Den här dagen har inte gått som jag hade tänkt, jag har ätit alldeles för lite och sedan hetsat alldeles för mycket och spytt. Jag kom även försent till skolan och gick hem tidigare, men jag har pluggat lite åtminstonde. Och jag skrev klart intervjuven, det var skönt tycker jag, hatar folk som inte svarar snabbt så den fick prioritet.

Missade däremot att jag skulle träffa sjukgymnasten idag, så jag låtsades att jag trodde vi hade en annan tid så jag slapp betala, som man måste göra om man inte kommer dit. Så behöver inte väga mig på 2 veckor nu, ska bli skönt, men hon förväntar sig att jag väger över 50 nästa gång, jag får ångest av att bara tänka på det.

Ska svara på lite frågor till ett projekt för en journaliststudent, ska bli kul, måste hinna med det med, får bli ikväll. Kul när det kommer sådana förslag, bara man kan vara anonym så är jag glad.

Mina planer för idag:

• Gå hela dagen i skolan
• Läsa igenom för Svenska nationella imorgon
• Skriva klart mitt arbete (ska lägga in en del bilder så drar det ut några sidor, haha.)
• Börja svara på journalistens frågor, har läst igenom dem redan
• Umgås med killen under tiden (utom på sista punkten då...)

Idag är jag glad, det känns som om det kan bli en bra dag, I hope so. Min ångest är borta, det är najs!

Okej, jag fick in mina pengar under natten tydligen, alltså studiebidraget, känns skönt! Nu blir det till att köpa studentklänning, segt att den jag ville ha från nelly hade tagit slut dock.

Idag blir det en hel plugg dag, känns sådär kul, har musikalarbete i skolan hela dagen och sen ska en stor inlämning på 10sidor lämnas in, inte helt kul direkt. Jag kan ju påpeka att jag INTE är klar med arbetet och att jag inte är alltför förberedd till musikalen, men våran lärare är nästan alltid butter så what to do?

Jag tycker att min kropp är så dubbel, jag kan tycka att den är way för stor SAMTIDIGT som jag tycker att den är way för liten, hur går detta ihop? Någon som vill förklara?

Ush har sån ångest nu, jag åt just nötter och choklad, spydde men kunde inte få upp allt så nu sitter jag här med både ångest och alla dumma bieffekter av att spy - är helt yr, svag i hela kroppen, benen viker sig när jag går, min mun känns äcklig och dessutom blir man hungrigare av att spy, inget att föredra med andra ord. Nu kanske ni undrar varför jag håller på som jag gör då, jag har egentligen inget bra svar på det förutom att det får mig att må bra för en sekund och det stänger ute mina känslor på gott och ont, jag stänger ut ångesten, men den kryper ändå in. Och nu är den här och försöker äta upp mitt psyke. Fyfan, den ska inte vinna.

Jag funderar på att börja planera mitt matintag mer noggrant, är bara lite rädd att jag ska bli manisk och börja äta mindre och mindre. Men jag måste nog planera bättre eftersom jag stupar efter lunch även fast den varit nyttig och hur liten den än varit. Jag klarar snart inte detta längre. Men jag måste, för min egen skull.

Jag som längtade efter att få mina pengar för att kunna spara dem till mitt nya (och enda) sparkonto, har inte fått ett endaste öre från mitt studiebidrag, och något säger mig att det kanske inte ens kommer denna månaden, min närvaro är inte så stor kan jag ju påpeka... Men jag ska skärpa mig, det måste jag. Jag fick mvg på en stor uppgift idag i alla fall, det var kul, men vet inte om det räcker med att bara vara duktig när jag väl är i skolan, jag måste nog faktiskt gå dit oftare med.

Lite gladare blev jag för skatteåterbäringen! Jag får tillbaka över 5000:- Woho! Jag älskar skatteåterbäring, man glömmer bort den och sen helt plötsligt så får man ett brev där det står att man ska få pengar, bättre än lotto det! ;D Har ni fått någonting tillbaka, eller kanske fått betala tillbaka?

