Idag känner jag på mig att det kommer att bli en bra dag på grund av:

• Jag har träningsvärk i kroppen (jag tränade styrketräning istället för kondition igår, duktigt!)
• Solen skiner som bara den!
• Jag har ätit en stadig frukost och ett äpple till mellanmål, snart väntar lunchen.
• Jag har skrivit klart den skriftliga delen av mitt projektarbete.
• Jag ska ha en mysdag med min pojkvän
• Jag har inga måsten idag

Måste bara tipsa om en bok som jag köpte för någon vecka sen, jättebra, har redan läste ett antal kapitel (jag tröttnar väldigt lätt på böcker i vanliga fall). Författaren tar upp olika synsett på ätstörningar (anorexi, bulimi och hetsätning främst) och förklarar även varför man tänker och känner som man gör när man har ätstörningar. Och hon förklarar det otroligt bra, så bra att jag börjar fundera på om hon själv haft en ätstörning tidigare, för annars är hon grym som tagit emot så mycket av sina patienter, för jag känner igen mig väldigt mycket, även i sådant som jag tidigare inte trodde att jag gjorde, som i det anorektiska sättet att behöva kontroll. Jag har alltid tänkt att jag inte alls har kontroll, jag spyr ju, men när jag inte spyr - vad gör jag då? Jo jag äter det lilla jag bestämt och kan flippa ut om någon helt plötsligt ändrar vad vi ska äta när jag väl planerat det.

Men låna/köp boken och läs den, den är värd det!

<3

Idag tänker jag slå ett slag för kalcium, det är otroligt många som är bensköra utan att veta om det, jag har själv bett om att få göra etttest på hur starkt skelett jag har, dels för att min mormor bryter ben till höger och vänster så jag har det i släkten, och dels för att jag är underviktig.

Och vad kan man göra för att få starkare skelett? Mjölk är väll det första alla börjar tänka på, och ja, mjölk innehåller både kalcium och D-vitamin. Men det gör även broccoli och gröna bladgrönsaker, bönor, fet fisk och skaldjur! Så försök få in något av det varje dag.

Men för att få ett starkt skelett behövs en sak till: belastning! Hoppa, spring, dansa - allt som belastar skelettet så att det kan stärkas, men kom barar ihåg att äta riktigt både innan och efter annars har det motsatt effekt!

Idag är jag glad, för jag tränade i ca 1 timma på gymmet igår, men framför allt att jag åt ett mellanmål, åkte till gymmet istället för att hetsa och sedan åt en vettig middag efter jag hade tränat. Och jag kände mig så duktig och konstigt nog FRISK!

Idag hade jag planerat att träna på morgonen men det skiter jag faktiskt i, jag har ätit havregrynsgröt med hallon till frukost och ska snart äta en äggmacka tänkte jag. :) Jag ska klara denna dagen, I will!

<3

Pratade med en kvinna från capio anorexi center imorse ( http://www.capioanorexicenter.com ) hon tyckte att om jag ska gå klart skolan så borde jag åtminstone fundera på att åka och träffa dem en gång i veckan och hon sa att tåget till alingsås från Göteborg bara tar 20-30min max, och det är helt okej, jag trodde att det skulle ta över en timma. Det känns som att de är av det seriösare laget så det känns bra. :)

Och jag köpte en balklänning idag, underbart! En nackdel dock - den är sydd för någon med bröst. Så jag får sy om den en aning men det ska nog gå bra, eller så får jag sy om den lite bara och äta upp mig, hmmm....

Jag vet inte riktigt hur det stämmer eller fungerar, men så fort jag börjar äta hyffsat normalt så blir jag så blödig, jag grät som bara den för någon dag sedan, inte på grund av att jag åt utan på av andra orsaker som jag i vanliga fall inte skulle gråta för. Jag gråter nämligen aldrig de dagar jag hetsar/inte äter alls. Jag tror det kan vara något med att kroppen sätter in ig i fara läge, som att den tycker att det är onödigt att gråta när kroppen behöver den energi den får till att försöka återställa de skador jag dagligen ger den via maten. Eller vad tror ni?

Har för övrigt börjat läsa boken "mattillåtet" den är jättebra, eller så långt som jag kommit. Och jag har börjat salta min mat nu, har tidigare inte ätit salt alls eftersom jag läst att man sväller upp av det och att det inte är bra för kroppen, men där stod det att man inte får i sig tillräckligt med salt om man har ätstörningar och att man mår mindre illa och känner sig mindre yr om man saltar sin mat. Kan vara värt att prova, dont you think?

Ny vecka och nya tag, idag blir det skola och ikväll blir det gym och plugg!

Ikväll ska vara en duktig kväll, eller rättare sagt en mysig kväll, jag ska klara av att vara själv och inte hetsäta. Istället ska jag plugga med mitt projektarbete, plugga till ett prov och fortsätta läsa på mias bok "självkänsla nu". Åt just en middag med min familj med:

• Renstek (tog 3 små skivor)
• Sallad med olika salladssorter, äpple, tomat, paprika och citronsaft (Tog nästan halva tallriken)
• Lättkesella (en liten klick)
• Ett päron som efterrätt

(De andra åt även potatis och cremé fraiche men jaja, jag är glad att jag åt mat och njöt av det!)

Vi får ganska vanlig mat i skolan men på senare tid har vi fått pankaka en gång i veckan, vilket jag personligen anser är en efterrätt och ingen maträtt man blir mätt på.

Men nästa vecka tar priset, de skulle ha en tema vecka och förslag som "grekiskt, afrikanskt, italienskt, thai" fanns med, men vad står det på matsedeln nästa vecka?

hamburgare
pizza
tacos

sen kommer jag inte ihåg de 2 andra dagarna men det skulle vara något liknande det då med. Kul, jag som tänkte börja äta vettigt i bamba. Jag får ta med mig mat varenda dag nästa vecka, fyfan, nästan så att jag skippar skolan.

Har varit hos läkaren nu, hon var snäll men jag vet inte riktigt om jag tyckte att hon var så där överduktig, hon tog mitt blodtryck flera gånger om innan hon insåg att jag faktiskt har lågt blodtryck, vilket är väldigt vanligt om man är underviktig.

