Gräl

Jag och min kille hade ett megastort bråk i helgen, det började med andra saker men slutade med att vi pratade/bråkade om mina ätstörningar. Jag är ändå glad att jag fick ut en massa, och även han. Jag sa att jag inte direkt mår så bra och att jag känner mig väldigt tjock sedan jag gått upp lite i vikt, men han sa att han tycker att jag är mycket snyggare nu, han berättade även att många av hans kompisar frågat hur jag mår och om jag verkligen äter. Han berättade även att många säger till han att jag är snygg (det behövde jag verkligen höra, då jag inte är van att folk säger det). Han fick mig även att lova att läggas in till sommaren om jag inte blivit bättre tills dess, och läggas in på riktigt då, inte öppenvård. Jag sa att han inte förstår hur jobbigt det är att bli frisk och då sa han det jag egentligen redan visste; att han också har ätstörningar. Och ja, det har han, fast vi har olika slags ätstörningar. Jag äter väldigt lite/kalorisnålt eller så hetsar jag och spyr. Medan han äter typ varranan dag fast då äter han onyttigt. Det är något jag haft ångest för en hel del, eftersom vi är lika smala, jag vill ju inte se tjock ut bredvid honom.

Jag berättade även att jag funderat mycket på självmord. Även fast jag anser att det är hur fegt som helst. Han sa att jag skulle ringa så fort jag fick ångest. Vet inte om jag kommer göra det, jag avskyr att prata om jag har ångest...

Jag har inte gråtit så mycket som jag gjorde denna kvällen på flera månader. Men det är skönt att fått det ut.

Skriv din åsikt
Postat av: Anonym

Vad bra att ni har pratat! :) Även om jag inte har kommenterat på länge har jag ändå tänkt på dig och undrat hur det går, och HOPPATS av hela mitt hjärta att det går bättre. Och jag hoppas fortfarande. Jag har läst din blogg sen i april och då var jag också jättesjuk. Det känns så orättvist att jag är helt frisk nu (ja, jag KAN faktiskt kalla mig själv helt frisk, även och jag inte har blivit friskförklarad ännu), medan du, som har kämpat längre än mig mår sårhär dåligt. Men jag måste ändå berätta att jag märker skillnad från i början, även om du har en svacka nu. Och glöm inte bort hur glad du var när du åt bra och inte hetsade, det lyste till och med igenom i bloggen, det märktes på ditt sätt att skriva. Jag hoppas verkligen verkligen verkligen att du blir frisk snart för det är du värd. Jag lovar, det är så mycket bättre att vara frisk än sjuk. Jag trodde inte på det när jag var sjuk, "Vad kan vara bra när man inte är underviktig?" tänkte jag. Men nu när jag vet hur det är att vara frisk så är jag SÅ HIMLA TACKSAM att jag blev frisk. Och att jag redan är frisk vid 14 års ålder. Det är ju många som har kvar sin äs mycket mycket längre än så och jag är så glad att jag redan har haft mitt helvete, och att jag inte förlorade så många år av mitt liv. Jag älskar mitt liv nu. Nu blev det lite mycket om mig men det är bara för att berätta hur bra det kan bli :) Du klarar det med, det vet jag. Sluta ALDRIG kämpa, lova det. Det kan bli bättre. Jag VET det. Inget är omöjligt. Och förresten, du beställde väl tid för hypnotisering till i höst har jag för mig? Blir det nåt med det? :) 1000000 kramar och jag tänker på dig, dag som natt ;)

2009-10-25 @ 23:53:58
URL: http://anoa.blogg.se/
Postat av: dannofino

Vet du ngnting om ätstörningar?

Om man har "punkter" som passar in på ana, men hos läkare inte har det för att man är för tjock..

2009-10-30 @ 09:33:21
URL: http://psycological.blogg.se/

Skriv vad du vill här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (bara jag ser den)

URL/Bloggadress:

Vad ville du?:

Trackback
RSS 2.0