Maten har inte gått så bra idag, eller frukosten och första mellanmålet gick bra, och jag åt en bra lunch men den kom upp sen tyvärr, och sen har det gått utför, fan. Men det är nya tag imorgon. Jag hatar att förstöra första dagen på veckan, men jag ska klara imorgon trots allt. Har så mycket plugg att göra nu att jag MÅSTE äta för att orka, men frågan är om jag orkar med ångesten som kommer med måltiderna? Jag får ta och sansa mig, meditera eller något.

Puss

Är hemma från fjällen nu, helt underbart var det, älskar att åka skidor! :)

Och jag klarade första dagen där uppe, trots att jag åt vitt bröd och 3 chokladbitar (jag var jättenära att hetsa efter dem men jag höll mig sansad ändå, det är jag lite stolt över faktiskt).

Idag klarade jag mig dock inte, antagligen för att jag åt för lite lunch, jag har börjat inse att jag måste äta mer kolhydrater om jag ska kunna sluta hetsa även om det är efter kolhydraterna som jag oftast hetsar, men jag äter helt enkelt för lite av dem och då vill kroppen ha mer och mer och mer. Så nu är det slut med att äta sallad och en köttbit, det är verkligen inte värt det om min kropp skriker efter sötsaker sedan istället.

Min hals är fortfarande uppsvullen och jag har ganska mycket komplex för den nu, jag vet att det inte är fett men det känns som det, eller jag har ofta komplex för halsen och mitt ansikte, tycker att det är för runt, tjockt etc. Men ja, jag vet att det bara är tillfällig svullnad som tur är.

Imorgon är en dag som jag ska klara av, det har jag redan nu bestämt. ;D

Tack för alla söta kommentarer för övrigt, jag blev riktigt glad när jag loggade in och såg att alla brydde sig så mycket, allt går upp och ner väldigt snabbt, men jag ska försöka hålla det stabilt och stabilt på rätt sätt. Tack än en gång, det betyder jättemycket!

jag vet inte om jag orkar kämpa längre

Idag blir det inget gullande med min sjukdom över huvudtaget, jag har som sagt haft ont i halsen i några dagar, men igår började jag känna att det gjorde ont i munnen, där jag har haft ont tidigare. Jag har nämligen ett hål (nästan 1cm stort) i strängen under gommen, antagligen efter alla syra som stannar kvar i munnen efter att man spytt (därav tipset jag gav om att skölja munnen med vatten och inte borsta tänderna efter att ha spytt, jag vill inte att tänderna ska bli förstörda dem med) och när det höll på att bli ett hål så gjorde lika ont som det gör nu, men nu när jag kollar så ser jag att det är den tunna huden som håller ihop hålet som håller på att brista, vet inte om jag borde gå till en läkare eller så. Och vad ska jag säga isåfall? Jag som ska till fjällen idag, det här var inte så lämpligt.

Jag är nervös nu, nervös, glad och lite ångestfylld - allt på samma gång.

• Jag är nervös inför måltiderna när vi är i fjällen, vad ska jag äta? Vad kommer dem laga för mat?
• Jag är glad att jag ska till fjällen
• Jag är nervös är ångestfylld  inför vägningen inför alla folk och med tjocka kläder på sig när man hyr skidorna
• Jag är nervös/glad/ångestfylld när jag tänker på att jag ska till dietisten för första gången imorgon
• Jag är nervös att jag inte har börjat packa än
• Jag är glad ATT jag ska börja packa nu. ;D

God kväll söta läsare, ska försöka hinna med ett inlägg imorgon på morgonen, men sen är jag borta tills på måndag. <3

Dagen ser ut som följande;

• Skola (första gången på hela veckan som jag faktiskt är där, inte bra alls)
• Jobb intervjuv
• Plugga
• Packa inför fjällen

Äter frukost just nu, hoppas på en bra dag, solen skiner så det kan nog få mitt humör att stiga en aningens till. :)

Hur har ni det idag?

