Jag har en lite udda fråga kanske... Varför göra en blogg och skriva om sin sjukdom på det sättet du gör? Jag förstår att för vissa kan det vara bra att läsa om andra med samma sjukdom, men för endel är det inte bra... För mig är det verkligen inte bra att läsa en sådan blogg. Och då kan du tycka att varför då ens läsa din blogg?! När man väl är sjuk och trillar in på en blogg där du skriver om ditt liv så är det inte det enklaste att klicka ner internet rutan. För mig känns det som om jag kan få tips av dig genom bloggen, typ som att man inte ska borsta tänderna direkt efter att man kräkts. Jag tycker det är bra att du skriver om sjukdomen för det är dock en dödlig sjukdom. Men tänk på hur du skriver och försök se det ur alla synvinklar. Jag verkligen förstår att många läser din blogg och lider med dig, det gör även jag, jag vet vad du går igenom! Lycka till tjejen, jag kämpar med dig!

Svar: Jag gör den här bloggen som ett extra steg för att snabbare bli frisk, den peppar mig oerhört speciellt när jag får kommentarer etc. Men jag förstår hur du menar att den kan trigga igång folk, men det är det jag försöker så gott jag kan att motverka genom att beskriva hur dåligt man mår av ätstörningar och att det inte är glamouröst någon stans. Vad gäller att jag skrev tipset om att man inte ska borsta tänderna efter man har spytt så menade jag det absolut inte som att "bara du inte borstar tänderna är allt bra!" utan snarare att man ska försöka skydda dem så gott det går trots att man spyr, det tipset får du även av sjukhuset om du frågar. Tack så mycket, jag hoppas du blir frisk med och att min blogg inte drar ner dig djupare!



Hur började allt? vet dina föräldrar?

Svar: Jag har alltid varit "den där spinkiga" och tagit det som en positiv sak oavsett hur folk har menat, men sen blev jag deprimerad i slutet av 9an, och det var massa bråk med min kille. När jag sedan började gymnasiet så började jag äta lite mer godis och gick upp från 45 till 50kg och det blev som en chock för mig, så jag började träna, äta mindre och spy, i början bara då och då och det har gradvis blivit värre. Men jag är uppvuxen i en familj som har gett mig god, nyttig mat och där bantning aldrig diskuteras så min familj kan jag knappast skylla på.

Nej mina föräldrar vet inget, de antog att något var fel i somras då jag gick ner till 44kg, och mådde rent ut sagt för jävligt, kunde inte jobba, inte sova, inte äta, inte njuta av livet, så min pappa frågade om jag åt som jag skulle och jag svarade ja, han frågade faktiskt även om jag hade spytt någon gång och jag kollade konstigt på honom och sa "nej? Varför skulle jag det?" sen dess har de inte sagt något.



Hej, det måste vara väldigt svårt för dej. men jag gillar verkligen din blogg, för det visar lixom hur det är. så jag tycker att vi alla ska ge dej en Applåd! Keep It up!
& frågan: Är det svårt för dej, är personer taskiga mot dej för att du är sån som du är. (menar inte det på elakt sätt)

:)

Svar: Tack så mycket! Förstår inte riktigt vad du menar, men det är bara min kille och en av mina tjejpolare som vet om det och de stöttar mig givetvis även om min kille inte riktigt förstår alltid tror jag, men han utmanar mig, som att övertala mig att äta något som jag själv anser vara förbjudet, men framför allt så är han den som drar upp mig från detta genom att visa att han älskar mig oavsett vad.

Vad gäller andra personer så får jag väll höra då och då att jag är "såå smal" men det känns mest överdrivet enligt mig. Min tjejkompis berättade däremot när jag förklarade allt för henne, att hon fått frågor om min vikt gång på gång av folk i klassen, men de sa inte ett ord till mig...


Hej! Hur är det? =) Kämpa på och ta hand om dig! Kram!

Svar: Hej, hej. Det är sådär, är orolig över att ta vikten i eftermiddag (hos sjukgymnasten). Tack så mycket! Kram


Jag förstår vad anonym menar. Människor med en sne syn på mat tycker om att se vad andra äter och hur mycket, hur mkt de tränar och tips&dylikt för att jämföra med sig själva. Men jag tycker att det är en bra blogg om den hjälper dig. Och du hjälper mig lite, får mig att inse och komma ihåg att det viktigaste är att man själv må bra, vad hjälper det mig att vara smal men ett tomt skal? Men den som skrev det anonyma inlägget ser det tydligen på ett annat sätt. Frågan är om det skulle hjälpa henne om du stängde ner din blogg? Informationen finns då istället någonannanstans, ska vi stänga ner det också, ska vi stänga ner hela världen? inget mer mode. Har man ätstörningar måste man lära sig att handskas med samhället annars kommer man inte att överleva.

Svar: (anonym syftar på personen jag svarade på först). Mycket bra skrivet, det går inte att gömma saker, det är bättre att visa det och lösa problemet öppet, min mening med bloggen är inte att få andra att bli sjuka, tvärtom att bli frisk OCH få andra att följa med och försöka själva, eller åtmistånde gro ett litet frö om att det går att bli frisk från detta helvetet.