Den här dagen

jag sa det rätt ut, jag mår inte bra, jag fixar inte det här med maten och nu har jag fått/sökt hjälp, Söttar ni mig eller inte? typ

hoppas det går bra!

Det är starkt av dig att vara beredd mentalt att söka en behandling, vilket är svårt. :)



Självklart var jag själv tvungen att förklara för mamma, på det allra värsta sättet av alla... genom att visa henne ansökningsblanketten

- där skolsköterskan även skrivit ned min vikt!

Och för att göra saken ännu bättre, så var jag tvungen att be henne ta pulsen på mig eftersom att det var obligatoriskt... D':



Fast vilken behandling är det du funderar på isåfall? :D



sv:

Vad glad det gjorde mig att läsa dina ord, behövde dem verkligen... (':

Folk tror troligen att den där diagnosen är ett "handikapp" på det där sjuka sättet, men det behöver det inte vara för alla. :)

Jag ser ju inte något som helst annorlunda ut på utsidan och så, det är bara vad för saker som jag har svårare för medan jag glänser i andra~

mina föräldrar konfronterade mig, så jag har aldrig varit med att "berätta" på det sättet. tror nog ändå att bästa sättet är om du inte tänker så mycket utan bara gör det!

var stark.<3

Jag tror att du absolut kommer få plats! Det enda kravet är att man ska bo någonstans i västsverige, tror jag. Jag trodde inte att jag var tillräckligt sjuk när jag sökte hjälp, men jag blev ändå erbjuden dagvård. De tjejer som jag känner som har gått eller går på dagvårdsbehandling är alldeles vanliga tjejer, som råkar ha ett stört förhållande till mat på ett eller annat sätt. Kram igen! (Känns som jag bombaderar dig med kommentarer just nu...)