kvällen

jag var duktig, fixade fruktsallad och 3 bitar mörk choklad till mig. Men efter det ville jag ha mer, så vad gjorde jag? Jo jag hetsade choklad och nötter och har just spytt. Men åt det under lång tid så en del är kvar i magen på gott och ont. Jag behövde mer kalorier men psyket säger emot. Jag är förvirrad, ena stunden är jag rädd att jag börjar gå ner igen, mina armar börjar bli lite klenare. Men sedan tycker jag att jag har gått upp och blivit tjock. Jag vet att inget blir bättre av att jag går ner i vikt, tankarna om att jag är tjock blir bara större ju mer jag går ner. Såvida jag inte väger 45kg. Men då mår jag inte psykiskt bra på andra sätt. Och jag ska trots allt orka plugga i höst. Jag vill inte vara ätstörd samtidigt som det är en sorts identitet och en säkerhet, jag vet min roll och jag känner mig säker i den, trots att ingen annan vet så är det ändå min identitet, den smala tjejen. Jag skulle inte palla om någon påpekade att jag gått upp i vikt.

Jag klarade nästan hela dagen, jag ska vara stolt och glad för det. Man ska uppskatta det lilla och undvika det dumma. Jag ska vara positiv, tänka positivt och bli lycklig. Man måste inte vara perfekt för att vara lycklig och glad. Ingen är perfekt, perfekt finns inte.

Skriv din åsikt
Postat av: Jennie

Du erkänner att du "misslyckas" ibland, men varje gång så reser du dig. Du ligger inte kvar på backen utan efter varje jäkla slag i ansiktet som sjukdommen ger dig så reser du dig och slår tillbaka med två minst lika hårda slag. Det är en lång match du skall ta dig igenom, men du ligger hela tiden lite lite före. Det är okej att misslyckas så länge man fortsätter kämpa och inte ger upp!!!

2009-07-29 @ 23:16:21
URL: http://jennienennie.blogg.se/
Postat av: otto

Sv: Jag mår toppen! Jag trodde jag skulle få paanik när jag såg siffrorna, men det fick jag inte, blev istället lycklig och firade med en stor ost&skink baguette, haha :D

Men som sagt, humöret går upp och ner hela tiden och blir ibland deprimerad, men det gäller att hålla ut och tänka positiva tankar!



Vad som hjälpte mig mest?

Jag vet inte riktigt, kanske att jag läste/läser många peppande bloggar, och verkligen BESTÄMDE mig för att nej, jag vill inte leva såhär. &, så är jag typ livrädd för min läkare, vill typ bort från honom nu, haha ;p

Lite blandat helt enkelt ;)

2009-07-30 @ 00:32:09
URL: http://oottoo.bloggagratis.se

Skriv vad du vill här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (bara jag ser den)

URL/Bloggadress:

Vad ville du?:

Trackback
RSS 2.0