Jag är verkligen nöjd över mig själv för igår, jag åt frukost, sen hetsade jag några timmar senare visserligen, men sen åt jag lite lunch, mellanmål, middag och frukt med 85% riven choklad på. Utan att spy (förutom hetsen). Och jag var gladare än någonsin, så jätte mycket mer ork kan jag väll inte påstå att jag hade men jag skrattade väldigt mycket, och det känns som om jag nästan glömt hur man skrattar den senaste tiden, så det var skönt. :)

Plus att jag bakade bullar som jag gav till min kille men jag åt inte en enda själv, hade jag gjort det hade jag säkert spytt kvällsmaten med så det var duktigt. :)

Fick frågan om jag inte kunde skriva lite tips som man kan ta åt sig för att inte hetsa och spy, nu är jag inte den som lyckas hålla mig till mina egna tips alltid, jag spyr oftast flera gånger per dag, men man måste bestämma sig, idag är det alla hjärtans dag och jag SKA inte spy helt enkelt!

• Du behöver näringen från maten för att kroppen ska fungera
• Du får finare hy om du äter fet fisk, avokado och nötter oavsett om de har mycket kalorier i sig
• Du blir piggare och rör på dig mer om du har ätit
• Du blir gladare av att ha mat i magen
• Du tänker bättre om du ätit
• Du sparar pengar om du lägger undan de pengarna du skulle köpt godis för att hetsa
• Du gör ditt hjärta och hela din kropp en tjänst om du låter bli att spy
• Om du känner att du börjar få hetskänslor, gå en promenad eller krama någon en stund
• Du kan få magbesvär som gör att du kanske inte vet när du ska på toa, för att du spytt för mycket
• Du blir en trevligare person av att äta och inte spy helt enkelt!

Och sedan en sak som har etsat sig fast i min hjärna ända sedan en tidigare läkare sa det till mig, "kroppen kan få fnatt när du spy, och har du spytt ofta och mycket kan det fräta sönder saker inne i din kropp och det kan då brista hål och du kan få allt som ska till magsäcken rakt in i bröstkorgen istället" med andra ord, det kan explodera inne i bröstkorgen! Ingen rolig tanke, och den kanske känns osannolik, men jag har redan frätit hål under tungan så varför skulle den vara orealistisk egentligen?

Men ät och umgås med goda vänner samtidigt, så du får annat än maten att tänka på, och försök älska din kropp så mycket du bara kan, fick ett tips av min kompis efter att jag berättat om mitt problem för henne, "kolla dig i spegeln varje kväll och ge dig själv en komplimang som du verkligen menar, även om den är liten, det viktigaste är att du menar det, gör sedan en slängkyss åt dig själv och gå därifrån innan du hittar fel att klaga på"

Idag är det alla hjärtans dag, och ja jag älskar denna smått hysteriska dag även om den nästan är gjord för att man ska köpa, köpa och köpa ännu mer presenter och tjafs. Men vad är det för fel att bli lite extra kärleksfull även om man är väldigt kärleksfull i vanliga fall? Man kan väll inte gå på 110% VARJE dag? Och så är det så mysigt väder idag, en riktigt fin vinterdag med solsken. :D

Jag ska laga maten ikväll (ska vara med familjen och min pojkvän) ska bli:

• Ugnstekta laxkotletter toppade med räkor på slutet
• Rostad potatis i ugn (den ska jag dock inte äta av, ogillar potatis ändå)
• Blandade stekta grönsaker med örtkryddor
• Blandad sallad
• Efterätt - Fruktsallad med mörk riven choklad över och insatt i ugnen en stund tillsammans med glass för de som vill ha. 

Jag försöker alltid laga sådant som jag tror att jag kommer få så lite ångest som möjligt över istället för att trycka i mig vanlig husmanskost "bara för att". Gör god nyttig mat så blir det enklare att äta och även lättare att stå emot suget efter sötsaker, hets och spya.

Och tänk på era hjärtan, det är väldigt påfrestande för hjärtat att spy, hetsa, inte äta eller liknande. Så var försiktiga om det, speciellt nu på alla hjärtans dag.

