jag komma!

Okej, jag har inte klarat det idag heller, hetsåt och spydde x2 inte bra. Har just ätit middag; 2 tacos (flerkorns tortilla bröd) med köttfärs, lite ost, paprika, tomat, gurka, majs, salsa och turkisk yugurt light. En bra måltid, men efter att jag har hetsat så fastnar hetsen i hjärnan vilket gör att den säger åt mig att jag borde hetsa mer, mer, mer, att det ändå är försent. Men det är inte försent. Försent för vad egentligen? Jag känner mig död idag, feber, huvudvärk, förkyld, hets och spya. Nej det vill jag inte ha i mitt liv. Jag börjar inte mitt nya liv imorgon, jag börjar det ikväll. Även om det är svårt. Jag måste börja tänka långsiktigt istället för kortsiktigt, att spy lugnar mig tillfälligt, men i det långa loppet gör det mig bara stressad, pank och olycklig.

Fått i mig lunchen just, wokade rödbetor (från trädgården), kålrabbit (från trädgården), svamp, Ärtor (från trädgården), potatis, light halloumiost, kryddor och smör. Till det åt jag två likadana mackor som jag åt till frukost. Mumsigt! Med det var en stor portion eftersom den bestod av såpass mycket grönsaker, jag måste få i mig tillräckligt många kalrier även om jag älskar grönsaker. Är super mätt nu, hade egentligen tänkt att äta smultron, svarta vinbär och lite yougurt till efterrätt men det får vänta lite. :)

Nu är middagen avklarad, middag med min far och bror, det gick bra, vi åt entrecotê, råris, en klick turkisk yougurt light och en sallad med röbeta, tomat, romansallat och olivolja. Riktigt gott! Dock måste jag erkänna att jag slängde bort en del av smöret som pappa hade lagt i stekpannan för köttet, det var groteskt mycket, och det var groteskt mycket även efter att jag tog bort en bit, de simmade bokstavligt talat i smör. Men jag sket i det och åt och njöt ändå!

Senare ikväll blir det jordgubbar, smultron och svarta vinbär tillsamans med en klick turkisk yugurt tänkte jag. Mumsigt värre!

Denna dagen ska bli en bra dag, en lyckad dag, en dag som jag ska kunna vara stolt över. Hetsen sitter i hjärnan, men jag har inte hetsat, jag har ätit precis som jag ska, det blir enklare och enklare för varje dag, och jag vet att om jag hetsar idag så kommer jag ha det svårare imorgon och det vill jag ju inte. Men visst det är ganska svårt när kroppen protesterar som den gjorde igår, hela magen svällde upp, bokstavligt talat, och jag kunde knappt stå upp för att det gjorde så ont. Men jag lyckades och för tillfället är det det som räknas, att jag får i mig all mat alltså.

Har gått en promenad i snabbt tempo i ca 45min nu med, så nu ska jag slappa resten av dagen, känner mig lite småsjuk.

Tack för alla söta kommentarer blev till och med tårögd när jag läste igenom alla nyss, det är så många som sitter i samma sits som mig, och jag vet att vi kan ta oss ur allt detta, det handlar om viljan, jag fick frågan "när bestämde du dig för att bli frisk?" och när jag funderade över det så var det inte för 2 år sedan när jag lovade min pojkvän att bli frisk, när jag "valde" honom framför ätstörningarna, nej det var det inte, och det var inte när jag sökte hjälp första gången heller, även då för att visa min pojkvän att jag kunde bli frisk. Nej det var nog någongång i början av detta året, ett knep som gör att jag varje dag påminns om att jag vill bli frisk är att jag gör ett hjärta för varje dag i min kalender som jag klarar och ett kryss för varje dag jag inte klarar. Det kan vara skönt att kolla tillbaka och verkligen se att man gjort framsteg och även om det finns några samband mellan dagarna man klarar och inte klarar. Plus att det är en väldigt skön känsla när man får måla dit ett hjärta!

