Åh vad härligt att läsa igenom lite om er för en gångs skull, många som är anonyma (liksom jag!). Kan verkligen hålla med om att det känns som att man känner de bloggar man följer, frågan är bara om man skulle känna så om man träffades eller om det bara skulle bli knepigt.

Även kul att se att det finns folk som blivit friska, sådant ger i alla fall mig väldigt mycket hopp! :D Och ni som inte är friska men som kämpar, vill jag bara ge stora kämparkramar, för vi kommer att klara det, vi måste bara vilja, kämpa och stå ut!

Jag har redan börjat känna av hetskänslorna, men jag ska inte ge efter, för jag vet att ju mer jag hetsar desto mer hetskänslor kommer jag att få, så om jag står ut idag så kommer det bli lite lättare imorgon! Jag ska klara mig!

Förresten, vilka är ni som läser min blogg? Har ni ätstörningar/känner någon som har det/är intresserade av det ändå? Skriv gärna, det hade varit jättekul, och hur gamla är ni?

Jag håller med er som har kommenterat att det är viktigare att bli frisk än att plugga, och även att man inte kan göra sitt bästa då ändå. Samtidigt så har vi ganska korta dagar, och jag fokuserar på att bli frisk så jag pluggar inte "över" så att säga. Jag försöker ta det lugnt, men samtidigt så är det en väldigt tuff utbildning som jag aldrig tidigare gjort något liknande innan, så jag måste lära mig så mycket nytt att jag tror mitt huvud sprängs. Nej, men jag vet inte hur jag ska göra bara. Jag har ändå kommit till en punkt där jag skulle kunna tänka mig att berätta för mina föräldrar, men bara kanske. Eller isåfall skriva, inte säga. Allt blir så mycket enklare när man skriver istället för att prata enligt mig.

Har just slängt iväg ett mail angående internetbaserad KBT, jag hoppas att hon svarar och att jag får ett ja till behandlingen, jag är så desperat på hjälp nu, jag pallar inte detta helvetet längre, jag har fått nog.

Och ni hittar informationen och internetbaserad KBT på www.atstorning.se

Jag har alltid varit väldigt emot alla slags piller (okej, det där var väll väldigt dubbelmoraliskt med tanke på att jag tagit efederin, och ganska mycket koffeintabletter, men det har inte varit något bra alls) så därför blir jag inte helt övertygad när ni skriver att jag kanske borde prova diverse olika anti depressiva, men en sak som får mig att bli lite sugen på att prova är just det faktumet att visa antidepp kan göra att man hetsäter mindre, och det hade jag inte tackat nej till.

Men jag ska testa att äta fisk VARJE dag (i någon måltid, antingen lunch eller middag) ett tag nu, även frukt, valnötter, fullkornsprodukter och havre innehåller ämnen som höjjer serotinnivån i kroppen som gör att man blir gladare. Kan vara bra att tänka på!

Just nu har jag dock världens största ångest, dessutom börjar jag fundera om jag ska söka hjälp, men isåfall måste jag sluta min utbildning som jag just börjat. Och då kommer jag ha skulder men ingen utbildning? Åh vad jobbigt allt blev.

Jag har varit sjukskriven, en månad förra sommaren, då blev jag sjukskriven med anledningen "stess, depression och lågt blodtryck" egentligen var det ätstörningar men eftersom min chef var en familjemedlem så ville jag inte säga något rakt ut, alla trodde helt enkelt att jag hade gått in i väggen bara.

Men jag börjar fundera över om jag borde skaffa riktig hjälp, och hur det skulle bli med skolan då, det är ju lite skillnad på att sjukskriva sig från jobb och från skola. Jag går en KY utbildning just nu, så jag vet inte vilka rättigheter jag har, om jag sjukskriver mig, kan jag komma tillbaka och plugga nästa år då eller måste jag söka in och gå om de kurserna som jag redan läst då? Och får man någon sjukpenning om man inte jobbat innan? Någon som vet, eller som i alla fall vet vart man kan hitta information?

Jag hetsade just, och spydde. varför varför varför? Åh vad jobbigt. Jag skulle ju sluta, jag vet inte varför jag gör det ens. Jag hetsade bröd med smör. Det är inte ens något som är "förbjudet", fullkornsbröd dessutom.

Läste förresten att fisk (eller rättare sagt omega 3 och något annat ämne i det) fungerar lika bra som antidepresiva i många tester, och att länder där man ofta äter fisk har mycket lägra procent deprimerade i landet. Och så stod det att om man ville testa att använda det för att bli lite gladare så skulle man äta fisk varranan dag minst. Så nu blir det massor av fisk för min del, jag älskar fisk, så varför inte. Jag är desperat på lycka nu, haha, låter skumt, men jag vill inte må så här, jag orkar bara inte.

