Normalt?
Jag brukar läsa din blogg ibland, jag förstår nog att situationen för alla med ätstörningar kan te sig lite liknande men jag blir alltid så förvånad hur vi oftast befinner oss i samma situationer, hur jag känner igen mig. Det här med jämförelser, prestation, min syster och min bror har lite hull. och det känns bra att jag är smalast, samtidigt blir jag rädd att om jag släpper lite på tyglarna hamnar jag där också. ut och spring med mig! jag ville bara säga, att det känns bra att veta att man inte är helt vrickad för att man känner såhär. det är inte den man är, det är bara något som slått om, slått fel.
Hanna, bra skrivet!
För ett tag sen när jag blev fotad fick jag världens största dubbelhaka!! Guud vilken panik jag fick. Jag grät. Då visade min syster att hon också får en dubbelhaka i VISSA vinklar. Och min syster är smal. Hon är jättevacker! Och det kommer du också bli när du är frisk. Du kommer inte att få en dubbelhaka. :) Kram