Bästa vän

Träffade som sagt en av mina bästa vänner igår, det var roligt att bara sitta och prata. Jag fick aldrig ur mig hur jag egentligen mår, däremot sa jag att jag funderar på att hoppa av, hon tyckte inte att jag skulle vara för impulsiv bara, men medgav att jag hade pratat om det ända sedan första dagen. Så jag berättade varför jag funderade på det nu, fast jag sa det bara lite smått. Jag berättade att jag bara skulle hoppa av ifall jag skulle få vård här, hon frågade vad för vård och vad man gjorde då, så jag berättade det jag vet/tror: att man är där från 8-16 att man äter där och även gör kreativa saker som att måla/drama etc. Och hon tyckte att det lät som en bra och vettig idé, det kändes skönt att prata med någon utomstående, min kille vill att jag ska ha vård men tycker ändå att jag nog borde klara mig ur det själv så att jag inte får skulder från skolan.

Fick även ett samtal från min sjukgymnast igår (hur underbar är inte hon som fortfarande ställer upp till 100% fastän jag har flyttat till ett annat län till och med?), hon hade hur som helst kontaktat drottning silvias barnsjukhus, som hon även sa var samma sak som östras, och sa att de skule skriva en remiss och att jag sedan skulle få besked från dem om jag får komma på ett bedömnings samtal eller inte. Jag kan inte säga att jag har jättemycket hopp, för jag kommer ihåg att jag inte fick vård där ens när jag vägde som minst pga platsbrist plus att jag bor i en grannkommun till Göteborg och då blev bortprioriterad.

Skriv din åsikt
Postat av: Lillan

Ge inte upp! Även om de nekar dig, så sluta inte kämpa! Jag blev inte alls prioriterad i början, men sedan när jag, efter mycket envishet , lyckades få kontakt med psykologen, har allt gått av bara farten!



Jag blev sjukskriven från min utbildning. Vilket innebar att jag fick mitt studiemedel trots att jag inte studerade terminen ut. Sedan behöver jag INTE betala tillbaka i efterhand i klumpsumma. Du är som mig, ung, vi behöver inte stressa med vår utbildning. Jag har valt att även nästa termin vara sjukskriven (då har jag varit borta i 3 terminer från min utbildning). Det var ett tufft och Jobbigt val. Men nu i efterhand känns det bra. I och med att jag jobbat så har jag sjukersättning, men annars hade jag sökt om aktivitetsersättning och levt på mina föräldrar.



Tycker också att du skulle kräva en terapuet som du får träffa 2 ggr i veckan. Att prata med någon som förstår hjälper otroligt mycket. Sedan ska du börja med en hobby som du brinner för. (min är hästar). Det låter lite "bortskämt" men du ska bara ta det lugnt, göra saker du älskar och inte bry dig om framtiden. Lev i nuet. Gör inget som tar emot, aktivitetsmässigt alltså.



Det går att komma ur detta, tro mig, jag försöker just nu. Att mat kan skapa så mycket tankar, känslor, smärta och ångest? Ta hand om dig och mys nu hela dagen!



Kram

2009-12-02 @ 09:32:06
URL: http://metrobloggen.se/anguish

Skriv vad du vill här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (bara jag ser den)

URL/Bloggadress:

Vad ville du?:

Trackback
RSS 2.0