Har ju varit så duktig den senaste tiden som ni nog läst, och ville bara säga att min kropp har reagerat på det, jag har som sagt blivit sjukt illamående, men själva kroppen har reagerat genom att mina bröst har börjat ömma som bara den (det har de inte gjort på kanske 3 år, ungefär då jag fick ätstörningarna...) kanske de har lust att börja växa nu? :D Det skulle inte skada enligt mig. Det kan väll inte vara ett sammanträffande? Nej, jag tror min kropp är glad att jag börjat äta faktiskt. Så det ska jag fortsätta med. :)

Jag ska klara resten av dagen och skratta åt ätstörningen, jag ska äta det jag vill, jag ska umgås med mina vänner, äta god mat, grillat, kött, grönsaker, bröd och njuta av det. Jag vet inte om jag själv fattar att jag måste gå upp i vikt. Men det måste jag, några kg åtminstånde. Jag måste upp på ett normalt BMI, om jag sedan går ner trots att jag äter som jag ska är en annan sak, men jag ska hålla mig över 50kg, jag var så rädd för att väga 50kg, men nu ska jag inte under 50kg igen, inte värt det helt enkelt! Jag ska njuta av livet och jag ska fixa resten av veckan, klarar jag resten av veckan betyder det att jag har klarat 12 av 14 dagar, jag som knappt klarade en enda dag för bara några veckor sen. Jag gör framsteg! :)

Räknade på mitt BMI just och inser att jag inte är normalviktig förräns jag väger 58.4kg (BMI 19 då), hua, tycker det låter förskräckligt mycket, måste jag? Ja jag måste, eller egentligen så ska vikten inte spela så stor roll, bara jag äter som jag ska, jag blir duktigare och duktigare på det, mitt hetssug har försvunnit nästan helt. Det kom ju fram i söndags men då var jag också så ledsen och frustrerad över annat, igår lyckades jag ju trots att jag var ledsen och upprörd. Idag ska jag vara glad och lyckas! :)

Vägde mig nyss och insåg att jag inte väger 51kg längre, väger 50.6kg undrar varför? Vägde samma tidpunkt: morgonen innan frukost och efter toa. Men men, jag har hållt mig till de kalorierna jag måste få i mig (ca 2100 - 2300kcal per dag). Så det är ganska skönt att vikten blir mer balanserad och inte bara rusar upp som jag var rädd för.

Tänkte kolla upp lite vad kändisar väger och hur långa de är, kom att tänka på det när Tyra sa i sin talkshow för någon dag sen att hon vägde 74kg, blev ganska chockad faktiskt. Så tänkte kolla ett urval och se vilka som ens kan klassas som normalvikt enligt BMI.

Så nu undrar ni kanske vad jag tappade greppet om, jo mina tankar, jag har känt mig helt enormt stor hela dagen, jag bara kände hur fettet rann över fast det omöjligt kan ha gjort det. Jag började gråta med, jag insåg att jag inte vet hur jag ska tackla snygga (läs; smala) tjejer i media, innan har jag alltid väldigt självsäkert tänk att jag är smalare än dom och sedan släppt det ganska snabbt. Men nu, hur ska jag övertyga mig nu? Och jag vet att man inte behöver vara bäst jämt och att man måste acceptera att det finns snyggare människor, men hur lyckas man, jag vill inte gå omkring och acceptera att jag är fet. Även fast faktumet är att jag inte är fet än, förvirrande; ja!

 Mitt upp i allt så ville jag berätta för min kille att jag hade gått upp i vikt, vilket han inte verkar ha märkt, men hur som helst, tänke säga det i flera timmar, och när jag väl sa det så var det precis efter jag hade ätit och han undrade varför jag åt när jag mådde illa och jag berättade att jag hade kollat upp hur mycket jag måste äta och att det var så mycket, det enda goda jag hade fått ut av det var att jag hade gått upp i vikt (inte sant, men det var så det slank ur mig). Då säger han som nog vem som helst skulle resonerat; att man måste träna om man inte vill gå upp i vikt. Och ja, jag missuppfattade det nog big time, tankare snurrade runt ännu mer; tycker han också att jag är tjock, tycker han att jag borde träna mer? Jag ville inte gnälla och börja bråka över något som han knappt verkade fatta vad det handlade om, så jag cyklade hem och struntade i min yoga som jag skulle till idag, jag skulle antagligen bara ha ångest där ändå. Träning ska vara kul inget tvång, idag hade det varit ett tvång.