Mina värden:
Vikt: 46.5kg
Puls: 52
Blodtryck: 90/60


Fick även ett mail nyss, från capio:

"Jag tänker vara envis och säga att det är INTE lämpligt att hålla på med en stor uppsättning när man är så underviktigt som du är. Jag skulle önska att en lärare, skolsköterska eller läkare ville säga det till dig också.   Jag vidarebefordrar ditt mejl tll xxx som är enhetschef i Varberg så kan ni prata vidare!   Lycka til!"

Jag tycker att det är så skumt att folk över nätet säger att jag är jättesjuk och egentligen inte borde anstränga mig etc, när de människor jag träffar som min sjuksyster idag t.ex. som bara rycker på axlarna åt att jag inte hade ätit frukost och skrattade bort mitt låga blodtryck med "jaha då snurrar världen en smula när du reser dig upp?". Låter det värre när man skriver om det eller har jag bara råkat ut för folk som inte tar det allvarligt? För själv vet jag inte om jag ska ta det allvarligt eller om det är bättre att gilla läget.

Idag känner jag bara panik, panik på allt, panik på hur jag ska leva och vad jag bör göra. Det är som om jag gråter på insidan men utåt visar jag inga känslor, allt är avstängt och jag hatar det, jag vill kunna gråta, gråten rensar kroppen mycket bättre än när man håller kvar den.

Men jag gick till skolan idag, och det är ju bra, och min lärare blev glad att jag hade lagt ned dansen (den enda läraren som vet om att jag har "problem med maten" som jag så fint sa) så jag hoppas hon förstår att jag verkligen försöker kämpa mig ur det.

Men nu känns det som om alla vill att jag ska hoppa av gymnasiet för att få vård, det är inte riktigt så enkelt, jag går en speciallinje med teater vilket innebär att vi övar 15timmar i veckan och jag har en huvudroll så jag kan inte läsa mina studier på en klinik då det är omöjligt, sen vill jag varken svika de i min klass eftersom vi övar till våran pjäs och jag vill inte heller hoppa av när det bara är ca 3 månader kvar nu. Now you know. Men ska försöka fixa så att jag kan få ordentlig vård efter studenten, om jag får mod att berätta för mamma och pappa då...

Okej nu är jag helt snurrig, jag som äntligen hade börjat erkänna för mig själv (och nästan för andra) att jag är bulimiker helt och hållet, jag menar jag spyr och hetsar dagarna i ända. Men sen får jag höra om att jag nog är anorektiker snarare än bulimiker, jag puttar tanken åt sidan, "skulle jag vara det?" hell no. Sen skickar jag ett mail till Capio center (ätstörningsklinik som sägs ha bra rykte) och skrev om mig själv etc. och fick tillbaka ett mail där det stod;

"Det låter som du har det väldigt jobbigt. Eftersom du har så lågt BMI (ca 15) betyder det att du har anorexi med hetsätning och självrensning. Alltså inte bulimi. Det är många som uppfattar det som att de har bulimi pga hetsätandet och kräkningarna men den låga vikten tyder på anorexi. Vi har ju ett behandlingshem i Varberg, kanske kan du höra om du skulle kunna få plats där? För många som har en rejäl undervikt är det jobbigt och slitsamt för kroppen att resa långt och ofta. Då kan det vara bättre att vara på ett ställe och jobba lite mer intensivt mot ätstörningen. Vi har ju inget avtal med VGR men du kan kontakta Vårdslussen i Göteborg som hjälper dig hur du ska gå vidare."

Jag vet inte vad jag ska tänka, jag tänker inte klart. Och jag är så förvirrad vad jag borde göra, det är för långt till behandlingshemmet och jag vet inte om jag orkar tjafsa med vården i gbg igen för de vill helst skicka mig till det stället jag går hos nu även om det inte är ett ätstörningställe utan snarare vuxen psykiatriska. Och det märks att de inte vet vad jag behöver ha hjälp med eller hur jag känner etc. Men sen kan jag inte heller hoppa av gymnasiet jag har bara en termin kvar nu. Någon som kan få mina tankar att falla på plats en aning?

<3

Blev tipsad om en bok "bli vän med kroppen och maten" av Camilla Porsman, som tydligen ska vara väldigt bra, såg att den fanns inne på biblioteket så jag får väll åka dit och låna den snart. :) Återkommer om hur jag tyckte att den var.

<3

Nu är jag arg på mig själv, eller kanske inte arg snarare besviken, och jag blir bara mer och mer besviken för varje dag. Jag skulle klara detta året bra var det sagt, men hur gick det med det egentligen? Inte alls. Jag skulle gå till skolan idag, men nej jag tog en knäckemacka som mellanmål innan jag skulle gå och BOOM så var ångesten över mig och jag började hetsa, för att sedan spy, och då hade jag missat bussen för länge sen. Men jag ska till mina två sista lektioner i alla fall, det måste jag. Min närvaro kan inte gilla mig just nu, jag prioriterar inte skolan alls, vilket visar sig på betygen, hade ett ämne i höstas där läraren sa att jag skulle få mvg+ om jag bara haft bättre närvaro men där har jag nu fått ett vg istället, ska dock göra ett prov/läsa någon sida och få mvg trots allt, men omprov kostar 500:- så mamma är väll inte överlycklig.

• Gå morgonpromenad med stavar 30min (skulle egentligen varit en timma men jag höll mig ifrån det)
• Frukost
• Gå till skolan 30min
• Skola - äta lunch
• Gym - danspass 60min
• Sova hos pojkvännen

Och idag ska jag äta bra, för jag behöver energin för att orka, på onsdag ska jag ta lite blodprover för att se om jag har brist på något, ska bli lite läskigt men jag längtar lite oroligt kan man säga. ;)

Har fått lite frågor om hur mina ätstörningar började, och hur man vet om man håller på att få en ätstörning.