Jag har ett jätte stort dilemma, som inte har någonting med mat eller sånt att göra för en gångs skull, jag tar studenten nu till våren och hade tänkt ta ett sabbatår och jobba för att sedan söka in till någon utbildning. Men jag har sökt en i alla fall, och nu har min kille blivit lite grinig, han blir alltid det så fort mina utbildningar kommer på tal, de ligger nämligen som närmast 3 timmars tågfärd hemmifrån. Så vi kommer på sin höjd kunna ses en gång i veckan om ens det. Han har gått om gymnasiet så han går ut om 2 år, så om jag börjar plugga en 2årig utbildning till hösten så går vi alltså ut samtidigt, hade varit lite praktiskt, men han tror inte det fungerar att ha ett långfärdsförhållande, det tror inte jag heller egentligen, vi ses ju varje dag, sover med varandra varje natt etc. Men jag vill ha en utbildning som jag trivs med OCH jag vill ha kvar honom i mitt liv. Jag frågade även om han kunde tänka sig att flytta med mig ifall jag väntade tills han hade gått ut, och han sa att han kanske kunde tänka sig det om han inte hade fått jobb då, och han lät väldigt negativ mot det. Så vad fan ska jag välja? Pest eller kolera.

Jag åkte till sjukgymnasten full av ångest, alldeles yr dessutom. Mitt blodtryck var sådär, det ena värdet var hyffsat normalt och det andra lågt. Men en klar förbättring än för några veckor sen i alla fall. Hur som helst, så tog hon vikten och jag hade gått upp 0.2kg så det var inte så jätte farligt, trodde att det skulle vara MYCKET mer. Sen fick jag en ganska mesig massage, det var mer som om hon bara rörde/klappade på mig. Men massage är aldrig fel.

Efteråt kände jag sug efter godis, men väl inne i butiken fokuserade jag på vad jag egentligen behövde, nämligen mat, så jag köpte tomater och aubergine istället för godiset, mycket smart om jag får säga så själv. ;)

Blodtryck: 98/58
Vikt: 49.4kg

Ska åka iväg till sjukgymnasten om en liten stund, känns väldigt segt idag, visst min jobbintervjuv gick jättebra, men efter den så har den här dagen bara gått utför. Jag har ätit en massa godis och glass, spytt - mått dåligt. Åt nyss en stor grov macka med makrill i tomatsås på för att kompensera att jag spydde. Jag vet inte men jag tror att jag har gått upp en hel del, och det känns inte så bra längre, för nu börjar det bli verklighet. Jag kommer att ha passerat 50kg sträcket idag. Jag känner det på mig, och om jag inte gör det så blir hon nog besviken på mig eftersom hon satt upp att jag ska gå upp 0.5 - 1kg per vecka. Så jag borde väll bli glad att jag gått upp. Men inte just nu bara.

Jag undrar när min mens ska komma tillbaka med, det är konstigt att den inte kommit tillbaka fast jag har gått upp i vikt och äter bättre. Jag förstår det inte.

Jag har en lite udda fråga kanske... Varför göra en blogg och skriva om sin sjukdom på det sättet du gör? Jag förstår att för vissa kan det vara bra att läsa om andra med samma sjukdom, men för endel är det inte bra... För mig är det verkligen inte bra att läsa en sådan blogg. Och då kan du tycka att varför då ens läsa din blogg?! När man väl är sjuk och trillar in på en blogg där du skriver om ditt liv så är det inte det enklaste att klicka ner internet rutan. För mig känns det som om jag kan få tips av dig genom bloggen, typ som att man inte ska borsta tänderna direkt efter att man kräkts. Jag tycker det är bra att du skriver om sjukdomen för det är dock en dödlig sjukdom. Men tänk på hur du skriver och försök se det ur alla synvinklar. Jag verkligen förstår att många läser din blogg och lider med dig, det gör även jag, jag vet vad du går igenom! Lycka till tjejen, jag kämpar med dig!

Svar: Jag gör den här bloggen som ett extra steg för att snabbare bli frisk, den peppar mig oerhört speciellt när jag får kommentarer etc. Men jag förstår hur du menar att den kan trigga igång folk, men det är det jag försöker så gott jag kan att motverka genom att beskriva hur dåligt man mår av ätstörningar och att det inte är glamouröst någon stans. Vad gäller att jag skrev tipset om att man inte ska borsta tänderna efter man har spytt så menade jag det absolut inte som att "bara du inte borstar tänderna är allt bra!" utan snarare att man ska försöka skydda dem så gott det går trots att man spyr, det tipset får du även av sjukhuset om du frågar. Tack så mycket, jag hoppas du blir frisk med och att min blogg inte drar ner dig djupare!



