Mina tankar delas i två när jag börjar tänka på balen och studenten, jag vill som alla andra, vara den vackraste där, vill vara så snygg att jag överglänser alla andra, haha! Nej, men man vill ju vara så fin som bara möjligt, men ena sidan av mig säger att jag är som finast när jag äter och är glad, medan den andra sidan säger att jag är som finast när jag inte äter och är spinkig. Jag vet att mitt leende hänger, jag ser ledsen, plågad och utmärglad ut och om jag inte äter, ändå vill jag dit? Men varför? Att se ledsen och plågad ut vill väll ingen? Är det värt det bara för att vara smalast? Och vem har sagt att smalast vinner, eller är snyggast?

På balen måste jag nästan gå upp lite till för att min balklänning ska sitta perfekt, det känns faktiskt smått skönt, medan min studentklänning sitter som en smäck om jag går ner ca 2kg. Men jag vet inte om jag vågar riskera att gå ner i vikt nu när jag faktiskt tagit mig upp ett snäpp. Jag har ju klarat mina mål för hela april, känns riktigt skönt. Jag hoppas att min metod fungerar, att jag tillslut klarar alla dagar! :)