Jag har visserligen inte tagit någon före bild, men kan lägga upp de jag har sen tidigare. Själv ser jag enorm skillnad, fastän det "bara" är 3kg skillnad. Lite smått jobbigt att lägga upp bilderna, men jag vill att ni ska se min förändring under hela tiden tills jag blir frisk. Dessutom är jag anonym så förhoppningsvis känner ingen igen mig på bilderna.

Positivt: Jag har klarat 2 hela dagar utan att spy, hetsa eller äta för lite. Jag har ätit regelbundet och till och med mellanmål och kvällsmat (och vanlig mat med självklart) och jag ska hålla det även idag.

Negativt: Min hals svullnar upp ännu mer, och min feber blir högre. Ska gå till läkaren imorgon och få pencilin. Det är verkligen inte kul att vara så här sjuk, jag orkar ingenting och halsen både svider och gör ont.

Idag händer allt väldigt snabbt, ena stunden är jag glad ena stunden sur. Jag grät som en liten bäbis för bara en liten stund sen och nu sitter jag och nästan dansar av glädje, vad är det med mig? Jag är glad att jag har fått lite känslor tillbaka hur som helst, hatar att vara helt känslokall och inte kunna göra något åt det. Har ni med sånna här konstiga upp och ner dagar?

Håller på att skriva inbjudningar till Studenten nu, ska bli kul att ha en fest med alla släktingar; MONEY! Hahha, nejdå, men det är klart att man vill ha presenter, är bara lite rädd att få en massa krims krams, nej jag vill ha fina saker när det är studenten. :)

Förresten har jag lyckats äta bra hela dagen idag med och inte spytt, jag ska hålla det hela dagen idag, tänk om jag klarar hela helgen, då måste jag fira på något sätt, men hur? Förslag? :D

Fick ett mail nyss om poledancing, jag tänkte börja i pole dancing för ett år sedan men det blev för dyrt, men nu har de nya workshops som kostar 300:- per gång, för 1,5timma. Det verkar jättekul, jag är dock upptagen hela den helgen som den är i Göteborg, men är ni intresserade av det så maila dem och boka plats så fort ni kan, för jag tror nog att platserna tar slut ganska omgående.

Det är i Göteborg och i Stockholm.

Stockholm: 17 April klockan 18.00 - 19.30 (avancerad) och 18 April klockan 15.00 - 16.30 (nybörjare)
Göteborg: 26 April klockan 14.00 -15.30 och 16.00 -17.30 (båda är för alla nivåer men är olika pass så man kan gå på båda utan att bli uttråkad. ;) )

Kolla in mer info på: http://www.lupoledance.com/Eworkshop_Lu.shtml

Att vara sjuk är nästan som en reningskur, jag orkar helt enkelt inte bry mig om maten, jag äter det jag ska och hetsar inte, tänk om det kunde vara så här enkelt i vanliga fall? Vad mycket bättre jag hade mått isåfall (fast då räknar jag inte med att jag har en uppsvälld hals och megaont).

Dagens planering:

• Sova, sova, sova
• Läsa en bok till Svenskan
• Kolla Robinsson ikväll (någon mer som ska kolla på det?)
• Äta mat regelbundet och tillräckligt mycket
• Plugga (redan skrivit 3 sidor till en inlämning, det får räcka för tillfället)

Jag fick en kommentar om att jag var duktig som orkade med skolan, tack så hemskt mycket, jag behöver all uppmuntran jag kan få, men ska jag vara ärlig så orkar jag egentligen inte alls med skolan, min närvaro vill jag verkligen inte se nu för tiden, för jag kan ärligt talat inte komma ihåg sist jag var i skolan en hel vecka i sträck, jag brukar skippa hela dagar eller gå hem tidigare för att jag har ångest eller psykiskt/fysiskt inte orkar. Det tär på krafterna, och de är de dagar som jag äter bäst/inte hetsar som är de allra jobbigaste, eftersom ångesten står och piskar mig i ansiktet, så det är lite svårt, ska jag välja att bli frisk men låta det gå ut över skolan? Eller ska jag strunta i att bli frisk och gå till skolan? Jag väljer nummer 1, för i slutändan kommer jag få mer ork, det vet jag, men det kommer ta tid.

Jag väljer ändå att stanna i skolan pga. att jag tar studenten i början av juni och det är så nära nu, jag vill bara ta studenten, sen kan jag ta det lugnt och slippa tänka på att jag måste gå om gymnasiet. Jag ska ta ett sabbatår efter studenten, och denna sommaren ska jag ut och resa en hel del, jag måste passa på att njuta av sommaren, de senaste åren har jag bara jobbat mig igenom sommrarna, inte att rekomendera! Njut av livet istället.