Ny vecka och nya tag, jag ska klara hela denna veckan, hittils har det gått bra, jag blir bättre och bättre på att inse hur mycket jag måste äta. Nu räknar jag inte kalorier längre eftersom jag fick en ganska bra uppfattning om hur mycket jag bör äta. Så har fått i mig både frukost och mellanmål nu, det känns bra, jag är optimistiskt inställt på denna veckan, totally!

Okej, detta var INTE vad jag ville, varför gjorde jag det? Stupid! Bråkade med min pappa förut idag och blev väldigt sur, tröstade mig med EN liten chokladbit, tårarna slutade allting verkade okej. Men nej, då slår hetsen till i kroppen, jag börjar svettas, kan inte tänka på annat än sötsaker och hur "tjock" jag blivit. Så jag proppade i mig kladdkakesmet, glass och mackor för att sedan spy upp det. Jag ville så gärna lyckas en hel vecka. Så sjukt sjukt sjuukt gärna! Men jag ska klara resten av dagen, jag har trots allt ätit frukost, mellanmål och lunch bra idag. Och så kör vi samma mål nästa vecka; en hel vecka! Denna gången SKA jag klara det, jag kan ju alltid se denna "veckan" som en uppladdning, jag klarade trots allt 6 dagar, det är inget jag ska skämmas över direkt.

Har i och för sig redan räknat ut hur mycket jag kommer äta idag, eftersom jag åt lite paj (en halv portion men ändå), och hjärnan blev lite spyko, dock ingen ångest, vill bara hålla koll, känns skumt. Men hur som helst så räknade jag ut att jag garanterat inte går utanför mina ramar även om jag äter en stor middag (det blir vilt kött så det är magert, + grönsaker och fullkornsris så jag får ta mycket!) och lite melon på kvällen, GOTT!

Fattar knappt att det inte blir extremt mycket kalorier med tanke på att jag ätit både choklad och paj idag, men mina stora måltider är ganska kalorisnåla, måste äta hur mycket som helst, ni anar inte hur stora portionerna är! Men jag har vägt allt så att jag ska veta hur mycket det verkligen är eftersom jag har en tendes att tro att jag fått i mig mer än jag har... Heh.

Har som sagt gått upp till 51kg, att gå över 50 sträcket var det som avskräckte mig mest, men räknade ut mitt BMI och det är på 16.7 nu, det är ju inte mycket! Då kan jag knappast gått och blivit tjock. Jag tror jag tar det hela med större ro just för att jag äter vettig mat och i normala portioner, med andra ord fattar jag ju att jag inte äter skräpmat och sen tänker man mer logiskt om man har fått i sig tillräckligt med mat, jag trodde faktiskt inte på det innan men det stämmer. :)

Vägde mig imorse, väger 51kg nu, har med andra ord gått upp ca 1,5kg på ca 2 veckor. Känns både dumt och bra. Lite ångest är det självklart men samtidigt så vet jag att jag måste gå upp i vikt och att jag mår bättre av att gå upp, jag har faktiskt inte haft så mycket ångest över min kropp som jag trodde att jag skulle ha. Jag har aldrig vägt så här mycket i hela mitt liv. Lite omskakande är det faktiskt. Vad kommer hända nu?

