Uppdatering

Förlåt för den hemska uppdatering den senaste tiden, jag har umgåts med mina älskade under helgen och helt enkelt inte prioriterat datorn, jag hoppas ni har klarat er ändå? ;P

Jag har klarat 1 av 4 av de senaste dagarna, det känns väll sådär, MEN imorgon tar jag (och ni?) nya tag, vi ska klara detta en gång för alla.

"Man får inte en chans, man tar en chans"

Todays a good day

En bra dag ska det bli idag, tro mina ord. Dagen började med ett ägg, 2 grova mackor med pålägg och 2 plommon. Mums! Hoppas ni har en bra onsdag med. :)

Acceptera sin kropp?

Hur ska jag kunna börja gilla min "nya" kropp? Jag ligger fortfarande på undervikt trots det så har min mage blivit väldigt stor, varför bara min mage? Jag vill gilla min kropp och min kropp verkar bara ha gått upp på ett enda ställe, mycket störande. Hur gör ni?

Mina tankar svävar än en gång in på hur jag ska göra för att gå ner i vikt, planera för hur jag ska gå till väga etc. men jag SKA INTE svälta mig, oh nej, det ska jag inte!

Jag klarade denna dagen och lyckades ändå unna mig både ett digestivekex och ca 100g godis

Mano?

Ena stunden gråter jag ena stunden skrattar jag för mig själv. Vad händer? Jag hatar den här ångesten som ofta infaller innan jag ska iväg, jag ska till skolan men ångesten bubblar upp i mig, vill inte vill inte vill inte. Men jag har ju valt att gå i skola, jag har ju flyttat för att gå i skola, klart fan att jag ska gå till skolan. Vad tänker jag med?

Varför blir det alltid så här, hela förmiddagen har jag tänkt att det ska bli skönt att bara ha 2 korta lektioner på eftermiddagen men nu när det börjar närma sig så slår ångesten till igen, jag hatar den. Men jag ska följa mattilåtet boken och föreställa mig klumpen. Jag har även tänkt på att tugga noga även om jag fuskade med mellanmålet och åt det framför ett avsnitt av hollywood fruarna. Men både frukosten och lunchen intogs utan tidning eller tv (fast med radio, men den lyssnar man ju bara på).

Mattilåtet

Kollade just upp boken mattilåtet och inser att den nu bara finns som hörbok pga att den är slutsåld överallt, men leta i något bibliotek de brukar faktiskt ha den. Men jag ska också skriva om de 20 stegen för att bli fri från sin ätstörning som finns i boken. Så att vi alla kan bli friska, glada och starka. Jag tar ett steg i veckan så att det inte går för snabbt fram.

Steg 1 - tugga!

Vare sig du är underviktig, normalviktig eller överviktig, ska du nu börja med att tugga all mat, oavsett vad, hur mycket eller när du äter. Jag vet att det är svårt att komma ihåg att tugga ordentligt, i synnerhet när man tidigare varit van att måltiden snabbt ska vara överstökad. Men trots den jämförelsevis lilla ansträngningen blir vinsten stor.

Tänk på vilka stora förändringar eller uppoffringar du redan har gjort beträffande maten - allt du skurit ner på eller tagit bort av rädsla för det farliga och onyttiga. Att tugga maten är ett mycket effektivt steg för att avdramatisera mat och ätande. Och - som du kommer att märka - ju oftare du gör det, desto lättare kommer det att bli.

En av anledningarna till att steg 1 innebär att du ska börja tugga ordentligt, är att du ska få tillfälle att känna något annat än en obehaglig ångestklump i magen när du har ätit. För som jag har sagt tidigare, när du börjar tugga maten får du så småningom en möjlighet att känna en riktig mättnad, istället för den fyllnad och därmed ångest som med stor säkerhet oftast blir resultatet av ditt nuvarande ätande. I och med att du börjar tugga ordentligt vid fler och fler tillfällen, kommer magen heller inte att komma med obehagliga överaskningar efter att du har ätit. Att slippa överraskningar är ju en viktig förutsättning för att du överhuvudtaget ska våga lita på kroppen.

Att börja tugga maten är absolut ingen självklarhet för alla. Det betyder att man måste göra mat och ätande till en medveten handling och inte bara något som inträffar. Det innebär att man inte bör äta samtidigt som man ser på tv eller läser - åminstone inte till en början, när man tränar sig. Jag vet att många anser att det är bra att göra något samtidigt som man äter, eftersom ätandet då inte blir så ångestladdat. Jag är inte emot att man gör så när man kommit lite längre, men jag tycker inte att man ska göra det i början när man tränar på att göra tuggandet till en naturlig del av sin vardag.