Har satt upp lite mål för min tillfrisknad, hade mål innan men bröt dom, så nu har jag satt upp mål på ett lite annorlunda sätt, jag hoppas att jag klarar det, detta kommer bli en riktigt bra morot för att bli frisk hoppas jag.

1. Klara minst 5 dagar utan att kräkas varje vecka fram tills nyår.
   Klarar jag det så får jag gå på ansiktsbehandling, klarar jag det inte så bokar jag in tid för hypnos (vilket är väldigt dyrt, men men.)
2. Klara minst 6 dagar utan att kräkas varje vecka fram tills sommarlovet.
   Klarar jag det så får jag gå på liseberg och fira, annars så ska jag boka till för inläggning minst 1 månad.
3. Klara minst 7 dagar utan att kräkas varje vecka (helt frisk med andra ord) fram tills skolan börjar nästa höst (augusti).
   Klarar jag det så får jag åka på en mysig helgweekend någonstans, annars får jag söka hjälp igen.
   
   
   
   
   
   

Jag och min kille hade ett megastort bråk i helgen, det började med andra saker men slutade med att vi pratade/bråkade om mina ätstörningar. Jag är ändå glad att jag fick ut en massa, och även han. Jag sa att jag inte direkt mår så bra och att jag känner mig väldigt tjock sedan jag gått upp lite i vikt, men han sa att han tycker att jag är mycket snyggare nu, han berättade även att många av hans kompisar frågat hur jag mår och om jag verkligen äter. Han berättade även att många säger till han att jag är snygg (det behövde jag verkligen höra, då jag inte är van att folk säger det). Han fick mig även att lova att läggas in till sommaren om jag inte blivit bättre tills dess, och läggas in på riktigt då, inte öppenvård. Jag sa att han inte förstår hur jobbigt det är att bli frisk och då sa han det jag egentligen redan visste; att han också har ätstörningar. Och ja, det har han, fast vi har olika slags ätstörningar. Jag äter väldigt lite/kalorisnålt eller så hetsar jag och spyr. Medan han äter typ varranan dag fast då äter han onyttigt. Det är något jag haft ångest för en hel del, eftersom vi är lika smala, jag vill ju inte se tjock ut bredvid honom.

Jag berättade även att jag funderat mycket på självmord. Även fast jag anser att det är hur fegt som helst. Han sa att jag skulle ringa så fort jag fick ångest. Vet inte om jag kommer göra det, jag avskyr att prata om jag har ångest...

Jag har inte gråtit så mycket som jag gjorde denna kvällen på flera månader. Men det är skönt att fått det ut.

Jag vill skrika rakt ut, jag vill ha ett nytt liv, ett annat liv, ett mer meningsfullt liv, ett liv utan ångest, ett liv utan elände, ett liv där jag inte ens funderar över hur min kropp är, ett liv där jag är hälsosam på RÄTT sätt!

Nej tyvärr har jag inga bra besked idag heller, jag har misslyckats (som vanligt!), jag har ingen aning om vad jag väger nu, om jag gått upp eller ner pga av detta, men en sak vet jag och det är att jag fan inte mår bra av att hålla på så här. Jag måste måste måste ändra mig! Varför hetsar jag efter en nyttig, bra lunch? Det kan jag inte fatta.

Ett bra tips från mig som har lidit av ENORM ångest, gå till en läkare på vårdcentralen och få antidepp/ångestdämpande utskrivet, det e varken farligt eller beroendeframkallande, läs blondinbellas blogg hon skriver mycket om unga tjejers självkänsla och gå till en psykolog,byt om du inte gillsr den psykologen tills du hittar en som passar dig det hälper enormt mer än vad man tror. Det blir jättesvårt att klara av den här sjukdomen själv.

Jag är inte hundra till antidepp, har aldrig varit och kommer nog aldrig heller bli, min syster tar det sedan några år tillbaka och när hon började ta dem så blev hon helt känslokall, varken ledsen eller glad. Jag är ändå glad stundvis och det är få tillfällen då jag känner att livet borde försvinna, oftast någon kväll i veckan ungefär. Så piller vill jag inte ta, dessutom är det så mycket biverkningar etc.

Ja blondinbellas blogg läser jag faktiskt, just för att hon skriver såpass mycket om självkänsla etc. Det ska bli kul att läsa hennes bok när den kommer ut sen!

Jag gick till en psykolog förut, fast ska jag vara ärlig så var jag hos psykologen 2 eller 3 gånger, ingen av oss klickade, hon hjälpte mig inte alls och var inte ett dugg intreserad. Däremot använde jag min sjukgymnast som en psykolog, henne var jag hos 1 gång i veckan i flera månader, och tog vikt/blodtryck, gjorde kroppsövningar och bara pratade, det var riktigt skönt!