Rösterna i mig ska inte få vinna, jag ska klara mig ut ur denna sjukdom.

jag ska inte stanna hemma och hetsa istället för att skratta och träffa mina vänner
jag ska inte må dåligt över att jag ätit när jag inte ens ätit en normalstor
jag ska inte räkna varenda liten kalori jag stoppar i mig
jag ska inte slösa bort mina pengar på mat/godis som jag ändå spyr upp
jag ska inte jämföra mig med alla jag ser som är smalare än mig
jag ska inte kompensera när jag ätit bra
jag ska inte äta efederintabletter för att inte hetsa, jag klarar det även utan dem bara jag verkligen vill
jag ska ha kul på fester och inte enbart fundera på hur jag ska förbränna alkoholen.

Mitt liv måste ändras drastiskt! Jag måste börja leva igen, det måste jag verkligen, för sådan här var jag inte innan. Kom in på bloggar som handlade om anorektiska tjejer som vill gå ner i vikt ännu mer, jag har varit där och ska hålla mig borta ifrån det så jag inte fastnar igen, men hur som helst, de skriver att de blir mer och mer asociala och om att de ätit för mycket när de inte ätit alls. Jag blir så ledsen, jag vet hur det är, sjukdomen tar över hela ens liv, det handlar inte bara om utsidan.

Min kille började prata om att skaffa "svensson liv" med villa, barn, hund och bil. Och jag kan påpeka att han såg mäktigt förolämpad ut när jag sa att jag inte ville ha barn, visst vill jag ha barn, men absolut inte nu och de närmaste åren. Eller ja, tills jag har blivit frisk åtminstånde. Han förklarade sig sedan att han menade inom en 10års period och efter att jag hade börjat och gått klart någon utbildning efter gymnasiet.

Jag har tänkt tanken om barn innan, och visst barnet är säkert hur gulligt som helst och en gåva från ovan (eller ja, oss själva) men samtidigt börjar jag tänka; är det värt att skaffa barn när man går upp runt 15kg, får pluffsig mage, hängiga bröst, stora fötter och hängig rumpa etc. Dessutom har jag väldigt smala höfter och har sett repotage om att det gör helt omänskligt ont att föda barn med smala höfter. Nja, just nu känns det inte lockande, men sure när jag är mer normalviktig och äldre.

Tycker dock att det är lite gulligt av min kille att prata om det, inför sina egna kompisar, tycker att han har mognat helt enormt sedan vi blev ihop för mer än 3 år sedan. Han påpekar då och då hur snygg jag hade varit som gravid, vet inte om det är att han vill att jag ska gå upp i vikt eller att han vill ha en unge men jag ska ta det positivt, man ska ta alla komplimanger positivt så blir man gladare. :)

Fast ska jag ha barn måste jag ändå äta bättre eftersom man väll inte kan få barn om man inte har mens? Har i och för sig haft det både november och december men innan dess hade jag det inte på ett helt år och har inte haft i januari och inte nu i februari heller. Måste skärpa mig, för det är trots allt en varning från kroppen att den inte mår bra.

Nu har jag ätit en stor portion middag, det var riktigt mysigt faktiskt, jag lagade mat åt hela familjen, dukade fint med blommor och ljus, och satt och pratade.

Middagen:

• ugnsrostade grönsaker
• ugnstekt potatis (åt inte jag av den själv, men gjorde åt de andra)
• sallad
• hommus
• keso med lite fetaost i (inte den färdiga varianten)

Och drack vatten till, okej kanske inte jätte mycket kalorier i, men jag åt en stor portion och fick med protein, fett och kolhydrater ändå, och jag spydde inte upp det framför allt, även om jag nu känner en klump i magen, det är alltid svårare att äta nyttigt och att ha kvar maten i magen än att spy upp den. Jag får tillbaka mig själv och mina känslor så snabbt, de slår mig i ansiktet.

