Hur andra ser på vikten
Jag var normalviktig då folk först började påpeka för mig att jag hade en ätstörning. Jag blev arg och förklarade för dom att jag minsann hade ett normalt BMI. I min värld så var någon med en ätstörning väldigt mager.
Till slut så vågade jag söka hjälp, jag var då underviktig, men ändå inte anorektiskt smal.
Jag förstår precis hur du känner dig för jag var rädd att ingen skulle ta mig på allvar. Men gå inte ner mer för att bevisa att du är sjuk... du skadar bara dig själv ännu mer. Det finsn många som ät normalviktiga med ätstörningar, även dom är ju sjuka.
Har du skickat brevet till din mamma?
Massa kramar
De allra flesta som har en ätstörning är normalviktiga eller nästan normalviktiga. Sjukdomen sitter inte i vikten, utan i huvudet.
Jag tänkte också att jag var tvungen att gå ner så mycket som möjligt innan jag började på dagvård. Men nej, om man börjar kämpa på åt rätt håll redan innan man börjar en behandling, så är det så mycket lättare när man väl börjar behandlingen..
man kan ha en ätstörning trots nomalvikt, det är inte i vikten sjukdomen sitter utan det är i hjärnan..
när jag fick min ätstörning trodde jag inte att "det räknades" om man inte var underviktig. jag såg det som att "jag spyr men jag är inte sjuk, för jag är ju normalviktig"
men jag förstår ändå din tanke. jag ska påbörja min behandling nu, med ett bmi på 21, och skäms som en tok (jag menar, det är ju den vikten man har när en tidigare undernärd blir friskförklarad! hur många kilo mer blir JAG då tvungen att väga för att kallas frisk?!). samtidigt som jag vet att det är precis som alla säger, det sitter i huvudet. bara för att du väger ett par kilo mindre så betyder det ju inte att du inte hade det sjuka tänket sen tidigare också.
Ja visst är det knäppt!
Har du varit med om något liknande?
Kram!
Oj det var ju från mig ;)
När jag nu började min behandling så var jag jätterädd för att alla andra skulle vara mycket smalare än mig, men så var det inte. De berättade på SCÄ att c:a 80% av alla med ätstörningar så syns det inte att man har en ätstörning. Oftast är ju bulimiker normalviktiga, ja vet innerst inne att jag själv är det men jag vill ändå vara smalare, det sitter i huvudet. Många som är överviktiga har också en slags ätstörning men de kanske inte kompenserar efter hetsätningar eller så äter de för lite och det rubbar ju ämnesomsättningen, man går på sparlåga.
jag gör! finns flera i min klass som jag VET väger som jag men inte alls har ätstörningar (och dom är lika långa också). det känns helt sjukt orättvist att jag måste gå upp i vikt (enligt min behandlare och mina föräldrar) medan dom får vara smala... men som du säger - det sitter bara i huvudet. bara, bara, bara!