Om du under en 2 veckors tid enbart tränar på att göra matenoch ätandet till en medveten handling genom att tugga har du redan kommit en bra bit på väg. Därefter kommer tuggandet oftare och oftare att bli en naturlig del av ätandet, samtidigt som dina "för mycket" -tankar kommer att bli mer och mer sällsynta.

Om ångestklumpen trots allt skulle kännas efter en måltid kan man sätta sig ner, blunda och försöka koncentrera sig på att se klumpen framför sig, betrakta dess form, färg och konsistens. När ångestklumpen konkretiseras på detta sätt, kommer den snart att försvinna. Man kan även bemöta ångesten genom att "klocka ut" den. Då tar man tid för att se hur länge det dröjer innan ångesten efter måltiden försvinner. Första dagen man tar tid kanske det dröjer 45 minuter, andra dagen kanske bara 35 minuter, och så kan man faktiskt göra några dagar för att gradvis få ångesten att försvinna. Ångesten är ett ljuskyggt väsen - så fort den dras ut i dagsljuset minskar den. Men den kommer och går, så bli inte rädd om den dyker upp ingen även om det har gått flera måltider sedan du kände den sist. När man vet hur man ska hantera ångesten, lär man sig också av erfarenhet att den försvinner efter en stund.


TÄNK PÅ ATT
  • Ju oftare du tuggar, desto lättare kommer det att bli att få in tuggandet i ryggmärgen.
  • Du måste göra mat och ätande till en medveten handling.
  • Om du tuggar ordentligt, får du snart en riktig mättnad och det är inte det samma som viktuppgång.
(Ur Gisela van der ster`s bok mattilåtet)

Nya tag

Imorgon ska det banne mig bli nya tag tro mig, jag ska äta mat och unna mig normala portioner och blir jag hetssugen eller sötsugen så ska jag koka mig ett ägg, låter det som en bra idé? Jag vet i och för sig att en av anledningarna till att man hetsar är att man äter för lite kolhydrater, så drar ni ner på kolhydrater och helt plötsligt börjar hetsa så har ni en av de stora anledningarna. Kroppen behöver lite av allt helt enkelt!

Ska börja läsa i mattilåtet boken igen tror jag, den var väldigt bra och lärorik, och jag behöver få lite läslig skäll och pepp tror jag. Jag började äta bättre efter att jag hade läst den, man får lära sig så mycket. Ett stort tips till er alla!

Vänta med dig

Jag kämpar väldigt själv nu och känner igen känslan av att mat känns on¨digt just nu. Värför äter jag? Just nu vet jag inte, men en del av mig kan liksom aldrg ge upp. Så jag äter ändå och väntar på den dagen där allt blir bra. Vänta med mig snälla, du är värd att få känna lycka! - Vilde

Underbar kommentar, du skriver alltid så underbara kommentarer. Jag ska vänta med dig, jag hoppas också att en dag bli fri från allt vad hets, ångest och svält heter. Och jag vet att det går, jag klarade så länge (enligt min mening) och visst fanns ångesten där men inte alltid och ju mer man kämpar desto enklare blir det. Man får bara akta sig för att inte ramla ner i det dumma igen. Äs monstrerna sitter alltid och väntar på att dra ner oss men vi kan och ska ge igen! :)

Vad kämpar jag för?

Jag vet inte längre vad jag kämpar för, eller varför jag ramlar igen och igen. Jag hatar dessa dumma cirklar som gör att man bara ramlar längre och längre ner bara man misslyckas en gång. Jag hatar det. Ändå slinker jag dit. Och allt känns bara så dumt, jag umgås knappt med någon, alla andra verkar umgås med folk hela tiden, jag har mina FÅ vänner, men de bor inte nära mig längre eftersom jag flyttade. Och jag lyckas inte bli nära polare med någon i skolan, jag har försökt men insett att jag inte ska sukta efter att vara kompis med folk som jag måste passa upp på och kämpa som ett as för att få, jag måste få något tillbaka med isåfall, annars är det ingen mening.

Och just nu känner jag bara att jag vill köpa mig en våg, hämta hem mina efederintabletter (för ja, jag har fortfarande kvar massor av tabletter, som tur är inte här hemma) och börja svälta mig själv igen. Få uppmärksamhet, eller bara försvinna. Jag hatar den här känslan för jag vet att om jag skulle börja så skulle jag få en kick i början och tro att livet helt plötsligt hade vänt och blivit 1 miljon gånger bättre fast det istället blivit 1 miljon gånger sämre. Jag känner mig bara så ensam. Och jag har misslyckats idag. Och nu gråter jag. Jag hatar detta. Varför kan jag inte radera alla problem och bli nöjd med mig själv?

