Dags för ändring
Logiskt sett inser jag att dessa tankarna är ätstörda tankar som försvinner med ästörningen, men vad gör jag om de inte gör det? Om jag när jag är normalviktig och äter som jag ska ändå tycker att jag är för tjock för att leva? Jag vill inte ha ångest igen, jag har dämpat den med mat och spya så länge nu, men nu börjar den tränga igenom ändå. Försvinn bara. Jag ska bli frisk. Jag vill bli frisk. Jag kommer bli frisk. Men jag måste bara våga och jag måste stå emot alla dumma tankar, det finns trots allt viktigare saker i livet än att vara spinkig.
Men jag börjar fundera över hur folk skulle reagera om jag gick upp i vikt, hur skulle min kille reagera? Visst han vill att jag ska bli frisk och har även sagt då och då att han vill att jag ska gå upp, men om jag verkligen gick upp, skulle han gilla det? Skulle han tända på mig fortfarande? Han är lika stor som mig, jag vill inte vara tjockare än min egen pojkvän. Fast han hade väll antagligen varit mest intresserad av mina bröst om jag gick upp i vikt, istället för att tänka på mina lår, mage etc. Man oroar sig nog för mycket, börjar nästan gråta nu. Jag gillar inte min kropp. Jag som älskade den och var så stolt för några år sedan, den har inte ens ändrats sen dess, den har inte ändrats på några år, bara det är lite skumt. Förlåt för ett väldigt opepp blogginlägg men jag behövde bara få ut lite känslor.
Egentligen ska man kanske inte tänka så mycket på hur man ser ut, visst, man kan ju välja kläder med omsorg osv. Men att vara smal, mullig, tjock, det är ju en smaksak vad personen som ser en tycker. Jag anser att skönhet kommer inifrån, men så är ju inte jag speciellt vacker så det är inte så svårt att tänka så då. Men men. Jag önskar dig all lycka iaf... Kram på dej
Hej! Jag tycker att du ska överväga att börja en behandling på ett jättebra ställe som heter Mando. Ibland hör man skräckhistorier om olika behandlingshem, men det här ÄR helt annorlunda! Jag går där och jag skulle bli glad om du också testade!
Kram på dig!
www.mando.se
Jag tycker att du ska läsa boken "Mattillåtet" av Gisela van der Ster, om du inte redan gjort det. Den är väldigt bra, och i slutet finns det 20 steg att följa. Den kanske inte gör dig frisk, men den kan nog få dig att tänka till/kanske avskräckas? Du kan ju iallafall kolla på den :)
Så måste jag säga att jag tror på dig, verkligen. Till 100%. Du har verkligen viljan att bli frisk och om du kämpar klarar du det! Det är en lång och jobbig väg men det är värt det. Att inte förstöra ännu fler år av ett härligt liv! Kram, och LYCKA TILL! :)
Det är inte lätt att bli frisk. Jag vågar inte säga att jag är frisk, men jag äter normalt och är normalviktig. Tankarna brottas jag med fortfarande, men det är inte varje dag, inte vid varje måltid. Man lär sig krossa dem och inse att det faktiskt inte hjälper att hålla på och "larva sig" med maten hela tiden. Man blir inte snyggare av det, man får inte en vackrare kropp, man mår inte bättre psykiskt eller fysiskt av det, utan det äter bara upp en inifrån. Det är en hård och lång kamp, men det går. Kämpa vidare!
hej:) bara att du har de tankarna att du ska bli frisk, e ju en bra bit på vägen, du kommer bli frisk:)känner bara så igen mig i dina tankar, att tänka på mat typ dygnet runt e jobbigt, men så länge man äter nyttig tänker man ju inte på det och man känner att man lyckats, bara man klarade av en tid så hoppas jag det skulle fungera av sig själv till slut. vet inte riktigt vart jag ville komma men kämpa på! annars ett tips är att ge dig själv någon form av belöning varje gång du lyckats en dag, typ shoppa ett linne,spabehandlig mm. hjälper om man har något att se fram emot.! kram
Det är svårt att tänka sig hur livet skulle vara utan "dom där tankarna". Det är svårt att förstå att folk runt omkring faktiskt inte skulle bry sig om man gick upp i vikt. För nej, dom skulle inte bry sig. Antagligen skulle din pojkvän bara få mer att älska, mer att tycka om och med att tända på. Att bli frisk innebär inte att blir tjock, det innebär att må bra, glöm inte bort det. Visst, man går upp i vikt, men man får en friskare och piggare kropp! När man gör sig av med "dom där tankarna" lär man sig automatiskt att tycka om sig själv.
För att göra det lättare att äta normalt och inte hetsa tänkte jag bara tipsa dig om att göra någonting samtidigt som du äter. Laga mat, sätt dig vid bordet och läs t.ex en tidning samtidigt som du äter. Då tvingas man äta långsammare och man märker när man blir mätt. Dessutom tar det längre tid att äta upp, vilket gör att det inte är någon idé att kräkas. Det är en seger varje gång man lyckas äta en hel måltid i lungt tempo, behålla den i magen och vara mätt på ett bra sätt.
Lycka till stumpan!