Men ikväll ska jag vara glad, ska träffa min pojkvän igen, inte sett honom på några dagar nu, vi ska drick öl med hans kompisar och kolla film, jag ska inte dricka öl, jag är inte förtjust i det och har ingen lust att dricka helt enkelt. Och ja en av anledningen är att det är kalorier i alkohol, och jag resonerar att de kalorier jag får i mig ska vara från mat och nyttig sådan så att jag får i mig alla vitaminer, mineraler och övriga ämnen som kroppen behöver.

Men ikväll ska bli en mysig kväll, jag ska vara glad och lycklig. (Och säga dett i mitt huvud så fort minsta lilla elak tanke kommer upp!)

Ett tips förresten: Gå ut i skogen och ta en promenad (i lugnt tempo), jättemysigt, lite snö på marken och solen i ögonen och alla dessa underbara granar och träd. Mysigt som bara den, jag bli i alla fall lugnare och tänker bättre om jag varit på en skogspromed. :)

Tänkte bara på en annan sak som jag och min sjukgymnast diskuterade igår, det där med vikten. Hon frågade mig om jag insåg att jag var underviktig, och det är väll klart att jag inser det, men samtidigt är det lite svårt att smälta att det faktiskt skulle vara farligt - jag har trots allt varit underviktig hela livet, både med eller utan ätstörningar.

Men hur som helst, så sa jag det att "om jag ska väga normalt måste jag väga runt 60kg minst", och hon frågade varför jag inte gjorde det då, vilket jag tyckte var lite korkat men svarade att jag inte är redo för det, det är alldeles för mycket vikt för min kropp och jag drog den vanliga ursäkten att jag har litet skelett etc. Men vem försöker jag egentligen lura?

Hon frågade mig sedan vilken vikt jag skulle kunna tänka mig isåfall, jag svarade efter lite eftertanke "55kg". Men ångrade mig i samma sekund hon frågade om jag skulle känt mig nöjd med min kropp idag om jag hade vägt det, jag menade trots allt att jag skulle JOBBA mig upp till den vikten, både med självkänslan och med maten. Jag skäms ju redan över att jag väger 48kg, och tycker att det kan kännas lite fånigt att sitta och prata om att man är smal när jag själv inte tycker att jag är överdrivet smal, bara normalt smal som alla andra. Men jag går ändå dit, för jag vill kunna känna mig nöjd med mig själv oavsett vikt, det ska inte få förstöra fler dagar för mig.

Jag vet inte om jag riktigt får lägga ut samtal med min sjukgymnast, men ett litet utdrag, jag och hon är trots allt anonyma right?

Hon: Så du äter inte kolhydrater till maten?
Jag: Jo jag äter grönsaker.
Hon: Men inte ris, pasta, potatis, cous cous etc.?
Jag: Nej, men jag äter havregrynsgröt på morgonen!
Hon: En hel portion? Med andra ord gröt gjord på 1dl havregryn.
Jag: Ehm, nej nästan, ½ - ¾ fast jag har 1-2dl bär och en klick keso på!
Hon: Kan du lägga till så att det blir en dl istället?
Jag: Men jag har ju både keso och bär på?
Hon: Men portionerna är gjorda för att täcka 25% av dagsbehovet.
(sedan har vi en diskusion om vem portionerna är riktade till)
Jag: Men om jag äter mer gröt blir det för mycket med keson.
Hon: Ta bort den då?
Jag: Men det är protein, man måste ha protein för att bli mätt och för musklerna.
Hon: Men du får protein vid lunch och middag?
Jag: Men man ska väll äta protein vid varje måltid?

Hmm, vi delar inte samma åsikt.

Var hos sjukgymnasten idag, vilket har blivit mer avslappnat nu, det känns redan som om hon börjar förstå mig, fast ändå inte helt än. Jag pratade med henne om sjukintyg till dansen och det skulle jag få, så nu måste jag bara prata med dansskolan och fråga om jag får pengarna tillbaka då eller inte. Hoppas hoppas, annars har jag betalat nästan 3000:- för en veckas dans.