Jag har varit spinkig hela mitt liv, vägde 45kg (mot ca 170cm) ända tills jag gick i nian på högstadiet, när jag sedan började gymnasiet gick jag upp till 50kg (då mot ca 175cm), började äta mer godis eftersom det fanns i cafét i skolan. Samtidigt hade jag en väldigt dålig period med min pojkvän och kände mig inte helt lycklig kan man säga förenklat. Men hur som helst, jag ville inte väga 50kg, för jag har ju alltid varit "den där smala" eller framför allt; jag har varit den smalaste. Så jag började spy efter att jag hade ätit godis, jag hetsade inte, jag åt normalmycket godis men spydde efteråt, inte jättemycket ens. Så höll det på i ett halvår ungefär (jag spydde kanske varrananvecka eller ännu mindre i början) sedan skaffade jag gymkort och övertalade alla om att jag skulle bli nyttig och träna (ingen visste ju om mina ätstörningar), jag skärpte mig då till och från, men det senaste året har bara varit hemskt rakt igenom, 2008 är ett år jag inte vill återleva igen, det var då jag spydde nästintill varje dag, flera gånger om dagen, och det var det året jag blev sjukskriven och vägde 44kg och knappt visste vad jag höll på med.

Börjar du tänka konstigt över mat över huvudtaget så tycker jag att du ska se upp, en ätstörning börjar inte PANG BOOM! Det tar sin lilla tid, men sen är man fast, så spyr du över huvud taget, då tycker jag att du ska söka hjälp helt klart, för det är värt det att gå och träffa någon som vet vad du går igenom och som kan hjälpa dig ur det innan det går för långt. Och börjar du äta mindre och mindre och få panik över att du äter så mycket, sök hjälp här med. Och i båda fallen ta kontakt med en dietist som kan på svart och vitt förklara vad just DU behöver äta, hur mycket och när. Jag tror det blir enklare då, och jag längtar tills jag får en tid med dietisten själv. :) Lycka till, och SÖK hjälp tro mig det är värt det, jag väntade alldeles för länge själv, och tänk på att sjukdomen inte alltid sätter sig på utsidan, så oavsett om du har gått ner eller inte så sitter det mycket i psyket, man stänger av känslor, har lätt att bli deprimerad och sen skadar det hjärta, du kan få vitamin och mineralbrist, skörare skelett etc.

Och sluta inte umgås med dina vänner, när du blir sjukare kommer du ta ett steg ifrån dem utan att tänka på det, för att de inte ska kunna säga något om din mat, men stanna kvar hos dem, låt dem lägga sig i, för du vill inte ha ett helvete frambringat av dig själv, eller?

Jag är verkligen nöjd över mig själv för igår, jag åt frukost, sen hetsade jag några timmar senare visserligen, men sen åt jag lite lunch, mellanmål, middag och frukt med 85% riven choklad på. Utan att spy (förutom hetsen). Och jag var gladare än någonsin, så jätte mycket mer ork kan jag väll inte påstå att jag hade men jag skrattade väldigt mycket, och det känns som om jag nästan glömt hur man skrattar den senaste tiden, så det var skönt. :)

Plus att jag bakade bullar som jag gav till min kille men jag åt inte en enda själv, hade jag gjort det hade jag säkert spytt kvällsmaten med så det var duktigt. :)

Fick frågan om jag inte kunde skriva lite tips som man kan ta åt sig för att inte hetsa och spy, nu är jag inte den som lyckas hålla mig till mina egna tips alltid, jag spyr oftast flera gånger per dag, men man måste bestämma sig, idag är det alla hjärtans dag och jag SKA inte spy helt enkelt!

• Du behöver näringen från maten för att kroppen ska fungera
• Du får finare hy om du äter fet fisk, avokado och nötter oavsett om de har mycket kalorier i sig
• Du blir piggare och rör på dig mer om du har ätit
• Du blir gladare av att ha mat i magen
• Du tänker bättre om du ätit
• Du sparar pengar om du lägger undan de pengarna du skulle köpt godis för att hetsa
• Du gör ditt hjärta och hela din kropp en tjänst om du låter bli att spy
• Om du känner att du börjar få hetskänslor, gå en promenad eller krama någon en stund
• Du kan få magbesvär som gör att du kanske inte vet när du ska på toa, för att du spytt för mycket
• Du blir en trevligare person av att äta och inte spy helt enkelt!

Och sedan en sak som har etsat sig fast i min hjärna ända sedan en tidigare läkare sa det till mig, "kroppen kan få fnatt när du spy, och har du spytt ofta och mycket kan det fräta sönder saker inne i din kropp och det kan då brista hål och du kan få allt som ska till magsäcken rakt in i bröstkorgen istället" med andra ord, det kan explodera inne i bröstkorgen! Ingen rolig tanke, och den kanske känns osannolik, men jag har redan frätit hål under tungan så varför skulle den vara orealistisk egentligen?

Men ät och umgås med goda vänner samtidigt, så du får annat än maten att tänka på, och försök älska din kropp så mycket du bara kan, fick ett tips av min kompis efter att jag berättat om mitt problem för henne, "kolla dig i spegeln varje kväll och ge dig själv en komplimang som du verkligen menar, även om den är liten, det viktigaste är att du menar det, gör sedan en slängkyss åt dig själv och gå därifrån innan du hittar fel att klaga på"

Idag är det alla hjärtans dag, och ja jag älskar denna smått hysteriska dag även om den nästan är gjord för att man ska köpa, köpa och köpa ännu mer presenter och tjafs. Men vad är det för fel att bli lite extra kärleksfull även om man är väldigt kärleksfull i vanliga fall? Man kan väll inte gå på 110% VARJE dag? Och så är det så mysigt väder idag, en riktigt fin vinterdag med solsken. :D

Jag ska laga maten ikväll (ska vara med familjen och min pojkvän) ska bli:

• Ugnstekta laxkotletter toppade med räkor på slutet
• Rostad potatis i ugn (den ska jag dock inte äta av, ogillar potatis ändå)
• Blandade stekta grönsaker med örtkryddor
• Blandad sallad
• Efterätt - Fruktsallad med mörk riven choklad över och insatt i ugnen en stund tillsammans med glass för de som vill ha. 

