Intervjuv med Emelie

Hur gammal är du? Jag fyller 19år om en månad

 Hur gammal var du när du fick din ätstörning? 15år

 Har du fått behandling, terapi, någon typ av medicinering, vilken/vilka? du haft? Jag går hos en sjukgymnast där jag tar vikt, blodtryck, får massage ibland och basal kroppskännedom. Och så träffar jag en psykolog som hjälper mig via KBT metoden.

Anade föräldrar/vänner något? Nja, när jag var som sjukast så frågade mina föräldrar men jag nekade och då trodde dem mig. Min pojkvän har inte litat på mig på det sättet sedan jag berättade, mina vänner har kanske anat men inte frågat, det är en väldigt privat fråga så de har nog inte vågat för de har snackat med varandra om det har jag fått reda på av en kompis. Det är bara hon och min pojkvän som vet om något över huvud taget.

 Anser du att folk runt omkring dig kunde ha gjort något? Nej, faktiskt inte, inte mer än att folk inte borde kalla folk spinkiga, skelett etc. för det blev jag kallad innan jag blev sjuk och det blev som en slags identitet. Och så borde man få hjälp mot depression oavsett om man är under 18 och inte vill blanda in sina föräldrar, det var en av orsakerna.

Vad har du vägt som minst? Vad låg ditt BMI på då? När jag just fyllt 18 så vägde jag 44kg och hade då ett BMI på 14.4

Hur mycket gick du ner i vikt som mest under en vecka? Det vet jag faktiskt inte, några kilon kanske

Hur funkar det att se sig själv i spegel när man är supersmal och ändå tror sig tycka vara tjock? Det är väldigt konstigt, ena stunden så tycker jag att jag är groteskt stor för att i andra studen tycka att jag är för smal=lyckat. Men de stunderna är korta. Man fokuserar mer på fettet än det som inte är fett, och hur smal man än blir så har man ändå fett eller skinn att dra i.

 Hur har sjukdomen påverkat dig som människa? Innan jag blev sjuk var jag sprudlande glad, flummig och allmänt lycklig. Nu är jag mycket mer instängd, umgås knappt med folk utom min pojkvän, jag har dålig närvaro i skolan och jag har blivit apatiskt - varken glad eller ledsen. Det är som om jag går på lyckopiller trots att jag vägrat (lyckopiller gör dig inte lycklig utan snarare likgiltig).

 Insåg du att du var sjuk? Tog det länge för dig att inse det? Nej det insåg jag inte först, det tog kanske ett år, jag skrattade åt min kille, jag skrattade åt alla som antydde något, i mitt huvud var jag mullig så hur skulle jag kunna vara sjuk? Jag skrattade åt skolsystern, men någonstans fastnade det ändå, och sedan blev allt värre, jag åt mindre, spydde mer och tränade mer det var nog då jag insåg det.

Tror du att du kommer bli frisk? Absolut, annars hade jag nog inte orkat fortsatt leva, jag vill bli lycklig och slippa tänka på vikt, mat och ångest dagarna i ända. Varje dag är en kamp mot sjukdommen, den vill ha kvar mig men jag orkar inte med den längre. Jag kan äta måltider utan problem men det är efter att jag ätit dem som min ångest kommer och det är väldigt vanligt att jag då går och spyr, men jag har börjat lägga min ner och vila för att undvika att hetsa efter maten för att sedan spy upp allt.

Många skulle nog klassa mig som bulimiker men den egentliga diagnosen som jag fått är anorexi - med självtömning. Det finns anorexi med eller utan självtömning och med självtömning menas att man spyr upp maten/hetsar och spyr upp, använder laxering etc. Skillnaden mellan anorexi med självtömning och bulimi är att man har ett underviktigt bmi när man har anorexi och man har ett normalt eller ibland över normalt när man har bulimi.

Behöver ni någon intervjuv till skolprojekt eller något annat om anorexi/bulimi så är det bara att antingen fråga här eller maila till min mail: pinkhelp@live.com

Skriv din åsikt
Postat av: Sandra

Ja verkligen, jag saknar allt som innebär sport sjukt mkt! eftersom jag är en sportfåne och alltid har varit ;P så det hoppas jag verkligen. Hur är det med dig idag? <3



är det ok om jag kopierar dessa frågor? isfl får du säga till så raderar jag det.

2009-05-28 @ 07:48:23
URL: http://backtofuture.blogg.se/
Postat av: Malin

Nu blev jag lite fundersam över sista frågan. Mitt bmi låg långt under det normala och ändå fick jag diagnosen bulimia nevrosa när jag blev inlagd på en bup-avdelning.

Jag var alltid så förbannad över att jag fått just diagnosen bulimi, eftersom en bulimiker i mina ögon var någon som var normalviktig eller rentutav överviktig (och det fick mig självklart att tro att jag var fet, när jag egentligen var ett skelett).



Aja, ätstörning som ätstörning. Friska ska både du och jag bli i vilket fall! Kämpa på hörru! :)

2009-05-28 @ 11:46:28
URL: http://hallonte.blogg.se/
Postat av: Maja

Hej :) jag heter maja, jag tänkte om jag kunde få din msn eller någt. Behöver ställa några frågor till ett skol projekt :$ hade vart super snällt.



tack på förhand.

2009-05-28 @ 15:36:51
URL: http://majaalins.blogg.se/

Skriv vad du vill här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (bara jag ser den)

URL/Bloggadress:

Vad ville du?:

Trackback
RSS 2.0