konsten att se in i sig själv
Jag har nyss spytt, IGEN, jag har skolkat från skolan, inte ätit som jag ska, äter för mycket av vissa saker och för lite av andra. Och när jag stod där framåtlutad över toaletten, men ena handen i munnen och ena instucken mot min mage (jag kommer säkert ha blåmärken imorgon, för ush vad hårt jag tryckte), så inser jag hur hemskt det är det jag gör. Varför dödar jag mig själv långsamt? Är jag verkligen värd det här? Nej det tycker jag inte. Och vems fel är det då? Jo mitt eget, jag var naiv och trodde att allt skulle bli bättre om jag gick ner i vikt, blev det bättre då? Har jag ett mer fullvärdigt liv nu? Jag lever som i en dimma, kan inte koncentrera mig på något alls, mina tankar fladdrar ändå alltid tillbaka till mat, vikt och ångest.
Och när jag står där vid toaletten och inser hur hemskt allt detta är så säger jag stopp, jag vet att jag hade kunnat spy bort mer av allt jag hade stoppat i mig, men vad skulle det göra för nytta? Jag ville inte skada mig mer, för ett sådant betende som jag håller på med nu är precis som de som skär sig, bara att det jag gör inte syns på utsidan, såvida jag inte drar ner på maten igen. Men ni fattar vad jag menar väll?
Och jag vill inte ha det såhär, jag vill kunna skratta, gråta, hoppa, springa och bara vara riktigt genomlycklig. Jag vill vara som om jag går på speed fast utan speedet.
Och jag ska inte bara beskriva hur jag vill ha det, jag ska TA TILLBAKA MITT LIV! Jag lovade mitt innersta jag det när jag kollade in i mina ögon i spegeln, de var helt blanka, sorgsna och de tillhör inte någon som hatar sig själv.
GUUUD va hemskt detta låter,jag tycker så innerligt synd om dig, jag önskar jag kunde ta bort dessa hemska overkliga,osanna tankar och sätta in de friska normala tankarna,men jag tror att det kommer verkligen att bli bättre,du kommer inte att vara såhär föralltid,det kommer att gå över. Gå och prata mycket med psykolog det hjälper och kanske finns det någon medicin du kan ta? ssri-preparat verkar hjälpa mot anorexi/bullemi
Hej...
Jag vill bara säga att du får
inte ge upp, det är så viktigt att kämpa
och försöka göra sitt bästa.
Jag önskar dig allt gott... <3
Jag blir så ledsen när jag läser der du skriver.
Jag har själv anorexi så jag vet vilket helvette det är.
Men VI kommer att klara det här.
Vi och alla andra som har det här ska inte behöva må så här jävla dåligt. Fatta det finns mycket roligare grejjer att göra i stället för det här.
Ta Hand Om Dig!
Kram <3
Jag vet vad du går igenom och hur du tänker - varför?
Hoppas att det snart blir bättre och att du kommer på fötter.
KRAM
Hej.
Tråkigt att det ska vara så jobbigt :/ .
Det är så att jag har ett skolarbete om bulimi och undrar om ja skulle kunna få ställa dig några enkla frågor om hur det är att ha bulimi b.la ?
Älsklingsgumman. Jag höll på i tio år. När jag nästan gett upp läste jag en bok som heter Bulimibibeln. Allt vände och nu är jag frisk. Läs, äs,lääääääs den...
(Kan beställas på www.bulimibibeln.blogg.se Billigare än på Bokus)
Usch och fy jag vet exakt hur det där är men sjukt nog kan jag inte komma på något att säga. Vad kan man säga? Finns det några tröstande, magiska ord? I såna fall hade jag velat hört dem för länge sen.. Det enda som är riktigt sant är ju att du förtjänar bättre än såhär, och för att bli frisk måste man få hjälp. För såna här saker klarar man inte själv. Önskar dig verkligen allt gott.
Ibland vill man bara rycka tag i en människa som dig o bara rista dig o tala om att du behöver inte hetsa o spy, du behöver inte må dåligt.
För du är hur fin som helst, bara du låter dig själv vara det.
Låt dig själv få andas, leva o känna lycka.
Spring, skrik , pyssla, dansa, hoppa, vad som hälst när du känner att du vill spy.
Kräket gör dig inte snyggare.
Tjejer är födda med en kropp som ska ha former.
Så snälla låt dig inte förstöras.
Kram
usch. Jag vet vad du går igenom.
Gäller att inte tappa hoppet.
Det är en dag imorgon också. En dag med nya möjligheter.
Jag tror att du kommer klara det.