Fuck

Nej detta blev ingen bra dag för mig, jag hetsade igen, men vet ni vad? Jag spydde inte upp allt, jag stoppade mig även om jag fick upp en hel del. Men jag sa stopp, för det är inte detta jag vill med mitt liv. Det kostar pengar, det fräter sönder mina tänder, mitt skelett bryts ned, min kropp blir ur balans, mitt psyke blit ur balans, jag orkar ingenting, jag blir deprimerad och svag. Så varför ska jag hålla på så här?

Kom även att tänka på för vem jag måste vara "den där smala tjejen", jag tror det är en gammal vana, jag har ju alltid varit det och jag måste erkänna att det hugger till HÅRT att veta att jag inte kommer att vara det längre. För min pojkvän älskar att jag har gått upp några kilon, han gillar mycket mer min (lite) mer kvinnliga kropp istället för att benknotorna stack ut överallt. Och inte är det för mina kompisar, vilken kompis hade ni helst velat ha; en spinkig men trött, ego och deprimerad eller en normalviktig men pigg, glad och som kan fika/gå på bio/ha myskväll utan att börja må dåligt.

Så nu ska jag sluta hålla på som jag gör, jag ska sluta hålla mig exakt under kaloristräcket, för jag är medveten om att jag har gjort det även den senaste tiden, eller den mesta tiden. Dom närmaste dagarna blir det dock grönsaks och kikärtsoppa med bröd till middag och lunch då jag har massvis som måste ätas upp fortast möjligt. Men jag har i lite ost i när jag värmer upp en portion, så att jag får i mig lite mer näring. :)

Frågestund svar

jag har märkt att din lunch ibland kan bestå av till exempel pasta och paprika. men då undrar jag, köttet då? eller liksom protein delen? det kanske kan göra att du får brist på det och hetsar enklare, fast nu verkar det ju inte vara det du hetsar :/ men iaf, som ett råd att du kanske borde lägga till det eller så. det är ingen pik, du vet bäst vad som funkar för dig och ingen annan med det var bara något jag reagerat på. lycka till i fortsättningen, du fixar det här! & vill och påpeka att du är verkligen en förebild för mig, du är så himla duktig!

Oftast så äter jag någon form av protein till varje måltid, men just den paprika och pastan hade jag hittat i ett recept som jag testade därav inget protein. Men det är bra att du påpekar det, protein är viktigt, men även kolhydrater, vilket jag aldrig lyckas komma upp i "rätt" antal enligt dietist programmet. Men jag försöker. Tack så hemskt mycket, jag är glad bara jag inspirerar någon att gå i rätt riktning, vi är värda bättre, kämpa på! :)


hej goding. jag undrar vad du har du haft för fritidsintressen genom livet och vad gjorde du som barn? några syskon? :) förresten VAR hittade du teckningen på anorexi tjejen?? kram


Jag har haft väldigt många fritidsintressen, jag älskar musik, dans, film och teater. Väldigt mycket kultur aktiga saker så att säga. Och även shopping! Som barn var jag mobbad men jag hade ändå alltid bra självkänsla konstigt nog, och så är jag en person som har få men nära vänner, sån har jag alltid varit även om jag alltid avundas alla som har så mycket vänner. Två syskon har jag, en bror och en syster, står inte så nära dom även om jag träffar dem då och då när jag är hemma hos familjen.

Googlade på konstnärens namn på googles bildsökning! :)

jag har läst din blogg ett tag. Jag har själv problem med mat, jag hamnade aldrig på en undervikt men rasade 10 kg på 2 månader när jag tappade som värst.
Jag har de senaste två åren pendlat från 70 kg till 58, från 58 till 75 och nu till 65.
Mitt största problem är att jag får inte någon rutin på maten. Och jag fixar inte att äta ofta, det känns som om jag svullar och inte gör något annat än äter.
Jag försöker äta 3 ggr/dag, men skulle vilja kunna äta mellanmål också.. Men jag funderar på hur du får dina mellanmål och din lunch att funka när du går i skolan? (för det gör du eller är jag helt ute och cyklar?)


Ta hand om dig och fortsätt kämpa!


Ja det handlar inte om hur mycket man väger utan om vad man tänker och hur kroppen mår framför allt! Jag är en sådan periodare, men när jag äter som frisk så äter jag alltid mellanmål som du nog sett i bloggen, och då kommer det väldigt naturligt, äter jag så blir jag också mer hungrig, konstigt det där! Ja jag går i skolan, men vi har rast så att man kan ta sig ett mellanmål, de flesta äter en bulle eller liknande på vårat café då, men jag äter en macka och eller frukt just för att min kropp behöver det. Jag älskar mellanmål! Ta med en dubbelmacka i väskan och ät på rasten eller på lektionen, det är inte det minsta pinsamt, man tänker ju inte på när någon annan gör det?