Jag försöker alltid laga sådant som jag tror att jag kommer få så lite ångest som möjligt över istället för att trycka i mig vanlig husmanskost "bara för att". Gör god nyttig mat så blir det enklare att äta och även lättare att stå emot suget efter sötsaker, hets och spya.

Och tänk på era hjärtan, det är väldigt påfrestande för hjärtat att spy, hetsa, inte äta eller liknande. Så var försiktiga om det, speciellt nu på alla hjärtans dag.

Rösterna i mig ska inte få vinna, jag ska klara mig ut ur denna sjukdom.

jag ska inte stanna hemma och hetsa istället för att skratta och träffa mina vänner
jag ska inte må dåligt över att jag ätit när jag inte ens ätit en normalstor
jag ska inte räkna varenda liten kalori jag stoppar i mig
jag ska inte slösa bort mina pengar på mat/godis som jag ändå spyr upp
jag ska inte jämföra mig med alla jag ser som är smalare än mig
jag ska inte kompensera när jag ätit bra
jag ska inte äta efederintabletter för att inte hetsa, jag klarar det även utan dem bara jag verkligen vill
jag ska ha kul på fester och inte enbart fundera på hur jag ska förbränna alkoholen.

Mitt liv måste ändras drastiskt! Jag måste börja leva igen, det måste jag verkligen, för sådan här var jag inte innan. Kom in på bloggar som handlade om anorektiska tjejer som vill gå ner i vikt ännu mer, jag har varit där och ska hålla mig borta ifrån det så jag inte fastnar igen, men hur som helst, de skriver att de blir mer och mer asociala och om att de ätit för mycket när de inte ätit alls. Jag blir så ledsen, jag vet hur det är, sjukdomen tar över hela ens liv, det handlar inte bara om utsidan.

Min kille började prata om att skaffa "svensson liv" med villa, barn, hund och bil. Och jag kan påpeka att han såg mäktigt förolämpad ut när jag sa att jag inte ville ha barn, visst vill jag ha barn, men absolut inte nu och de närmaste åren. Eller ja, tills jag har blivit frisk åtminstånde. Han förklarade sig sedan att han menade inom en 10års period och efter att jag hade börjat och gått klart någon utbildning efter gymnasiet.

Jag har tänkt tanken om barn innan, och visst barnet är säkert hur gulligt som helst och en gåva från ovan (eller ja, oss själva) men samtidigt börjar jag tänka; är det värt att skaffa barn när man går upp runt 15kg, får pluffsig mage, hängiga bröst, stora fötter och hängig rumpa etc. Dessutom har jag väldigt smala höfter och har sett repotage om att det gör helt omänskligt ont att föda barn med smala höfter. Nja, just nu känns det inte lockande, men sure när jag är mer normalviktig och äldre.

Tycker dock att det är lite gulligt av min kille att prata om det, inför sina egna kompisar, tycker att han har mognat helt enormt sedan vi blev ihop för mer än 3 år sedan. Han påpekar då och då hur snygg jag hade varit som gravid, vet inte om det är att han vill att jag ska gå upp i vikt eller att han vill ha en unge men jag ska ta det positivt, man ska ta alla komplimanger positivt så blir man gladare. :)

Fast ska jag ha barn måste jag ändå äta bättre eftersom man väll inte kan få barn om man inte har mens? Har i och för sig haft det både november och december men innan dess hade jag det inte på ett helt år och har inte haft i januari och inte nu i februari heller. Måste skärpa mig, för det är trots allt en varning från kroppen att den inte mår bra.

Nu har jag ätit en stor portion middag, det var riktigt mysigt faktiskt, jag lagade mat åt hela familjen, dukade fint med blommor och ljus, och satt och pratade.

Middagen:

• ugnsrostade grönsaker
• ugnstekt potatis (åt inte jag av den själv, men gjorde åt de andra)
• sallad
• hommus
• keso med lite fetaost i (inte den färdiga varianten)

Och drack vatten till, okej kanske inte jätte mycket kalorier i, men jag åt en stor portion och fick med protein, fett och kolhydrater ändå, och jag spydde inte upp det framför allt, även om jag nu känner en klump i magen, det är alltid svårare att äta nyttigt och att ha kvar maten i magen än att spy upp den. Jag får tillbaka mig själv och mina känslor så snabbt, de slår mig i ansiktet.

Men ikväll ska jag vara glad, ska träffa min pojkvän igen, inte sett honom på några dagar nu, vi ska drick öl med hans kompisar och kolla film, jag ska inte dricka öl, jag är inte förtjust i det och har ingen lust att dricka helt enkelt. Och ja en av anledningen är att det är kalorier i alkohol, och jag resonerar att de kalorier jag får i mig ska vara från mat och nyttig sådan så att jag får i mig alla vitaminer, mineraler och övriga ämnen som kroppen behöver.

Men ikväll ska bli en mysig kväll, jag ska vara glad och lycklig. (Och säga dett i mitt huvud så fort minsta lilla elak tanke kommer upp!)

Ett tips förresten: Gå ut i skogen och ta en promenad (i lugnt tempo), jättemysigt, lite snö på marken och solen i ögonen och alla dessa underbara granar och träd. Mysigt som bara den, jag bli i alla fall lugnare och tänker bättre om jag varit på en skogspromed. :)

Tänkte bara på en annan sak som jag och min sjukgymnast diskuterade igår, det där med vikten. Hon frågade mig om jag insåg att jag var underviktig, och det är väll klart att jag inser det, men samtidigt är det lite svårt att smälta att det faktiskt skulle vara farligt - jag har trots allt varit underviktig hela livet, både med eller utan ätstörningar.

Men hur som helst, så sa jag det att "om jag ska väga normalt måste jag väga runt 60kg minst", och hon frågade varför jag inte gjorde det då, vilket jag tyckte var lite korkat men svarade att jag inte är redo för det, det är alldeles för mycket vikt för min kropp och jag drog den vanliga ursäkten att jag har litet skelett etc. Men vem försöker jag egentligen lura?