Hur började allt? vet dina föräldrar?

Svar: Jag har alltid varit "den där spinkiga" och tagit det som en positiv sak oavsett hur folk har menat, men sen blev jag deprimerad i slutet av 9an, och det var massa bråk med min kille. När jag sedan började gymnasiet så började jag äta lite mer godis och gick upp från 45 till 50kg och det blev som en chock för mig, så jag började träna, äta mindre och spy, i början bara då och då och det har gradvis blivit värre. Men jag är uppvuxen i en familj som har gett mig god, nyttig mat och där bantning aldrig diskuteras så min familj kan jag knappast skylla på.

Nej mina föräldrar vet inget, de antog att något var fel i somras då jag gick ner till 44kg, och mådde rent ut sagt för jävligt, kunde inte jobba, inte sova, inte äta, inte njuta av livet, så min pappa frågade om jag åt som jag skulle och jag svarade ja, han frågade faktiskt även om jag hade spytt någon gång och jag kollade konstigt på honom och sa "nej? Varför skulle jag det?" sen dess har de inte sagt något.



Hej, det måste vara väldigt svårt för dej. men jag gillar verkligen din blogg, för det visar lixom hur det är. så jag tycker att vi alla ska ge dej en Applåd! Keep It up!
& frågan: Är det svårt för dej, är personer taskiga mot dej för att du är sån som du är. (menar inte det på elakt sätt)

:)

Svar: Tack så mycket! Förstår inte riktigt vad du menar, men det är bara min kille och en av mina tjejpolare som vet om det och de stöttar mig givetvis även om min kille inte riktigt förstår alltid tror jag, men han utmanar mig, som att övertala mig att äta något som jag själv anser vara förbjudet, men framför allt så är han den som drar upp mig från detta genom att visa att han älskar mig oavsett vad.

Vad gäller andra personer så får jag väll höra då och då att jag är "såå smal" men det känns mest överdrivet enligt mig. Min tjejkompis berättade däremot när jag förklarade allt för henne, att hon fått frågor om min vikt gång på gång av folk i klassen, men de sa inte ett ord till mig...


Hej! Hur är det? =) Kämpa på och ta hand om dig! Kram!

Svar: Hej, hej. Det är sådär, är orolig över att ta vikten i eftermiddag (hos sjukgymnasten). Tack så mycket! Kram


Jag förstår vad anonym menar. Människor med en sne syn på mat tycker om att se vad andra äter och hur mycket, hur mkt de tränar och tips&dylikt för att jämföra med sig själva. Men jag tycker att det är en bra blogg om den hjälper dig. Och du hjälper mig lite, får mig att inse och komma ihåg att det viktigaste är att man själv må bra, vad hjälper det mig att vara smal men ett tomt skal? Men den som skrev det anonyma inlägget ser det tydligen på ett annat sätt. Frågan är om det skulle hjälpa henne om du stängde ner din blogg? Informationen finns då istället någonannanstans, ska vi stänga ner det också, ska vi stänga ner hela världen? inget mer mode. Har man ätstörningar måste man lära sig att handskas med samhället annars kommer man inte att överleva.

Svar: (anonym syftar på personen jag svarade på först). Mycket bra skrivet, det går inte att gömma saker, det är bättre att visa det och lösa problemet öppet, min mening med bloggen är inte att få andra att bli sjuka, tvärtom att bli frisk OCH få andra att följa med och försöka själva, eller åtmistånde gro ett litet frö om att det går att bli frisk från detta helvetet.

Jag är besviken på mig själv, jag antar att ni med är det, jag kunde inte hålla mig så jag hetsade och spydde, spydde även upp lunchen i samma veva, min hals gör ondare nu efter att jag spytt och hela huvudet snurrar. Dricker vatten för att försöka få bort så mycket av all syra som möjligt (om ni nu också spyr, vilket är hemskt och man inte ska börja med över huvudtaget, så borsta inte tänderna efteråt eftersom det är syra på tänderna som gnuggas in i tänderna om man borstar dem direkt efteråt, drick hellre vatten). Jag skulle ju klara den här dagen med. Nu kommer en ännu svårare uppgift; övertala mig själv om att dagen inte är förstörd, jag kan fortfarande äta ett bra mellanmål och en bra middag eller hur?