Tack, och detsamma till dig! :)

Avklarad dag

Klarat denna dagen, känns skönt! Otroligt konstigt mat intag däremot, ätit massor av bullar istället för middag, men det var gott. Äsh man lever bara en gång, skriver mer imorgon

Dålig cirkel

Jag misslyckades som sagt igår, och idag åt jag en bra frukost, ett bra mellanmål och en bra lunch, men sedan blev frestelsen för stor och jag åt en godis, vilket ju är helt okej, men sen blev det hets av det, min puls gick upp, jag hetsade i mig godis, jag blev yr, varm och mådde illa. Gick och spydde. Mådde mer illa, fick feber känslor och dåliga tankar om mig själv, tankar om att börja banta. Jag ska inte banta, jag ska bli frisk. Jag ska ta det lugnt i några dagar precis som ni kloka läsare har sagt åt mig, undvika för mycket frestelser tills jag klarat några dagar och blivit lite mer stabil. Självklart är det så. Så ikväll blir det INTE "nått ägg och en knäckemacka" som mina tankar snurrade in på, nej det blir en stabil och god måltid som ger mig det jag behöver. Vi behöver mat oavsett vad våra(?) tankar säger!


(Glöm inte att jag har frågestund fram tills söndag!)

Att vara stark

Åh vilka underbara folk det finns där ute, tack för alla fina stöttande kommentarer! Ni är alldeles underbara!

Fick en kommentar (och dikt) som värmde lite extra så jag lägger upp den här med;

"Du gör ett JÄTTEBRA jobb tjejen! Vägen till friskhet är så gott som ALDRIG spikrak! Ibland trillar man i diket och det gör jävligt ont, men nu reser du dig och kör vidare. Ett återfall är INTE ett misslyckande! Du åkte bara lite vilse på de där krångliga vägarna som ska leda fram till målet. Nu tittar du på kartan och försöker hitta rätt väg. Du fixar det! Tänk på vilken skillnad det är NU mot förr! Förr trodde du aldrig att du skulle kunna vara kräkfri så många dagar, men nu har du vetskapen om att du FAKTISKT kan, att du har klarat det förr. De första dagarna efter att man "trillat dit" brukar vara jobbiga, men ät tillräckligt och regelbundet och undvik att utsätta dig för eventuella frestelser BARA de 3-4 kommande dagarna, så kommer suget att försvinna och styrkan åter att infinna sig!

Att vara stark är inte
att aldrig falla
att alltid veta
att alltid kunna

Att vara stark är inte
att alltid orka skratta
att hoppa högst
eller vilja mest

Att vara stark är inte
att lyfta tyngst
att komma längst
eller att alltid lyckas

Att vara stark ÄR
att se livet som det är
att acceptera dess kraft
och att ta del av den
att falla till botten, slå sighårt
och alltid komma igen

Att vara stark ÄR
att våga hoppas
när ens tro är som svagast
att vara stark ÄR
att se ljuset i mörkret
och att alltid kämpa för att nå dit"

Frågestund

Tänkte ha en frågestund igen, så fråga på i helgen så svarar jag på söndag! Ni kan fråga allt från himmel till jord. :)

(jag mår bättre nu förresten, pratade med min kille om att jag hade misslyckats och berättade att jag aldrig vägt så mycket som nu och då svarade han "men du har aldrig varit vackrare än nu", jag är glad att jag pratade med han)

Konst

Ush vad länge det var sedan jag lade upp en bild nu, och ändå har ingen klagat! Hittade en konstnär som ritar anorektiska tjejer där man riktigt kan känna hur olyckliga dom är, jag tycker att han har hittat rätta känslan. Riktigt duktig, och dessutom svensk hans namn är: Oskar Korsár



(Bilder på modeller som är magra kommer jag inte lägga upp mer just för att jag vet hur triggande det kan vara, så det är också en anledning varför det är så lite bilder nu, saknar ni bilder? Ska hur som helst försöka bättra mig!)

FAAAAN!