Hon frågade mig sedan vilken vikt jag skulle kunna tänka mig isåfall, jag svarade efter lite eftertanke "55kg". Men ångrade mig i samma sekund hon frågade om jag skulle känt mig nöjd med min kropp idag om jag hade vägt det, jag menade trots allt att jag skulle JOBBA mig upp till den vikten, både med självkänslan och med maten. Jag skäms ju redan över att jag väger 48kg, och tycker att det kan kännas lite fånigt att sitta och prata om att man är smal när jag själv inte tycker att jag är överdrivet smal, bara normalt smal som alla andra. Men jag går ändå dit, för jag vill kunna känna mig nöjd med mig själv oavsett vikt, det ska inte få förstöra fler dagar för mig.

Jag vet inte om jag riktigt får lägga ut samtal med min sjukgymnast, men ett litet utdrag, jag och hon är trots allt anonyma right?

Hon: Så du äter inte kolhydrater till maten?
Jag: Jo jag äter grönsaker.
Hon: Men inte ris, pasta, potatis, cous cous etc.?
Jag: Nej, men jag äter havregrynsgröt på morgonen!
Hon: En hel portion? Med andra ord gröt gjord på 1dl havregryn.
Jag: Ehm, nej nästan, ½ - ¾ fast jag har 1-2dl bär och en klick keso på!
Hon: Kan du lägga till så att det blir en dl istället?
Jag: Men jag har ju både keso och bär på?
Hon: Men portionerna är gjorda för att täcka 25% av dagsbehovet.
(sedan har vi en diskusion om vem portionerna är riktade till)
Jag: Men om jag äter mer gröt blir det för mycket med keson.
Hon: Ta bort den då?
Jag: Men det är protein, man måste ha protein för att bli mätt och för musklerna.
Hon: Men du får protein vid lunch och middag?
Jag: Men man ska väll äta protein vid varje måltid?

Hmm, vi delar inte samma åsikt.

Var hos sjukgymnasten idag, vilket har blivit mer avslappnat nu, det känns redan som om hon börjar förstå mig, fast ändå inte helt än. Jag pratade med henne om sjukintyg till dansen och det skulle jag få, så nu måste jag bara prata med dansskolan och fråga om jag får pengarna tillbaka då eller inte. Hoppas hoppas, annars har jag betalat nästan 3000:- för en veckas dans.

Sen frågade hon om mina rutiner och när jag sa att det andra jag gör på morgonen (efter att ha klätt på mig) är att gå in på toa och klä av mig igen och väga mig. Det tyckte hon inte om. Så jag var tvungen att lova att inte väga mig alls hemma eller någon annan stans förutom hos henne en gång i veckan. Idag blev det dock varken vikt eller blodtryck eftersom vi inte kunde komma in i läkarrummet.

Sen ska jag träffa min läkare nästa vecka, ska bli spännande att se vad det är för person. Jag frågade även om jag kunde få göra en bentätstest eller något liknande. Man måste veta vad man vill för att få det, så jag har bett om en massa olika tester och prover av alla dess slag, men jag vill verkligen veta hur min kropp mår, för jag känner ingenting, jag stänger av alla känslor och tvingar bort allt ont (och gott...) så nu vill jag ha det rätt i ansiktet.

Nu vet jag hur jag ska göra med träningen, eftersom jag bara håller ca en dag (förra veckan blev det inte ens det) hets och spy fri, så tänker jag lägga ner dansen och satsa på skogspromenader, yoga och kanske en joggingtur om jag känner mig bättre. Men jag behöver inte den stress som man får från alla koreografierna på dansen + att jag inte vill utsätta min kropp för alltför mycket påfrestningar. Mår jag bättre nästa termin kan jag börja då istället, om jag äter bättre och mår bättre psykiskt vill säga.

Jag funderar däremot på att delta i vårruset, eftersom det inte är någon direkt tävling men ändå något att se fram emot, tänkte jogga det isåfall med någon kompis. Kan nog bli ganska kul, sådana saker kan jag ändå inte ta för hårt, jag är inte den bästa på att springa men jogga är faktiskt ganska skönt. :)


<3

Jag ska verkligen ha rutiner idag, kan skriva hur mina rutiner idag ska vara (och hur det går):

• Frukost - Havregrynsgröt med hallon, blåbär och keso. (Avklarad! Visserligen 3/4 portion gröt men ändå)
• Mellanmål - Ett äpple (Avklarad!)
• Lunch - Paprika och bönsoppa med grovt bröd och keso.(Aklarad, jag la till och med till en avokado!)
• Mellamål: Naturell lätt yogurt med ½ banan
• Middag: Pasta (får se om jag lyckas äta det) med tomatsås och sallad.

Och så ska jag gå en promenad nu innan lunch och sen blir det nog ännu en promenad när jag ska möta min kompis, så kanske 1,5timmas promenad, men tränar inget nu, så det är nog bara skönt att komma ut lite i naturen.

Jag funderar fortfarande om jag ska sluta dansa eller inte, på ett sätt tror jag att det kommer bli lättare att koncentrera mig på skolan och maten om jag inte dansar men samtidigt är jag rädd att jag ska sluta äta då, fast ser man det på det sättet så kompenserar jag med andra ord maten med träning och det är inte heller bra. Men promenader och yoga hemma får det nog bli trots allt, kanske något gymbesök någon gång då och då men inte så ofta, låter det okej? Vågen börjar gå ner igen, så måste nog ta det lugnt ett tag. De senaste dagarna har jag vägt 47 istället för 48, är 175cm lång så det är väll inte ultimata vikten, och det är så dubbelt när jag väger mig, min sjuka del blir överlycklig om jag går ner medan den lilla friska sida jag har kvar blir glad om jag går upp.

Jag lyckades äta middag idag, och lunch! Dock hetsade jag väldigt mycket på morgonen och eftermiddagen, men jag är ändå glad att jag fick i mig mat, det har blivit lite mindre av det de senaste dagarna, då mina rutiner är helt bortsprungna med lovet.

Men ska hur som helst prata med min sjukgymnast om hon kan skriva ett sjukintyg till dansen isåfall, hon skrev sjukintyg till mitt förra jobb som hon fick mig att sjukskriva mig ifrån vilket nog var väldigt bra, för då var hela jag i små bitar utspridd.