På ett sätt hade jag faktiskt velat läggas in en månad eller så, inte för att jag anser mig vara så fysiskt sjuk/smal, utan för att helt enkelt få hjälp att äta vettigt, för det slutar allt som jämt i att jag får ångest efter en vanlig (nyttig) måltid och sedan hetsar och spyr. För att döva ångesten som kommer upp annars. Men läggas in har jag faktiskt inte tid med, så det kan jag bara drömma om.

Okej, jag har klarat mig hittils, (3 dagar), och jag vill inte förstöra det genom att hetsa nu, jag får bara inte. Men jag är ensam hemma med både bullar och glass. Fyfan. Jag åt nyss lunch, så det är nu det jobbiga börjar, att behålla maten, att bara låta den vara, men det är så svårt och jag känner mig helt enorm idag. Jag behöver nog lite pepp för att komma tillbaka på rätt bana igen.

Idag har jag ätit:

Frukost: 1 grov macka med avokado och 2 tunna kalkonskivor, 1,5dl bär med mini kesella och en klick mini yoggi, 1 glas med järn+c-vitamin brustablett

Mellanmål: En grov fralla (sån man köper gräddade i butiker) och lite nötter

Lunch: ca 2,5dl Tomat, svamp, ananas, bön, kassler - gryta med några fullkornsmakaroner i och en sallad (sallad och 10cm gurka) + ett ägg till

Det är så långt jag kommit hittils, och det jag tycker är mest hemskt är att jag åt nötter. Jag vet att alla mina känslor handlar om ångest till självkänslan och liknande och INTE med maten, men det är hemskt att känna sig tjock, det är hemskt när hjärnan gång på gång upprepar att man borde spy. Men jag ska inte. Jag ska åtminstånde försöka.

Jag är inte världsbäst på datorer och ännu mindre på att göra en bloggdesign, jag vill ha en enkel, ljusrosa design som även ska kunna bläddra vidare till senare inlägg längst ned på sidan. Och några bilder i headern. Jag kan betala för det, men jag vill se några bloggdesigner du gjort först. :)

Hur får man in bloglovin knappen på sin sida förresten?

Måndag: Gå till doktorn och få medecin mot halsen, sova, sova och åter sova

Tisdag: Jobbintervjuv (telefonförsäljning... bättre än inget dock) och träffa sjukgymnasten (prata, ta vikt, blodtryck och kanske även få reda på hur blodprovet blev sist jag var där)

Onsdag: Skola (förhoppningsvis, beror på om jag är frisk då), packa inför fjällen

Torsdag: Träffa dietisten för första gången, åka till fjällen med familjen och min kille

Fredag: Fjällen

Lördag: Fjällen

Söndag: Fjällen, åka hem

Oj oj oj, jag lyckades äta bra, inte hetsa och inte spy/kompensera en enda gång under hela helgen (fredag till söndag), detta ska firas när jag blir frisk, tills dess ska jag sitta i soffan, kolla tv och hosta som en galning. Men jag är glad ändå, detta bevisar att jag KAN bara jag vill och tvingar mig själv till det, för det blir mindre jobbigt ju längre jag står ut, och absolut inga piller eller bantning är tillåten, jag ska bli frisk genom att ÄTA, det är först då som jag kan sluta hetsa, och jag vet hur det är, man äter och inser att "det blev nog för mycket, det är lika bra att hetsa för att jag måste ändå spy..." men denna helgen har jag lagt mig ned och vilat efter maten för att slippa alla tankar och sen är det försent att hetsa, och helt onödigt med. Dessutom får man bara upp 75% av det man ätit, kan vara bra att ha i tankarna, då är det mer värt att äta riktig mat istället.

Ett stort välkomnande alla nya läsare dessutom, och tack för alla söta kommentarer, jag märker verkligen att jag börjar sakta men säkert komma upp ur träsket en aning, jag ska klara detta, och ni är de bästa stöttarna jag kunde ha. Tack!