Sen frågade hon om mina rutiner och när jag sa att det andra jag gör på morgonen (efter att ha klätt på mig) är att gå in på toa och klä av mig igen och väga mig. Det tyckte hon inte om. Så jag var tvungen att lova att inte väga mig alls hemma eller någon annan stans förutom hos henne en gång i veckan. Idag blev det dock varken vikt eller blodtryck eftersom vi inte kunde komma in i läkarrummet.

Sen ska jag träffa min läkare nästa vecka, ska bli spännande att se vad det är för person. Jag frågade även om jag kunde få göra en bentätstest eller något liknande. Man måste veta vad man vill för att få det, så jag har bett om en massa olika tester och prover av alla dess slag, men jag vill verkligen veta hur min kropp mår, för jag känner ingenting, jag stänger av alla känslor och tvingar bort allt ont (och gott...) så nu vill jag ha det rätt i ansiktet.

Nu vet jag hur jag ska göra med träningen, eftersom jag bara håller ca en dag (förra veckan blev det inte ens det) hets och spy fri, så tänker jag lägga ner dansen och satsa på skogspromenader, yoga och kanske en joggingtur om jag känner mig bättre. Men jag behöver inte den stress som man får från alla koreografierna på dansen + att jag inte vill utsätta min kropp för alltför mycket påfrestningar. Mår jag bättre nästa termin kan jag börja då istället, om jag äter bättre och mår bättre psykiskt vill säga.

Jag funderar däremot på att delta i vårruset, eftersom det inte är någon direkt tävling men ändå något att se fram emot, tänkte jogga det isåfall med någon kompis. Kan nog bli ganska kul, sådana saker kan jag ändå inte ta för hårt, jag är inte den bästa på att springa men jogga är faktiskt ganska skönt. :)


<3

Jag ska verkligen ha rutiner idag, kan skriva hur mina rutiner idag ska vara (och hur det går):

• Frukost - Havregrynsgröt med hallon, blåbär och keso. (Avklarad! Visserligen 3/4 portion gröt men ändå)
• Mellanmål - Ett äpple (Avklarad!)
• Lunch - Paprika och bönsoppa med grovt bröd och keso.(Aklarad, jag la till och med till en avokado!)
• Mellamål: Naturell lätt yogurt med ½ banan
• Middag: Pasta (får se om jag lyckas äta det) med tomatsås och sallad.

Och så ska jag gå en promenad nu innan lunch och sen blir det nog ännu en promenad när jag ska möta min kompis, så kanske 1,5timmas promenad, men tränar inget nu, så det är nog bara skönt att komma ut lite i naturen.

Jag funderar fortfarande om jag ska sluta dansa eller inte, på ett sätt tror jag att det kommer bli lättare att koncentrera mig på skolan och maten om jag inte dansar men samtidigt är jag rädd att jag ska sluta äta då, fast ser man det på det sättet så kompenserar jag med andra ord maten med träning och det är inte heller bra. Men promenader och yoga hemma får det nog bli trots allt, kanske något gymbesök någon gång då och då men inte så ofta, låter det okej? Vågen börjar gå ner igen, så måste nog ta det lugnt ett tag. De senaste dagarna har jag vägt 47 istället för 48, är 175cm lång så det är väll inte ultimata vikten, och det är så dubbelt när jag väger mig, min sjuka del blir överlycklig om jag går ner medan den lilla friska sida jag har kvar blir glad om jag går upp.

Jag lyckades äta middag idag, och lunch! Dock hetsade jag väldigt mycket på morgonen och eftermiddagen, men jag är ändå glad att jag fick i mig mat, det har blivit lite mindre av det de senaste dagarna, då mina rutiner är helt bortsprungna med lovet.

Men ska hur som helst prata med min sjukgymnast om hon kan skriva ett sjukintyg till dansen isåfall, hon skrev sjukintyg till mitt förra jobb som hon fick mig att sjukskriva mig ifrån vilket nog var väldigt bra, för då var hela jag i små bitar utspridd.

