Jag ska klara det!
Rösterna i mig ska inte få vinna, jag ska klara mig ut ur denna sjukdom.
jag ska inte stanna hemma och hetsa istället för att skratta och träffa mina vänner
jag ska inte må dåligt över att jag ätit när jag inte ens ätit en normalstor
jag ska inte räkna varenda liten kalori jag stoppar i mig
jag ska inte slösa bort mina pengar på mat/godis som jag ändå spyr upp
jag ska inte jämföra mig med alla jag ser som är smalare än mig
jag ska inte kompensera när jag ätit bra
jag ska inte äta efederintabletter för att inte hetsa, jag klarar det även utan dem bara jag verkligen vill
jag ska ha kul på fester och inte enbart fundera på hur jag ska förbränna alkoholen.
Mitt liv måste ändras drastiskt! Jag måste börja leva igen, det måste jag verkligen, för sådan här var jag inte innan. Kom in på bloggar som handlade om anorektiska tjejer som vill gå ner i vikt ännu mer, jag har varit där och ska hålla mig borta ifrån det så jag inte fastnar igen, men hur som helst, de skriver att de blir mer och mer asociala och om att de ätit för mycket när de inte ätit alls. Jag blir så ledsen, jag vet hur det är, sjukdomen tar över hela ens liv, det handlar inte bara om utsidan.
Kämpa på!
Kramar!!!
Hejhej!
Gillar du att läsa bloggar får du gärna följa våran blogg. Jag kan nästan garantera ett leende innan du lämnar bloggen (: men vem vet ? <3
Hej! Lycka till, verkligen! Jag själv sitter fast i skiten, både svältandet och sedan kräkandet i olika perioder, men tanken av mat är min vardag.
Jag vill fortfarande bli smal, men jag vill sluta med att kräkas för det kostar mycket att köpa sånt man ändå ångrar minuten senare, så jag kanske kan få lite inspiration av din blogg. Berätta om lite tips som du kanske kommer på under tiden och skriv de, så jag också kan sluta, för nu börjar det påverka min familj på ett sätt jag inte vill. Den ständiga kollen på mig efter de måltiderna jag äter hemma har blivit påfrestande, för jag vet att de står utanför toalettdörren och lyssnar. det har dom gjort innan.
Lycka till! kram
tro mej, jag slutade äta ett tag & sen när jag skulle äta spydde jag bara, jag gick ner en massa kilo!
men till slut räddade min älsklingsmamma mej!
nu är jag 165 cm lång & väger 47 kilo ( supernöjd )
Du är så duktig som kämpar på! Jag tror på dig! :)
Och sen tänkte jag lite på det där jag skrev, om att jag inte klassar dig som en bulimiker, utan anorektiker. Läs det här: http://web4health.info/sv/answers/ed-dia-anorexia.htm
Massa kramar!