Hej, jag är på bra humör idag, ska strax gå upp och äta frukost, jag ska göra allt jag kan för att klara maten lika bra som igår. Jag åt väldigt mycket, det kändes som att jag åt hela tiden även fast jag vet att det var bra att jag åt så mycket, jag hetsade INGENTING, rekord.

Igår:
Frukost: ½ grov macka med "sportleverpastej" (nyttigare, mindre fett och mer fibrer), ½ grov macka med keso, avokado och rökt kalkon på. 1,5dl bär med 2msk lättkesella och till det ett glas med järn+c-vitamin dryck.

Mellanmål: En grov macka med keso, avokado och rökt kalkon på. En näve nötter (chashew och paranötter)

Lunch: Gryta (Hot tacosalsa utan socker, paprika, svamp, kidneybönor, ½näve fullkornspasta och färsk ananas) och tråksallad till det (sallat, gurka och tomat)

Mellanmål: En grov macka med keso, avokado och rökt kalkon på.

Middag: ca 1,5dl köttfärs, tråksallad, majs.

Kvällsmat: 1 halvgrov macka (dock tunn) med lite mjuk skinkost på och lite miniyoggi melon

Jag åt stora mellanmål kan jag nog sammanfatta det som, och det är nog det jag behöver göra för att inte hetsa, sen gick jag och la mig för att sova när jag kände sug efter sötsaker efter lunchen och jag stod ut och stålsatte mig innan middagen för att inte gå och småäta och sedan få ångest och ja, ni vet.

Jag har klarat hela dagen! Ätit bra, inte hetsat och inte spytt. Och inte heller haft ångest, helt underbart. Dock har jag sovit väldigt mycket och min hals gör så ont så ni anar inte!

Trevlig helg söta läsare, ikväll är jag glad sist jag klarade en dag var snart 2 månaders sen!

Idag vaknade jag av solen, så mysigt det kan bli, jag är visserligen sjuk fortfarande, min hals gör ont som bara den, men jag ska se det så positivt som möjligt; jag äter bättre och hetsar inte när jag är sjuk, jag glömmer helt bort de flesta tankar på mat och vikt, det är riktigt skönt. Så man kan nästan säga att jag ska njuta av min sjukliga dag. Jag ska dessutom vara med min kille och vara sjuk så det är ett plus i kanten.

Vet inte riktigt vad lärarna i skolan tror om mig egentligen eftersom jag är "sjuk" hela tiden så nu känns det så fel att INTE gå till skolan trots att jag denna gång är sjuk på riktigt. Jag ska gå på första lektionen eftersom jag missat så många av de lektionerna, men sen blir det mys med killen och film.

Det borde dock vara förbjudet att vara sjuk på en helg, jag har en massa saker inplanerade imorgon och på söndag, så jag hoppas på ett snabbt tillfrisknande! :D

Trevlig fredag kära läsare!

Jag är sjuk, min hals är så svullen som den möjligt kan, nästan så att jag har fått en dubbelhaka pga mina halsmandlar eller vad det nu är som svullnar upp så mycket. Och så har jag feber. I vanliga fall skulle jag nog blivit glad över att vara sjuk och kunna vara hemma utan dåligt samvete, men jag MÅSTE gå på i alla fall en lektion imorgon. Även fast jag helst av allt hade avstått och bara slappat framför tvn.

Sen avbokade jag även mitt yogapass till ikväll, känns lite småsegt men sånt är livet, jag ska inte träna när jag är sjuk punkt slut. Det ska inte bli något maniskt beteende med min träning, då är det inte värt det.

Idag är en ångestdag, jag tycker att mina höfter har blivit gigantiska och samma med magen, jag känner mig jättestor och hemsk, jag vill bara bort, egentligen vill jag inte skriva sånt här på bloggen för att jag vet hur nedstämd jag själv blir när folk skriver negativa och deppiga tankar om sig själva, men jag vet inte om jag orkar fortsätta, om det är värt det, för det är kämpigt som bara den. Jag får kämpa inför, under och efter varje måltid, och ändå klarar jag det inte. Jag klarade nästan en dag förra veckan, men då åt jag knappt någonting och hetsade knappt någonting men spydde efter det lilla jag ändå hade ätit. Jag är arg på mig själv dels för att jag går upp i vikt och dels för att jag inte kan äta normalt. Ska det vara så svårt med mat? Jag vet vad jag BORDE äta, men jag ändå äter jag det inte, eller inte tillräckligt mycket åtminståne. Men jag ska fortsätta kämpa, för när jag kämpat mig ur detta helvete ska jag hjälpa andra komma ur det, det har ni mitt ord på.

