Ta mig ut ur allt detta, snälla?
Utåt lever jag ett normalt liv, jag sätter upp en yta mot folk, det är inte många som vet vad jag gör, inte många som vet vad jag tänker på, eller att jag skolkar för att sitta hemma och ha ångest över att jag väger för mycket när jag som mest i hela mitt liv vägt 50kg, och det var nästan ett år sedan jag vägde så mycket. Men jag ligger inte långt under, som minst vägde jag 44kg (till 175cm). Men nu ska jag inte skriva mycket mer om min vikt, detta ska inte bli en PRO ana blogg, jag vet hur man dras längre ner av alla PRO ana siter och bloggar, I been there. Här ska vi peppa varandra för att bli friska, leva som vanligt, kunna njuta av livet igen!
Jag kommer vara anonym, men jag kan säga så mycket att jag är en 18 årig tjej någonstans i Sverige som lider av något som många fler lider av, och som oftast inte ens kommer fram, jag har haft bulimi i ca 2,5år nu, de senaste 1,5året har jag spytt nästintill varje dag, ofta flera gånger om dagen, jag känner knappt några känslor om det längre, det går per automatik, men kroppen skakar och skriker på mig, den vill inte, mitt hjärta slår oregelbundet, min puls är för låg, mitt blodtryck är hemskt lågt även de dagar jag anser vara okej. Jag tar efederin när jag inte orkar med att spy eller äta, det är väldigt dåligt och jag ska sluta, jag måste, det är ingen bra backup plan.
Jag har pratat med psykmottagningen igen, och har beslutat att vi ska träffas en gång i veckan och ta prover, prata etc. Jag ska hålla ut även om det känns onödigt, förra gånger slutade jag gå dit efter 3 veckor ungefär, jag orkade inte. Men nu måste jag orka.
Hej tjejen
Du är ju en klippa på att utrycka dig i skrift. Du verkar kunna sätta ord på dina känslor. Det är en styrka som du skall vara stolt över. För mig ser det ut som om du kommer att klara detta och bli frisk, men låt det ta den tid du behöver och håll fasst vid dem som vill hjälpa dig. Hoppas att du får en bra dag i skolan.
Hälsnignar Mamma Mia
modig du är som uttrycker dig såhär öppet om hur du har det. önskar dig all lycka i framtiden, och att du kan bli stark nog för att komma ur sjukdomen.
Tack vad gulliga ni är, ja jag ska verkligen hålla kvar dem som stöttar mig. Har lätt att förklara mina känslor, men svårt att göra det till någon speciell då klumpar orden ihop sig och vill inte komma ut, konstigt det där att lita på människor.
Satt och läste din blogg, hoppas du klarar dig igenom den jobbiga bullemikampen. Har själv ett sjukt kontrollbehov så vet lite hur de kan vara. Men vad är efederin? Ha de bra!
Sara: Ja jag har läst din blogg, du verkar inte helt nöjd över din kropp jämt, tycker den är sjukt snygg, vältränad!
Efederin är droger och inte värt att ta även om man tappar aptiten.
Hej, jag ser att du svarar på folks kommentarer i din egen blogg. Ett tips är att gå in på personen som skrevs blogg och svara där, för det är inte säkert man går tillbaks och kollar i samma inlägg
...Jag beundrar dig.
Du vågar ta steget mot det positiva.
Jag har gjort som dig, hållt upp en
fasad, när det gäller mitt inre mående.
Och det känns ju som om jag fräts sönder inifrån.
Har mailat dig, kram på dej tjejen.