Ush, jag mår sjukt illa och hetsen kryper i kroppen på mig, men jag ska stå ut, jag SKA! Den ska inte få vinna över mig som alltid. Jag vill gråta men det kommer inga tårar. Fy. Det är inte kul längre. Jag har ätit en megastor lunch, och visst jag har räknat på det och logiskt sett så passar det med dagen om jag inte tar ett lika stort mellanmål sen bara. Och jag vet att jag ändå måste ändra till att äta större frukost, lunch och middag för att dra ner på mina mellanmål om jag kommer in på någon utbildning för jag kan inte dra med mig värsta stora mellanmålen till skolan + att det kostar en del, billigare att laga måltider i storkok istället då. Jag ska tänka logiskt, jag ska tänka logisk, jag ska tänka logisk!

Fick frågan vad det är för program som jag räknar kalorier i, jag räknar i "dietist" men vill bara säga att man ska äta runt 2000 - 2500kcal per dag, och räkna inte ut efter eran vikt/längd (de har en sådan grej nämligen) om ni är underviktiga, jag satsar på att äta ca 2300kcal per dag, det verkar vettigt även om jag kan tycka att det är jättemycket. Men jag mår redan så mycket bättre, och jag svällde kanske lite de två första dagarna men nu kan jag kolla mig i spegeln och jag ser lika dan ut som alltid så det sätter sig inte bums och inte på ett ställe enbart. Jag är piggare, tänker på annat än mat och är helt enkelt gladare! Är inne på min 5e dag nu och jag ska fan se till att klara även denna dagen, nästa vecka ska jag försöka mig på att inte räkna kalorier för att se om jag klarar det då med, nu vet jag ju att jag behöver äta en stor frukost, stora mellanmål och en full tallrik med mat till lunch och middag eftersom jag ofta äter ganska kalorisnål mat som grönsaker etc.

Gick en powerwalk med stavar imorse i ca 40min glömde skriva det. Vaknade så tidigt och behövde komma ut lite. Men annars har jag bara suttit inne hela dagen så den räknas nog knappt så mycket som jag latat mig resten av dagen, men jag tror jag håller på att bli sjuk, det känns som det, eller så är det min kropp sm ställer om sig efter all mat.

Upprepar det jag kände igår; Jag är proppmätt! Har just tryckt i mig en hel pizza! Men den var hemlagad med nästan enbart grovt mjöl (smakade precis som tunnknäckebröd i kanterna, men det var gott), väldigt tunn, men hade ett helt knäckt ägg på, fet ost och lite annat. Mumsigt var det hur som helst, men nu är jag alldeles för mätt, och ändå måste jag äta mer enligt mina uträkningar om jag ska äta ca 2250kcal per dag, jag är uppe i 1998kcal nu så jag har kommit en bit på vägen i alla fall. Och jag har snart klarat även denna dagen, jag känner mig så stolt att jag snart spricker, eller så är det all mat, who knows? ;)

Det börjar bli lättare nu, är inne på fjärde dagen, har just ätit mitt förmiddagsmellanmål, har delat upp målen så att jag äter större mellanmål och lite mindre stora måltider eftersom jag annars inte hade klarat att dels få i mig all mat samtidigt och dels ångesten som hade sköljt över mig. Men jag är så stolt, suget efter sötsaker har varit otroligt lågt, knappt funnits där, beror med största säkerhet på att jag äter mig mer än mätt just nu. Åh vad skönt det känns trots allt, nu känner jag att jag verkligen kan ta mig ur den här skiten, det är inte värt att inte äta tillräckligt!

Jag är så mätt att jag kan spricka! Har haft maten ända upp i halsen idag, mått så illa att jag inte vet vad, men jag har klämt i mig 1925kcal hittils, ska äta en skål med jordgubbar och yougurt sen med så det blir 2092kcal! Jag känner mig duktig, tredje dagen jag klarar utan att hetsa eller spy! Det kanske bara handlar om att våga och att ta de dåliga tankarna och låta de cirkulera utan att man gör något som de säger åt en för det. Jag har lagt mig och läst istället, en bok, inte en tidning, ett bra tips om det är en bra bok för man fastnar i en helt annan berättelse om någon helt annan och kan fokusera på annat än sig själv, sin vikt, sin kropp och sitt matintag!