Tack för alla kommentarer förresten, blir jätteglad över att ni bryr er! <3

Skulle behöva lite hjälp nu, jag dansar 6 timmar i veckan nu, men jag undrar bara om det är bra eller dåligt med tanke på att jag inte äter särskilt mycket och med tanke på att jag skippar skolan var och varrannan dag, kan det ha något samband? Jag vet att jag kan få sjukintyg så att jag får tillbaka pengarna jag lagt på dansen. Varför jag ens börjar tänka på det här är för att jag är rädd att jag kommer skippa dansen hela tiden ändå pga ångest eller utmattning. Vad tror ni är bäst? Kommer jag få ångest för att jag inte tränar isåfall? Jag tar ju promenader och yogar hemma, har gymkort tills den sista mars med.


<3

Jag kan verkligen inte laga mat med någon annan i köket samtidigt, det går mig på nerverna om någon annan försöker fixa till min mat, jag blir som en kvinnlig gordon ramsay! Men ikväll har jag hur som helst lovat pappa att lära honom laga vegetariskt, eftersom mamma klagar på att vi äter kött nästan varje dag nu, så ikväll blir det:

• Risotto med svamp, lök, bönor och vitt vin
• Ugnstekt aubergine fylld med paprikaröra och toppad med ost (mager)
• Krispsallad med mini tomater och äpple

Det ska nog gå att laga med pappa, ska bli kul faktiskt, även om jag är lite nojjig över att jag ska bli arg på honom alternativt få ångest efter maten, jag ogillar starkt kolhydrater som ris, pasta och potatis, grönsaker är däremot helt okej, men jag får se om jag äter av risotton. Jag får se om jag är såpass hungrig vill säga, för jag har ju sagt att jag ska äta vad min kropp vill ha denna veckan!

Ikväll ska jag vara med en tjejkompis (som inte vet något om mina ätstörningar dock), hon sa innan att vi skulle bunkra upp med godis till ikväll, jag har bunkrat upp med vindruvor istället eftersom jag har bestämt mig för att jag inte FÅR spy ikväll, äter jag en godisbit så får den helt enkelt stanna i min kropp, och äter jag vindruvor känns det inte lika fräsht att äta godis försöker jag inbilla mig. Huvudsaken är att inte hetsa, jag vill lära mig hantera att stoppa det i tid, jag kan tänka tankar om att börja hetsa och känner redan då av all yrsel och den drogade känslan jag får NÄR jag hetsar, varför den kan komma vid bara tanken tycker jag är skum, men samtidigt kanske det är då man ska gå ifrån sötsakerna och bara sätta sig ner och ta några lugna andetag. Det ska jag prova, min kompis kommer nog tycka att jag är lite konstig ikväll men det får jag tåla. ;)

Ha en bra lördagskväll och tack för alla gulliga kommentarer de betyder väldigt mycket! <3

Jag måste bara berätta om något som fick mig att först bli ledsen och sen väldigt glad igår, en tjej jag pratade med igår som berättade att hon efter att hon läst min blogg verkligen insett att hon hade ätstörningar på något sätt och även satte sig och skrev till ett par ätstörningsexperter, det tycker jag var riktigt starkt gjort. Och jag blev så glad att man faktiskt kan påverka även om man är anonym och inne i ett helvete. Ingen ska behöva må dåligt över att äta, det är en naturlig sak att äta och att må bra. Jag hoppas verkligen att allt löser sig för dig!

Jag var lite rädd att min blogg skulle börja likna en PRO ana sida, vilket jag verkligen inte vill, eller att den skulle få folk att må sämre, hur upplever ni den? Något jag borde ändra på?

<3

Tänkte att jag skulle dra igenom alla nackdelar som JAG kännt av med min bulimi, det är lätt att få information om vad som KAN hända, så tänkte att det är dags att skriva ner lite av sakerna som faktiskt händer.

• Tänderna fräter sönder, jag har vassare tänder än innan och tunnare.
• Fräter hål i munnen, har ett hål i strängen under tungan, den gör ondare nu och jag är rädd att den ska gå av helt.
• Yrsel, kan knappt stå på benen ibland.
• Finnar.
• Torr hy
• Skadade knogar (av att jag stoppar in fingrarna i halsen)
• Ont i halsen
• Uppsvält ansikte och hals
• Drogat tillstånd när jag hetsätit, känner mig då svimfärdig, hög, trött och sne full.
• Fryser extremt lätt
• Svårt att äta normalt, kan bara äta för lite eller för mycket
• Fixerad vid min kropp
• Arrogant och elak när jag hetsäter och någon kommer in i rummet
• Stressad som bara den
• Ångest
• Förtränger känslor, jag lämnar min ilska, sorg, glädje, allt - i maten som jag sedan spyr upp.