Har skaffat Bloglovin så nu kan ni följa min blogg på riktigt! ;D

Vet dock inte vilken kategori den ska räknas som, något förslag?

Var hos sjukgymnasten idag, tog ett för mig oväntat blodprov med, vet inte riktigt varför eftersom det verkar vara ett likadant som jag tog för ca 2 veckor sen. Men jag och min sjukgymnast gjorde lite meditation vilket var jätteskönt även om jag har lite svårt att bara "vara här och nu", men jag älskar yoga och meditation så det var kul. Sen pratade vi lite också och hon tyckte att jag ska börja äta kvällsmat, efter middagen med andra ord, jag har alltid ansett att det har varit samma sak; middag och kvällsmat och tyckt att det enbart är onyttigt att äta efter middagen, men jag ska väll försöka få i mig något litet.

Vikten ligger på exakt samma som förra veckan, fattar inte riktigt hur men jag är glad, även fast jag borde vara besviken.

Vikt: 49.2
Blodtryck: 90/70

Jag har börjat märka förändringar med min kropp redan, den har blivit större fast jag kan inte helt påstå att den är tjock, jag har delade meningar om min kropp och jag ska försöka fokusera på de positiva, för ärligt talat så har jag snarare fått aningens större bröst (men när man har 70a-liten b så är aningens väldigt betydelsefullt!), lite mer höfter (på gott och ont, jag har ju redan väldigt små höfter om man ser till klädstorlekar men jag litar inte på dem). Det konstiga är att det känns som om mina höfter och ben bara blir större och större medan mina armar inte blir större ett dugg så det ser lite skumt ut!

Men nu är det slut med att köra sönder min kropp, jag ska börja älska den oavsett om jag går upp mer än jag bestämt att jag ska göra, hur kan man bestämma hur mycket man ska gå upp förresten?

När jag har spytt de senaste gångerna har jag inte fått upp allt på långa vägar och mitt hjärta har börjat slå ännu hårdare än vanligt och jag har fått svårt att andas, och som vanligt blir jag varm i hela kroppen, yr och väldigt svag. Inget man vill vara med andra ord, men det känns som om min kropp har fått ännu mer nog av vad jag sysslar med. Varför ska jag kriga med kroppen? Kroppen och jag borde istället bli bästisar och leva ett lyckligt liv där vi båda får vara glada, men hur fan ska det gå till?

Jag vill ha sommar NU! Så underbart vårväder nu, jag längtar tills man kan gå omkring i kjol och slippa äckliga strumpbyxor, att slippa gömma sina nya kläder under en jättejacka. Att kunna njuta. Att picknicka med sina vänner och äta färsk frukt en ljummen sommarkväll. Att slippa tänka på alla omständigheter så mycket, bara leva här och nu. Sommaren får gärna komma hit och krama mig ikväll, imorgon och alla andra dagar med!

<3

Vaknade just hemma hos pojkvännen, men ska dra mig till gymmet om en timma ungefär.

Igår tog projektarbetet slut och mitt blev jättebra, så jag hoppas på ett mvg det hade inte varit dumt! ;)

Vad ska jag säga om igår... Väldigt bra förmiddag men väldigt dålig eftermiddag. Idag ska det bli bättre, jag ska äta när jag är hungrig och inte förneka mina hungerskänslor då hetsar jag bara senare.

Imorgon blir det vägning och samtal med sjukgymnasten, jag vill faktiskt inte veta min vikt, är den över 50 kommer jag nog kanske till och med bryta ihop. Men jag ska hålla mig fokuserad, min kropp vill att jag väger över 50kg så jag ska vara den till lags för en gångs skull.

Igår gick nästan perfekt, jag åt lite mörk choklad som jag spydde men i övrigt så hetsade jag inget alls och jag åt, även om det nog var i det minsta laget men men.

Idag har däremot varit mer kaotiskt, jag åt en bra frukost, ett bra mellanmål, en bra lunch men det är just efter lunch som jag har som svårast att stå emot att hetsa, då får jag upp alla negativa känslor och känner mig så stor och äcklig så då kommer alla onödiga tankar upp som "det är ändå försent" "du måste ändå spy upp allt om du ska fortsätta vara smal" etc. jag hatar mina tankar, de stämmer inte med verkligeheten.

