När det handlar om mig själv kan jag vara så kritisk och elak att jag knappt kan beskriva det, jag kan skada min kropp så spykiskt och fysisk att den bara skriker men ändå hör jag den inte. Jag gör allt i jakten på mitt ideal som inte ens finns, för när jag når mitt mål är målet ändrat och det går inte att nå slutmålet. Ändå fortsätter jag knappt utan att ifrågasätta varför.

Men när jag ser att min kusin som för 2år sedan pratade om att hon inte kunde komma in på någon bra balettskola eftersom hon inte väger 50kg, som då var helt normal och som nu har blivit spinkig som bara den. Då brister hjärtat på mig, det känns som att det är en annan sak, men det är det självklart inte. Och när jag ser henne kommentera bilder av sig själv:  "jag ser för fet ut! Ta bort den, jag ser ut som en fet hora" - ja vad ska jag säga, mitt hjärta bryter ihop nu, hon som är så snygg, vacker och som en dröm, både innan och efter viktnedgången. Kanske är det likadant med mig? Men jag vet att jag inte är lika söt och jag kastar bort komplimanger lika snabbt som henne, säger någon att mitt ansikte är sött tar jag det som att de har sagt "vad fett ansikte du har" sött har helt ändrat innebörd för mig, jag börjar tänka på feta bäbisar. Detta är bara för vrickat!

Hur ska man veta att man ser på sig själv med förvriden syn? Och hur är det ens möjligt, jag ser vad jag ser? Men sen är det väll en annan sak vad jag tycker om det? Eller hur tycker ni?

<3

Idag känner jag mig pepp, min pojkvän åkte just till skolan, ska själv gå om en kvart. Sitter och äter min favoritfrukost:
Blåbär, hallon, krusbär, ananas, mini keso, lättyougurt och en halv dl müsli. Jättegott. Och jag ska klara denna dagen, det är dagens number 1 mission. Har dans på kvällen så jag kan nog se det som en anledning att faktiskt äta. Jag har fuskat en hel del med att skriva positiva saker om mig själv, men jag ska göra det idag!

Igår gick allt åt skogen bara, men jag ska ta en dag i sänder och inte titta tillbaka och göra samma misstag av ren dumhet. Nej, jag vill faktiskt inte spy idag, det är väldigt äckligt om man tänker efter, saken är väll att man inte tänker när man hetsar eller spyr.

<3

Idag har jag varit i skolan, (men min närvaro överlag är hur dålig som helst), men jag var där hur som helst, är lite stolt nästan. ;)

Mindre bra är att jag hetsade igår efter maten trots allt och att jag hetsar nu när jag skriver detta. Varför jag gör såhär? För att bli smal? Nej inte riktigt, för då hade det varit enklare att äta mindre portioner/sluta äta. För att jag är sugen på godis/sötsaker? Nej inte det heller, visst kan jag vara sugen men tror inte det handlar om det. Tror det mer handlar om dels en vana att trycka i sig om man känner att man fått i sig pyttelite för mycket mat eller att man tar ut sina känslor i mat. Så om jag känner mig lite nere eller kanske bara rentutav uttråkad så lockar godispåsen mer än att göra något vettigt. Sad but true. Ska försöka sysselsätta mig varje gång jag känner att jag ska hetsa och försöka stå emot det, jag måste.

• Jobba på projektarbetet
• Plugga
• Dansa
• Ringa en kompis och bara snacka
• Kolla film och dricka te
• Måla
• Skriva
• Gå en promenad
• Åka hem till killen
• Tänka positivt om mig själv
• Tänka på något kul som kommer hända inom några dagar

Jag har även börjat skriva ner 3 bra saker som hänt under dagen i en liten anteckningsbok varje kväll, man blir positivare och nöjdare än annars. Jag brukade skriva dagbok förrut men det slutade ibland med att jag satt och grät och bara skrev negativt, så skriv bara det positiva och se om det funkar för dig. :) Alla kan nog behöva lite mer självkänsla!

<3

Stod i köket i flera timmar i eftermiddags, jag lagade ugnstekt kyckling fylld med rödlök, paprika och citron med en sås av soja, olivolja (lite), vitlök (massor), rödlök och stark ajvar på. Till det blev det wok av svamp, paprika och zuccini med en massa örter på. Och till förrätt gjorde mamma en morotsoppa. Och jag åt av allting faktiskt, kanske just därför att jag visste vad som var i allt, och att resten av min familj inte äter särskilt mycket. Vi hade 3 av pappas vänner över, så det kändes ganska kul på något sätt, jag har en sån hat-kärlek till mat att det inte går att beskriva, det enda jag tänker på nu är: ska jag hetsa och spy så att jag slipper all mat, eller ska jag låta den göra mig starkare (och tjockare)? Jag antar att det rätta svaret är den sista, men samtidigt samarbetar inte min hjärna med min kropp och mina instinkter.

Jag åt dock inte efterätten som var en massa olika ostar, jag gillar inte ost och absolut inte stark ost. Jag åt däremot grovt hembakat bröd vilket är den största anledningen varför jag har lite smått ångest över maten nu. Men jag ska verkligen försöka hålla mig ifrån att hetsa.