Tack för alla kommentarer förresten, blir jätteglad över att ni bryr er! <3

Skulle behöva lite hjälp nu, jag dansar 6 timmar i veckan nu, men jag undrar bara om det är bra eller dåligt med tanke på att jag inte äter särskilt mycket och med tanke på att jag skippar skolan var och varrannan dag, kan det ha något samband? Jag vet att jag kan få sjukintyg så att jag får tillbaka pengarna jag lagt på dansen. Varför jag ens börjar tänka på det här är för att jag är rädd att jag kommer skippa dansen hela tiden ändå pga ångest eller utmattning. Vad tror ni är bäst? Kommer jag få ångest för att jag inte tränar isåfall? Jag tar ju promenader och yogar hemma, har gymkort tills den sista mars med.


<3

Jag kan verkligen inte laga mat med någon annan i köket samtidigt, det går mig på nerverna om någon annan försöker fixa till min mat, jag blir som en kvinnlig gordon ramsay! Men ikväll har jag hur som helst lovat pappa att lära honom laga vegetariskt, eftersom mamma klagar på att vi äter kött nästan varje dag nu, så ikväll blir det:

• Risotto med svamp, lök, bönor och vitt vin
• Ugnstekt aubergine fylld med paprikaröra och toppad med ost (mager)
• Krispsallad med mini tomater och äpple

Det ska nog gå att laga med pappa, ska bli kul faktiskt, även om jag är lite nojjig över att jag ska bli arg på honom alternativt få ångest efter maten, jag ogillar starkt kolhydrater som ris, pasta och potatis, grönsaker är däremot helt okej, men jag får se om jag äter av risotton. Jag får se om jag är såpass hungrig vill säga, för jag har ju sagt att jag ska äta vad min kropp vill ha denna veckan!

Jag har sportlov denna veckan vilket nog kommer bli väldigt skönt, ska försöka ta det lugnt och ta hand om mig. Jag måste lära mig att älska mig själv, hur ska jag annars kunna älska någon annan? Detta ska bli mitt "må bra lov". :)

Jag ska låta min kropp säga vad den behöver och faktiskt ge den det den vill ha, för en gångs skull. Och så ska jag fortsätta att skriva 3 positiva saker som hänt under dagen i min rosa dagbok innan jag somnar, jag trodde inte att det skulle hjälpa någonting, men man blir gladare, det är härligt. Och att skratta så fort någon annan skrattar, eller för att man är glad är även det bra, jag har kommit på att jag nästan aldrig skrattar, men börjar man så kommer det mer naturligt sen, och man blir glad av ett fejkskratt med, eller så är det bara jag som är lite naiv. ;)

Ikväll ska jag vara med en tjejkompis (som inte vet något om mina ätstörningar dock), hon sa innan att vi skulle bunkra upp med godis till ikväll, jag har bunkrat upp med vindruvor istället eftersom jag har bestämt mig för att jag inte FÅR spy ikväll, äter jag en godisbit så får den helt enkelt stanna i min kropp, och äter jag vindruvor känns det inte lika fräsht att äta godis försöker jag inbilla mig. Huvudsaken är att inte hetsa, jag vill lära mig hantera att stoppa det i tid, jag kan tänka tankar om att börja hetsa och känner redan då av all yrsel och den drogade känslan jag får NÄR jag hetsar, varför den kan komma vid bara tanken tycker jag är skum, men samtidigt kanske det är då man ska gå ifrån sötsakerna och bara sätta sig ner och ta några lugna andetag. Det ska jag prova, min kompis kommer nog tycka att jag är lite konstig ikväll men det får jag tåla. ;)

Ha en bra lördagskväll och tack för alla gulliga kommentarer de betyder väldigt mycket! <3

Jag måste bara berätta om något som fick mig att först bli ledsen och sen väldigt glad igår, en tjej jag pratade med igår som berättade att hon efter att hon läst min blogg verkligen insett att hon hade ätstörningar på något sätt och även satte sig och skrev till ett par ätstörningsexperter, det tycker jag var riktigt starkt gjort. Och jag blev så glad att man faktiskt kan påverka även om man är anonym och inne i ett helvete. Ingen ska behöva må dåligt över att äta, det är en naturlig sak att äta och att må bra. Jag hoppas verkligen att allt löser sig för dig!

Jag var lite rädd att min blogg skulle börja likna en PRO ana sida, vilket jag verkligen inte vill, eller att den skulle få folk att må sämre, hur upplever ni den? Något jag borde ändra på?

<3

Tänkte att jag skulle dra igenom alla nackdelar som JAG kännt av med min bulimi, det är lätt att få information om vad som KAN hända, så tänkte att det är dags att skriva ner lite av sakerna som faktiskt händer.

• Tänderna fräter sönder, jag har vassare tänder än innan och tunnare.
• Fräter hål i munnen, har ett hål i strängen under tungan, den gör ondare nu och jag är rädd att den ska gå av helt.
• Yrsel, kan knappt stå på benen ibland.
• Finnar.
• Torr hy
• Skadade knogar (av att jag stoppar in fingrarna i halsen)
• Ont i halsen
• Uppsvält ansikte och hals
• Drogat tillstånd när jag hetsätit, känner mig då svimfärdig, hög, trött och sne full.
• Fryser extremt lätt
• Svårt att äta normalt, kan bara äta för lite eller för mycket
• Fixerad vid min kropp
• Arrogant och elak när jag hetsäter och någon kommer in i rummet
• Stressad som bara den
• Ångest
• Förtränger känslor, jag lämnar min ilska, sorg, glädje, allt - i maten som jag sedan spyr upp.

Detta är bara några av de saker som är en del av mitt liv, jag vill inte att någon annan ska ha detta i sitt liv, så känner du minsta lilla tendens till ätstörningar ska du ta dig ifrån dem och umgås med folk som inte är utseende fixerade och även skaffa hjälp, oavsett om du själv inte är "anorektiker" eller "bulimiker" så kan du ha en ätstörningen, eller om du bara har en kroppsfixering, det finns hjälp att få som jag tycker att man ska ta. Och jag vet att det är svårt, jag går själv hos en psykolog, läkare och sjukgymnast nu, och jag känner för tillfället ingen skillnad eftersom jag just börjat, men jag ska ge det tid. Plus att de ser till att jag inte blir för sjuk eftersom de kollar mig en gång i veckan så att mina värden sakta med säkert blir bättre.