En sak som jag ska försöka börja med nu förresten är att måla när jag känner för att hetsa, måla det som kommer upp helt random. Har läst att det ska funka mot diverse deppighet och liknande så då kanske det funkar för att komma i kontakt med mina känslor med. :)

En sak som jag är glad över däremot är att min pojkvän är så otroligt gullig och underbar, han stöttar mig på bästa sätt - genom att ge mig komplimanger, pussa, krama och helt enkelt visa att han älskar mig oavsett. Det som mina dumma tankar säger att ingen kommer göra om jag går upp i vikt, men varför skulle ingen göra det? Vem skulle du velat ha som kompis:

1. En size 0 som är deppig och har ångest, som även snäser åt dig om hon tänker på något deppigt, ler inte ofta?
2. En normalviktig som är glad, skrattar och njuter av livet?

Jag hade helt klart velat vara vän med nummer 2 i alla fall. :) Så jag får väll se till att jag även BLIR en nummer 2!

Igår gick det hyffsat bra, även fast ångesten fortfarande är kvar, jag drack ingen alkohol över huvudtaget, jag åt mat, en liten bit tårta so far so good. Men senare på kvällen började jag äta en hel del chips, inte hetsande men fortfarande, och jag försökte spy men det gick inte så jag struntade i det, fattar ni hur stort det är? Jag kan knappt komma ihåg när jag struntade i att spy efter att ha ätit något onyttigt. Men nu har jag massa ångest över att jag vet att det ligger där i min mage och växer, eller ja växer gör det ju inte men det KÄNNS som det!

Idag är det pluggdag, kan jag nog behöva faktiskt.

Har även startat dagen med havregrynsgröt med blåbär och lite mellanmjölk + 2 kokta ägg (åt både vitan och gulan) och min järn+c-vitamin vitamindryck. :)

Hoppas ni får en mysig söndag och tack för alla söta kommentarer. <3

Ikväll ska min barndomskompis fira sin födelsedag, så det kommer bjudas på mat, tårta, kakor och alkohol. Jag måste plugga imorgon så det kan jag skylle att jag inte ska dricka/inte ska dricka så mycket, på. Men resten, hur ska jag komma undan att äta tårta och kakor, det är inte många som ska vara där så det kommer märkas om man inte tar något. Och jag är rädd att jag kommer hetsa om jag äter minsta lilla. Den här känslan är hemsk, att gå och oroa sig flera dagar innan för att man tror att allt ska gå åt helvete, men jag ska försöka tänka positivt, jag ska äta en liten bit tårta och äta långsamt, tugga noga och njuta av den istället för att kasta i mig den. Så ska det bli. För att fira en kompis ska vara kul inte hemskt!

Träningen var jobbig som bara den, ni anar inte! Nästan enbart konditionsträning och i högt tempo, det var så att jag fick kväljningar. Men jag är stolt att jag orkade med hela passet trots allt. Jag började fundera över en sak förresten, med tanke på att jag går upp (och ska det med) 0.5kg (eller ja minst det enligt läkarna) per vecka så borde jag väll träna upp musklerna så att de orkar bära mig, eller kommer det naturligt? Jag tänker på att det kan bli för mycket belastning mot kroppen, eller vad tror ni?

Jag har börjat få så dumma tankar, mina tankar fladdrar upp och ner, ena stunden tycker jag att jag är världens fetaste människa och att folk kommer sluta tycka om mig nu, medan jag i nästa stund tycker att jag nästan är för smal och att jag är jättefin etc. Jag har kommit på att jag nog vill vara mittemellan, jag är bara rädd att folk inte kommer se mig om jag är normal. Jag vill sticka ut med det, men jag vet att det är dåligt.

Jag har även funderat starkare på att börja knappra piller då och då men jag säger åt mig själv på skarpen, för jag är bara dum i huvudet om jag börjat äta piller som jag tidigare tagit överdos på, jag VET hur hemskt det är. Ta aldrig några som helst bantningspiller eller droger för att gå ner i vikt, tro mig när jag säger att det inte är värt det!

Hur ska jag få bort alla dumma tankar egentligen?

Nu när jag väger 49kg (+2hg till och med) så ska jag börja träna med gott samvete igen, så nu på morgonen ska jag prova ett nyss pass på gymmet som heter Bodyattack som ska vara en blandning av kondition och styrka och man ska jobba mycket med sin egna kroppsvikt. Får se hur det går. :)

Men jag ska inte börja träna helt frenetiskt igen, jag känner redan av att jag måste lugna ner mig inuti kroppen, för när jag inser att jag inte fått upp all hets så funderar jag om jag inte ska springa några timmar sen, men att springa några timmar för att bli av med lite kalorier känns helt löjligt när jag tänker efter, jag vill träna för att må bra, få en starkare kropp som orkar bära mig, starkare skelett, få bättre kondition och bli smidigare. Så jag ska prova nya träningsformer ett tag så att jag inte tröttnar och det blir fokus på kalorierna istället för hälsan.