Idag gick jag på mitt första "riktiga" samtal på östra, det var med en psykolog som var helt okej, hon var faktiskt ganska snäll. Och vi pratade om hur mitt liv hade sett ut förut och hur det såg ut nu, och om jag ville börja dagsvård eller inte. Det vill jag men jag sa kanske och att jag ska ge ett konkret svar på måndag eftersom jag började nojja angående pengar för jag får reda på om jag får sjukpenning om ca en vecka, och mina tankar snurrade "vad händer om jag inte får sjukpenning? Jag kan inte jobba samtidigt som jag går på dagsvården!" men nu inser jag att jag nog kan undvara dom 4-12 veckorna till att bli riktigt jäkla frisk istället.

Jag är både glad och sorgsen idag, över samma sak. Jag vägde nämligen 54kg, det betyder att jag på 1,5år har gått upp 10kg! Det får mig att bli rädd, när jag först såg vikten tänkte jag nästan ingenting utan bara "jaha jag har gått upp". Men sen när jag gick därifrån så flög tankarna på mig. Jag gick runt i en tjock dimma kändes det som, kunde varken tänka eller fokusera mig på något annat än "10kg!". Men sen när jag hann fatt huvudet så insåg jag att hade jag fått dagsvård när jag behövde det som mest så hade det tagit mig MAX 2,5månad (minsta viktuppgången är 0.5kg i veckan) att gå upp dessa 10kg. Det lugnade mig en hel del, dessutom har jag på mig i stort sätt alla kläder som jag kunde ha då, riktigt hur det går till fattar jag inte riktigt dock.

Jag ska börja uppdatera mer nu tänkte jag, hade bara ett tillfälligt avbrott då det är så mycket som flyger runt i mitt lilla huvud.