Detta är bara några av de saker som är en del av mitt liv, jag vill inte att någon annan ska ha detta i sitt liv, så känner du minsta lilla tendens till ätstörningar ska du ta dig ifrån dem och umgås med folk som inte är utseende fixerade och även skaffa hjälp, oavsett om du själv inte är "anorektiker" eller "bulimiker" så kan du ha en ätstörningen, eller om du bara har en kroppsfixering, det finns hjälp att få som jag tycker att man ska ta. Och jag vet att det är svårt, jag går själv hos en psykolog, läkare och sjukgymnast nu, och jag känner för tillfället ingen skillnad eftersom jag just börjat, men jag ska ge det tid. Plus att de ser till att jag inte blir för sjuk eftersom de kollar mig en gång i veckan så att mina värden sakta med säkert blir bättre.

<3

Okej, jag gick inte till dansen igår heller, men jag tog det lugnt istället, jag tror jag behövde det så jag ska inte vara arg på mig själv för att jag skippade den. Såg däremot på Anna skipers "du är vad du äter", Sanna Bråding var där och hon hade för övrigt haft bulimi och anorexi innan, såg att hon fick hjälp av en KBT psykolog och blev lite glad för min psykolog som jag kommer få träffa är just en KBT psykolog. Det enda jag tycker är dåligt med min psykolog är faktumet att hon är ganska tjock, och jag börjar alltid tänka att om hon nu kan ändra vanor så enkelt och lätt, varför kan hon då inte bli hälsosammare själv?

Sista dagen i skolan innan lovet idag, så idag ska jag vara duktig. Kom förresten på att jag inte klarat en enda dag utan att spy denna veckan, så jag måste klara det idag, imorgon och på söndag. För sedan nyår har jag lyckats hålla minst 1 dag i veckan spyfri, ibland fler men har inte klarat en vecka - än!

<3

Gick till skolan idag, applåder till mig? Och jag har gjort klart min läxa nyss, ännu mer applåder. Däremot har jag börjat min morgon med hets och spya. Inga applåder där inte. Jag måste ha mina rutiner, avskyr när jag inser att vi inte har den maten jag vill äta hemma, oftast då hetsen sätter in istället. Mycket dumt.

Men jag åt lunch idag en hel portion (fast med sallad istället för vanliga kolhydrater). Har 3 timmars balett träning i eftermiddag/kväll. Som jag MÅSTE gå på. Igår åkte jag till dansen, och sedan tillbaka då jag kände mig som en förlorare, inte på humör, min kropp OCH mitt psyke ville inte, jag undrar bara varför, för jag älskar att dansa? Men idag ska jag vara där och vara duktig, jag ska klara det. Ingen mera hets idag, det är mitt mål!

Hela min kropp skakar, och strax ska jag iväg och dansa, kanske inte bästa kombinationen, men jag tänker såhär: Om jag verkligen satsar och går till dansen så inser jag att jag måste äta mer och spy mindre för att ens orka med att dansa? Men om jag börjar skippa klasserna så kommer det bli en lika dålig spiral som det har blivit med skolan, den skiter jag nästan helt i numera, riktigt dåligt, jag ska försöka allt jag kan, men ätstörningarna tar en hel del tid och tankar ifrån mig.

Ska försöka få i mig någonting innan jag åker iväg och dansar, men vad, förvirrad igen, vad ska man äta? Längtar verkligen efter att få träffa dietisten som de har lovat mig, är bara lite rädd att hon ska säga att jag måste äta extremt mycket, även fast jag är medveten om att jag äter för lite nu.

Ikväll blir det mys med älsklingen. Han älskar mig, varför kan inte jag göra det med?