<3

Okej, jag gick inte till dansen igår heller, men jag tog det lugnt istället, jag tror jag behövde det så jag ska inte vara arg på mig själv för att jag skippade den. Såg däremot på Anna skipers "du är vad du äter", Sanna Bråding var där och hon hade för övrigt haft bulimi och anorexi innan, såg att hon fick hjälp av en KBT psykolog och blev lite glad för min psykolog som jag kommer få träffa är just en KBT psykolog. Det enda jag tycker är dåligt med min psykolog är faktumet att hon är ganska tjock, och jag börjar alltid tänka att om hon nu kan ändra vanor så enkelt och lätt, varför kan hon då inte bli hälsosammare själv?

Sista dagen i skolan innan lovet idag, så idag ska jag vara duktig. Kom förresten på att jag inte klarat en enda dag utan att spy denna veckan, så jag måste klara det idag, imorgon och på söndag. För sedan nyår har jag lyckats hålla minst 1 dag i veckan spyfri, ibland fler men har inte klarat en vecka - än!

<3

Gick till skolan idag, applåder till mig? Och jag har gjort klart min läxa nyss, ännu mer applåder. Däremot har jag börjat min morgon med hets och spya. Inga applåder där inte. Jag måste ha mina rutiner, avskyr när jag inser att vi inte har den maten jag vill äta hemma, oftast då hetsen sätter in istället. Mycket dumt.

Men jag åt lunch idag en hel portion (fast med sallad istället för vanliga kolhydrater). Har 3 timmars balett träning i eftermiddag/kväll. Som jag MÅSTE gå på. Igår åkte jag till dansen, och sedan tillbaka då jag kände mig som en förlorare, inte på humör, min kropp OCH mitt psyke ville inte, jag undrar bara varför, för jag älskar att dansa? Men idag ska jag vara där och vara duktig, jag ska klara det. Ingen mera hets idag, det är mitt mål!

Hela min kropp skakar, och strax ska jag iväg och dansa, kanske inte bästa kombinationen, men jag tänker såhär: Om jag verkligen satsar och går till dansen så inser jag att jag måste äta mer och spy mindre för att ens orka med att dansa? Men om jag börjar skippa klasserna så kommer det bli en lika dålig spiral som det har blivit med skolan, den skiter jag nästan helt i numera, riktigt dåligt, jag ska försöka allt jag kan, men ätstörningarna tar en hel del tid och tankar ifrån mig.

Ska försöka få i mig någonting innan jag åker iväg och dansar, men vad, förvirrad igen, vad ska man äta? Längtar verkligen efter att få träffa dietisten som de har lovat mig, är bara lite rädd att hon ska säga att jag måste äta extremt mycket, även fast jag är medveten om att jag äter för lite nu.

Ikväll blir det mys med älsklingen. Han älskar mig, varför kan inte jag göra det med?

När det handlar om mig själv kan jag vara så kritisk och elak att jag knappt kan beskriva det, jag kan skada min kropp så spykiskt och fysisk att den bara skriker men ändå hör jag den inte. Jag gör allt i jakten på mitt ideal som inte ens finns, för när jag når mitt mål är målet ändrat och det går inte att nå slutmålet. Ändå fortsätter jag knappt utan att ifrågasätta varför.

Men när jag ser att min kusin som för 2år sedan pratade om att hon inte kunde komma in på någon bra balettskola eftersom hon inte väger 50kg, som då var helt normal och som nu har blivit spinkig som bara den. Då brister hjärtat på mig, det känns som att det är en annan sak, men det är det självklart inte. Och när jag ser henne kommentera bilder av sig själv:  "jag ser för fet ut! Ta bort den, jag ser ut som en fet hora" - ja vad ska jag säga, mitt hjärta bryter ihop nu, hon som är så snygg, vacker och som en dröm, både innan och efter viktnedgången. Kanske är det likadant med mig? Men jag vet att jag inte är lika söt och jag kastar bort komplimanger lika snabbt som henne, säger någon att mitt ansikte är sött tar jag det som att de har sagt "vad fett ansikte du har" sött har helt ändrat innebörd för mig, jag börjar tänka på feta bäbisar. Detta är bara för vrickat!

Hur ska man veta att man ser på sig själv med förvriden syn? Och hur är det ens möjligt, jag ser vad jag ser? Men sen är det väll en annan sak vad jag tycker om det? Eller hur tycker ni?

<3

Jag måste sansa mig nu, jag åt ett mellanmål:

•  5skivor ost (9% fetthalt)
• 2-3msk ajvar relish (den starka)

Är det för mycket/för lite, jag är så grymt förvirrad nu för tiden. Förut älskade jag att planera maten och älskade att laga mat, vilket jag fortfarande gör, skillnaden är att jag inte längre är säker på vad som är bra eller inte, jag blir bara förvirrad av alla olika kostråd man får till höger och vänster.

Det känns som om mitt mellanmål är för litet om jag hade gjort något ansträngande, men jag har knappt rört mig alls idag, var det ens nödvändigt med ett mellanmål då? Jag försöker verkligen äta och låta maten stanna i magen, men det gör så ont, ångesten knackar på dörren och skriker på mig, men jag ska inte lyssna på den. Jag ska pyssla och tänka på annat.

Idag känner jag mig pepp, min pojkvän åkte just till skolan, ska själv gå om en kvart. Sitter och äter min favoritfrukost:
Blåbär, hallon, krusbär, ananas, mini keso, lättyougurt och en halv dl müsli. Jättegott. Och jag ska klara denna dagen, det är dagens number 1 mission. Har dans på kvällen så jag kan nog se det som en anledning att faktiskt äta. Jag har fuskat en hel del med att skriva positiva saker om mig själv, men jag ska göra det idag!

Igår gick allt åt skogen bara, men jag ska ta en dag i sänder och inte titta tillbaka och göra samma misstag av ren dumhet. Nej, jag vill faktiskt inte spy idag, det är väldigt äckligt om man tänker efter, saken är väll att man inte tänker när man hetsar eller spyr.