Jag har som sagt flyttat så det finns inte endaste möjlighet att jag skulle kunna träffa henne igen, men jag ska kanske börja kolla upp om det finns något här i närheten.

Tack för att du bryr dig! :)

Jag ska lägga band på mig själv nu. Jag är så hetssugen att det inte är klokt, men ska jag hetsa? Nej det ska jag inte. Jag har ätit bra hittils, men efter lunchen börjar alla tankar snurra (åt jag för mycket?):

Jag går sönder mer och mer, mina ångestattacker kommer oftare, och jag misslyckas nästan varje dag, gjorde det idag med. Fan fan fan! Hur länge ska jag stå ut? Jag är rädd för mig själv, jag är rädd att jag ska skada mig själv. Jag har börjat tänka tankar som jag bara vill sopa under mattan, gömma och dra på mig ett leende. Varför är det inte så enkelt som det låter? Varför är livet inte så enkelt som det ska vara? Varför vill jag helt plötsligt dö?

Jag har klarat mig hittils idag, jag är stolt och känner att jag nog kommer ta mig upp ur detta eländet trots allt. Ni ska även få se min matdag senare ikväll, har inte lagt upp det på några dagar nu just eftersom jag har hetsat och så, då är det inte lika säkert vad jag verkligen fått i mig, och jag vill inte att någon ska bli triggad att hetsa. Så jag undviker det. Men idag har jag ätit bra, vettig mat, inget onyttigt. Jag blir för triggad av godis, men även av nötter, jag tror att jag klarar att äta nötter i vanlig mängd, men det slutar i 99% av fallen att jag hetsar. Så jag ska hålla mig borta från hets mat ett tag så att jag kommer in i ett bra mönster igen och börjar äta riktig mat!

Ush, jag har inte klarat en enda dag i helgen, och igår fick jag panik över att jag tyckte att jag blivit så stor, tjock och tung. Vad jag väger? Samma som förra veckan, 52.2kg med andra ord BMI 17, det är undervikt, varför kan jag inte inse det? Låg i sängen med min kille och försökte somna men det enda jag kunde tänka på var hur hemskt allt var och även vad som kommer hända när jag väger 54kg och då har gått upp 10kg sen förra sommaren, jag känner mig inte redo för det än. Min kille trodde först jag skämtade med att se ledsen ut, men sedan snackade vi lite och han sa att han tidigare under dagen hade tänkt på att jag var vackrare än någonsin. Men jag kunde inte ta åt mig alls, speciellt inte efter att han sa att jag såg friskare ut nu, friskare i min värld är inte alltid så positivt, vilket jag sa, eller jag sa "men jag vill ju vara smalast" vilket han svarade att det inte är någon tävling. Vilket han har helt rätt i.

Veckan som kommer nu ska ha ledordet RUTINER! Jag ska äta rätt, träna lagom och ge mig själv komplimanger varje dag!

(förlåt att jag uppdaterat så lite i helgen, haft mycket för mig, denna helgen var tyvärr ingen höjdare med tanke på att jag misslyckades varje dag och hade rätt mycket ångest. Jag hoppas det gick bättre för er!)

Jag lyckades stå emot suget idag, jag tog en knäckemacka med lätta och en klementin istället. Nu ska jag strax äta lunch, vet inte riktigt vad jag ska ha, riktig mat hur som helst!

Jag misslyckades totalt igår, jag hetsade och spydde 4 gånger (!) och dessutom var min ångest såpass stark att jag föll för de jävla efederin tabletterna igen, FAN! Jag hatar att ångesten blir så stark, samtidigt vet jag varför, för när jag börjar hetsa och sedan spy upp det så har min lilla kontrol jag haft försvunnit och jag vet inte hur mycket jag fått i mig vilket gör att jag blir paranoid. Inte bra, inte bra alls!

Idag ska bli en bättre dag, ändå sitter jag här och funderar på hets, men NEJ jag ska inte, jag ska stålsätta mig, jag måste för mitt eget bästa!

Har just ätit en frukost bestående av 2 stora bitar knäckebröd (sånt man bryter av själv), mycket jordnötssmör och gurka + 1 klementin och ett päron. Mums! Fast är fortfarande små sugen på att äta!

Jag har just sagt att jag kanske ska träffa två personer för att bli intervjuad till deras projektarbete, det är läskigt, mycket läskigt. Det är bara två personer (förutom ni och de läkarna jag hade) som vet om att jag har är sjuk över huvud taget, och det är de två personerna som står mig absolut närmast. Men jag ska våga detta, för det hjälper andra, dessutom är jag anonym i deras bok, så det är bara dom två som vet. Men det känns läskigt helt klart!