Men ni ska få se vad jag ätit om en stund. Jag känner mig så duktig idag! :D

Jag har planerat att jag ska äta 2224kcal idag, har kollat vad jag måste äta etc. och hoppas på att jag ska hålla det, är fortfarande mätt efter mitt mellanmål, men ska försöka få i mig lunchen ändå! Kram

Åt en halvgrov macka med mini keso och en halv skiva rökt skinka med nu på kvällen. Kom på att jag inte alls hade klarat 3 dagar förresten, tänkte att det var söndag... Men det är en bra början på veckan!

Idag ska jag tänka postitivt om mig själv hela dagen, uppskatta det jag har och tänka extra på det.

Oj oj oj, jag är faktiskt riktigt stolt när jag tänker på gårdagen, okej jag åt inte så hälsosamt kanske, men jag utmanade mig själv, åt sådant jag innan bara hetsat. Och köpte lördagsgott på kvällen dessutom.

När jag skrev ner det där känns det både bra och dåligt, det känns som om jag har ätit oändligt mycket samtidigt som det känns lite för lite och ändå normalt. WHAT? Denna känslan är skum, riktigt skum.

Idag är jag stolt som ett bi, verkligen. Jag åt en bra frukost och tog en extra macka för att jag inte var mätt så totalt var frukosten:

Vägde mig just och vågen stod på 50.1kg kanske inte låter varken mycket eller fruktansvärt lite men det är hur som helst min högsta vikt på öhm, minst 3 år, och det skummaste är att jag snarare tänkte "jaha..." istället för "ohnooo! MÅSTE BANTA!" ett steg framåt, samtidigt vill jag inte rusa upp i vikt och bli mullig bara för att jag blir frisk. Men har hört att man sväller i början för att sedan gå ner svullnaden eftersom kroppen efter ett tag fattar att den inte behöver spara inför ännu en svält.

Hej! Brukar läsa din blogg ibland,tänkte bara säga det. :)Tänkte fråga lite saker,om det är okej,haha!
Hur gammal är du?
 Hur länge har du varit sjuk?
Får du eller har du fått nån behandling? :)
Jag själv kämpar mot anorexin,du får fråga mig om nåt om du undrar! Haha! Kram

Hej! Jag var ca 15-16 år när jag fick ätstörningar så har med andra ord haft ätstörningar i ca 3,5-4år nu, ush.... Jag får behandling, eller ja jag går till en sjukgymnast som lär mig lite basal kroppskännedom, tar min vikt och puls och snackar lite med mig. Sen har jag en psykolog som jag ska gå till med, men hon hör aldrig av sig och jag har aldrig fått någon bra kontakt med henne så satsar mest på sjukgymnasten, hon är underbar! Däremot vet jag inte hur det blir ifall jag kommer in på någon utbildning, hur jag ska göra då, ska jag sluta gå på behandling om jag måste flytta någonstans?

jag misslyckades en gång idag, men det ska inte hindra mig från att lyckas resten av dagen, ska äta ett riktigt mellanmål och en riktig middag, inte kompensera alls.

Imorgon ska jag ha pli på mig själv, jag ska ha ordning på vad och när jag ska äta, så att jag inte stressar upp mig i onödan och början hetsa. Det kommer gå så bra så, och ja, jag tror på att inbilla mig att saker kommer att gå bra, det är väll bättre än att lipa innan allt händer? För det kan ju vara så att imorgon blir en perfekt dag, yes.

Min kvällsmat bestod av mager stek med fullkornspasta och sallad, jag känner mig så mätt att jag inte vet vad, men jag ska behålla det, jag ska, ska, ska. Har dock kakor i skafferiet som lockar på mig, det är okej om jag tar men inte behöver jag det? Jag kan likagärna ta ett äpple, lite melon eller yougurt, eller?

Imorgon ska jag till tandläkaren igen, jag hoppas på något sätt att jag bara inbillat mig att det är ett hål igen, det borde jag ha kunnat, annars är det riktigt illa, att jag frätit sönder en lagning på bara några timmar!