Jag ramlade dit, varför varför varför? Slappna aldrig av för mycket, jag som hade tänkt skriva ett inlägg om hur duktig jag är som haft chips, ostbågar, choklad och nötter hemma utan att hetsa på länge. Men vad händer då? Jo jag äter en näve nötter = helt okej, men sen vill jag ha mer mer mer. Så jag tänker "okej jag äter upp påsen med nötter och lite choklad och så äter jag någon macka till middag" (dåligt resonemang med) men vad händer? Jo efter den påsen så dunkade mitt hjärta, mitt huvud snurrade = hetsen var i kroppen. Jag borde lagt mig ner och vilat men nej, jag äter 300g choklad (eller i slutet tvingade jag mig i den...) och en handfull chips + massa ostbågar. Sedan var det toaletten... Och en sak som jag inte känt på något år nu, jag fick ont i halsen! Och det är jag glad för, min kropp har slutat vara van vid att spy. Mitt huvud snurrade ännu mer, jag började få upp tankar på hur jag ska kunna gå ner i vikt igen. MEN NEJ! JAG SKA INTE DIT IGEN. Det ska jag inte. Fan fan fan.

Jag ska inte låta detta dra mig ner, det är naturligt att fela, men nu ska jag dra mig upp igen och fortsätta som jag gjort den senaste tiden; äta tillräckligt mycket, unna mig gott ibland, inte ha förbjudna saker, inte hetsa, inte banta eller spy.

Utmaning

Utmanade mig med lunchen idag, jag och vit pasta har aldrig varit vänner de senaste åren, men jag måste inse att inget ska vara förbjudet även om jag äter fullkorn i vanliga fall. Så jag bestämde mig för att äta vit färskpastaknytten med skinka i, och till det stekta rotsaker och sallad (mer än halva tallriken grönsaker), och just för alla grönsaker så kändes det mycket mer okej. Jag mår bra, jag känner ingen ångest och mums vad gott det var! Andra halvan av paketet blir lunch imorgon. Och idag är det torsdag, och det betyder att jag nu har klarat mig i 5 veckor.


Jag vill även påpeka att jag aldrig trodde att jag kunde göra detta, jag trodde att jag skulle misslyckas, jag läste bloggar om tjejer som lyckades men jag trodde inte att JAG kunde, men nu vet jag, jag kan, du kan, ALLA kan! Det handlar om vilja och att verkligen vilja SJÄLV, inte för att din kille vill att du ska gå upp eller för att din mamma är orolig, du gör det för din skull, för vill du verkligen leva ett liv så instängt som ett liv med ana blir? Vill du ständigt ha tankar om mat, vikt och träning? Vill du ha en svag kropp och skada den för livet? Det tål att tänkas på.

In your face

Till mellanmål blev det 1 banan, 1 äpple OCH en halvgrov dubbelmacka med lätt kräftost, skinka och grönsaker. Vilket gjorde att jag direkt började tänka tankar som "ska jag verkligen äta en hel lunch sen? Jag kanske kan äta lite gröt och ett ägg?" men nej, det är INTE bra nog, jag ska äta riktiga måltider, det är det jag lovat mig själv, så jag åt fullkornspasta med stekt paprika och lätt creme fraiche, mumsigt! In your face ana!

Läsarkommentar

Det är därför jag tycker att du borde söka mer professionell hjälp.. för det kan vara mycket mycket svårt att se kroppen förändras när det sjuka tankesättet ju finns kvar. Det är lätt att trampa snett när tråden du balanserar på är så skör gumman.
Fortsätt att ge anorexian käftsmällar!

Jo jag vet att det är svårt att dra sig upp på sin egen hand, men samtidigt så har jag klarat mer nu än på 1,5år och då har jag ju gått till psykolog/sjukgymnast i mer än ett halvår helt utan resultat nästan, visst hjälpte det mina tankar en aningens men inte mitt betende det var snarare så att jag hetsade oftare om jag hade varit där. Just nu har jag alldeles för långt till närmaste psykolog så det hade inte fungerat tyvärr. Men jag ska ta mig upp ur detta själv ändå, och jag har ju er! :)

Fan ta ångesten

Hur ska jag orka detta mer? Jag har ett bmi på 16.8 och jag känner mig stor, inte smal längre, jag har fått mage och jag hatar det. Hur ska jag omvända mina känslor. Kan det vara inbillning eller stämmer det? Jag orkar inte med att hata min kropp, men jag älskar knappast min kropp mer om jag går ner i vikt. Och när jag gått upp 2.5kg så kommer jag med andra ord väga 54kg och då ha gått upp 10kg sen förra sommaren, det känns inte så bra om jag ska vara ärlig, jag har aldrig vägt så här mycket innan. Och jag tränar nästan varje dag men det känns inte som om min kropp blir snyggare för det. Hur ska jag palla?

Förlåt för ett opeppande inlägg men man kan ju inte vara positiv jämt, tyvärr!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0