Jag tror jag fick ur mig all gråt som samlats i min kropp det senaste månaderna nyss, jag grät coh grät och grät. Vad som utlöste det? Min hemska kroppsuppfattning. Jag har en tendens till dubbelhaka och fick se ett par bilder där jag verkligen har dubbelhaka och då kom alla tårar som inte ville komma ut för något annat i världen. Hade jag haft pengar så hade jag nog opererat mig under hakan och ansiket för att göra det smalare för det är det jag har mest komplex för. Men nej, jag måste acceptera och försöka bli frisk.

Min kille är i alla fall helt underbar, har kramat mig som en galning och jag ska tydligen få en present när jag blir frisk, eller en bli frisk present. Gulligt av honom! :)