<3

Idag har jag varit i skolan, (men min närvaro överlag är hur dålig som helst), men jag var där hur som helst, är lite stolt nästan. ;)

Mindre bra är att jag hetsade igår efter maten trots allt och att jag hetsar nu när jag skriver detta. Varför jag gör såhär? För att bli smal? Nej inte riktigt, för då hade det varit enklare att äta mindre portioner/sluta äta. För att jag är sugen på godis/sötsaker? Nej inte det heller, visst kan jag vara sugen men tror inte det handlar om det. Tror det mer handlar om dels en vana att trycka i sig om man känner att man fått i sig pyttelite för mycket mat eller att man tar ut sina känslor i mat. Så om jag känner mig lite nere eller kanske bara rentutav uttråkad så lockar godispåsen mer än att göra något vettigt. Sad but true. Ska försöka sysselsätta mig varje gång jag känner att jag ska hetsa och försöka stå emot det, jag måste.

• Jobba på projektarbetet
• Plugga
• Dansa
• Ringa en kompis och bara snacka
• Kolla film och dricka te
• Måla
• Skriva
• Gå en promenad
• Åka hem till killen
• Tänka positivt om mig själv
• Tänka på något kul som kommer hända inom några dagar

Jag har även börjat skriva ner 3 bra saker som hänt under dagen i en liten anteckningsbok varje kväll, man blir positivare och nöjdare än annars. Jag brukade skriva dagbok förrut men det slutade ibland med att jag satt och grät och bara skrev negativt, så skriv bara det positiva och se om det funkar för dig. :) Alla kan nog behöva lite mer självkänsla!

<3

Stod i köket i flera timmar i eftermiddags, jag lagade ugnstekt kyckling fylld med rödlök, paprika och citron med en sås av soja, olivolja (lite), vitlök (massor), rödlök och stark ajvar på. Till det blev det wok av svamp, paprika och zuccini med en massa örter på. Och till förrätt gjorde mamma en morotsoppa. Och jag åt av allting faktiskt, kanske just därför att jag visste vad som var i allt, och att resten av min familj inte äter särskilt mycket. Vi hade 3 av pappas vänner över, så det kändes ganska kul på något sätt, jag har en sån hat-kärlek till mat att det inte går att beskriva, det enda jag tänker på nu är: ska jag hetsa och spy så att jag slipper all mat, eller ska jag låta den göra mig starkare (och tjockare)? Jag antar att det rätta svaret är den sista, men samtidigt samarbetar inte min hjärna med min kropp och mina instinkter.

Jag åt dock inte efterätten som var en massa olika ostar, jag gillar inte ost och absolut inte stark ost. Jag åt däremot grovt hembakat bröd vilket är den största anledningen varför jag har lite smått ångest över maten nu. Men jag ska verkligen försöka hålla mig ifrån att hetsa.

Var hos sjukgymnasten första gången på ja kanske ett halvår, jag tyckte att hon var så dryg sist, frågade om jag kunde stå på ett ben, sätta mig ner på golvet, hoppa på ett ben, gå snabbt/sakta, ehm retard? Det är väll klart jag kan!

Men hur som helst, det var jätteskönt, vi pratade i en hel timma, tiden bara rann iväg och jag kände mig mer pepp än vanligt. Vi planerade att jag ska träffa antingen henne eller psykologen en gång i veckan (variera mellan dem) och även ta blodtryck, puls och vikt en gång i veckan. Gjorde det idag med, fick dessa värdena:

Vikt: 48.2
Puls: 50
Blodtryck: (2 olika, ett som hon tog manuellt och ett som vi tog med en konstig maskin, vet inte vilket jag ska lita på)
*Manuellt: 85/58
*Via maskin: 95/66

Bättre än jag hade i sommras, men kanske inte helt optimalt ändå. Skäms över vikten fast jag inte borde det, jag ska akta mig för att se det som en tävling att gå ner och visa hur "duktig" jag varit som gått ner. Fan.

Jag ska ta vitamin och mineral tester med, vill verkligen veta om jag har brist på något. Och så ska jag träffa en dietist.

<3

Orkar inte med allt längre, ska ta en sista satsning och försöka bli frisk och dokumentera allt här på bloggen, är ny på att blogga så vill någon hjälpa mig med bloggdesign så vore jag mycket tacksam. :)

Utåt lever jag ett normalt liv, jag sätter upp en yta mot folk, det är inte många som vet vad jag gör, inte många som vet vad jag tänker på, eller att jag skolkar för att sitta hemma och ha ångest över att jag väger för mycket när jag som mest i hela mitt liv vägt 50kg, och det var nästan ett år sedan jag vägde så mycket. Men jag ligger inte långt under, som minst vägde jag 44kg (till 175cm). Men nu ska jag inte skriva mycket mer om min vikt, detta ska inte bli en PRO ana blogg, jag vet hur man dras längre ner av alla PRO ana siter och bloggar, I been there. Här ska vi peppa varandra för att bli friska, leva som vanligt, kunna njuta av livet igen!

Jag kommer vara anonym, men jag kan säga så mycket att jag är en 18 årig tjej någonstans i Sverige som lider av något som många fler lider av, och som oftast inte ens kommer fram, jag har haft bulimi i ca 2,5år nu, de senaste 1,5året har jag spytt nästintill varje dag, ofta flera gånger om dagen, jag känner knappt några känslor om det längre, det går per automatik, men kroppen skakar och skriker på mig, den vill inte, mitt hjärta slår oregelbundet, min puls är för låg, mitt blodtryck är hemskt lågt även de dagar jag anser vara okej. Jag tar efederin när jag inte orkar med att spy eller äta, det är väldigt dåligt och jag ska sluta, jag måste, det är ingen bra backup plan.

Jag har pratat med psykmottagningen igen, och har beslutat att vi ska träffas en gång i veckan och ta prover, prata etc. Jag ska hålla ut även om det känns onödigt, förra gånger slutade jag gå dit efter 3 veckor ungefär, jag orkade inte. Men nu måste jag orka.