Jobbigt
Ångesten ligger precis under ytan nu, det jag trodde skulle bli jobbigt (att gå ner i vikt efter graviditeten) visade sig vara alldeles för lätt, jag rasade rätt och slätt, ben som sticker ut och ett bmi på 15.7, inte okej någonstans. Och nej jag har inte svält mig, jag har inte spytt, men ångesten sticker för jag vet att tankarna blir sjuka när man väger för lite, hjärnan ställer om sig och jag vill inte det. Jag avskyr känslan jag får när jag ser mig i spegeln och ser hur sjuk jag ser ut men ändå vet att jag inte kommer ändra mig. Jag äter som sagt som jag ska nu, men om jag fortsätter sjunka vet jag inte hur jag ska orka. Jag orkar inte med detta ännu en gång, men jag måste orka. Nu är det inte bara för min egen skull.
Dåliga och bra dagar
Vad fina kommentarer jag fått medans jag varit borta härifrån, jag mår bara bra och har inte försvunnit även om jag inte bloggar här längre just för att göra ett avstamp till anorexin och bulimin. Men tankarna sitter tråkigt nog kvar mer än jag nog velat erkänna för mig själv. Jag undrar hur länge man måste jobba med dom för att dom ska försvinna helt.
Är i vecka 34 nu, och magen har såklart växt, och nog gör det ont att höra att man blivit stor även om det är självklart att jag blivit stor, ändå är det mest magen som växt, men ordet stor är inget som förknippas positivt i mitt huvud så det har dragit tillbaka en del känslor som jag trodde jag hade lagt bakom mig. Är lite rädd för hur det ska bli sen när lilla bebisen är här och jag ska äta för min skull, kommer jag klara att fortsätta hålla en bra balans? Jag är lite rädd faktiskt. Jag har inte råd att förlora fler år varken för min eller för min lilla familjs skull.
Jag hoppas ni kämpar på för att bli friska för det är så värt det, mina dumma tankar har knappt kommit upp till ytan nu under graviditeten och det har varit så skönt, att kunna njuta av att äta, att inte ha mat, kropp och träning i tankarna hela tiden, det finns annat i livet som är härligare: kärlek, vänner och fina filmer bland annat!
Ta hand om er, jag kommer kanske komma tillbaka och skriva någon gång ibland när huvudet sprängs av olika tankar som inte går att prata om med vem som helst.
(Fick frågan när jag är beräknad, och bebisen ska titta fram i början av december är det tänkt. Blir alldeles lycklig när jag tänker på att jag har en liten sötnos där inne! ♥)
Vecka 20 imorgon
Imorgon är det gravidvecka 20 och jag mår prima, jobbar som ett djur men tar det i övrigt lugnt. Äter som jag ska och bör, hetsar inte, spyr inte etc. Men jag ska inte hymla om att tankarna ändå finns kvar och petar mig i sidan då och då om att jag "minsann ska bli smal efter graviditeten" och att jag inte ska äta så mycket nu heller för tänk om jag blir helt pluffsig "vill du inte bli snyggt gravid?". Men fuck you dumma tankar, jag bryr mig inte, det jag bryr mig om är mitt och mitt lilla barns välmående INTE hurvida min kropp är spinkig, smal, normal, mullig eller tjock.
Men hur som helst så går det mesta bra, ville bara säga det och önska er en underbar sommar! <3
Men hur som helst så går det mesta bra, ville bara säga det och önska er en underbar sommar! <3
Sorry
Förlåt för den extremt dåliga uppdateringen men har haft fullt upp med annat, hoppas ni förstår. :)
Hur som helst så var jag på min sista dag på dagvården i tisdags, det känns både skönt och läskigt. Men jag har lärt mig mycket där, bland annat så lyckades jag sluta spy (har spytt någon gång pga graviditeten men det räknar jag inte in) sist jag spydde självförvållat var ca 4 månader sen! Det ni! Men visst har graviditeten hjälpt till där, en otroligt bra anledning att sluta och att börja äta vettigt. Men jag är ganska rädd att falla tillbaka nu när jag inte längre har någon som puschar mig att äta tillräckligt, nu måste jag bevisa för mig själv att jag klarar detta själv också. Min mage växer i alla fall som den ska så det är skönt, börjar inse mer och mer att jag faktiskt har någon som lever och gror i min lilla mage!
Vet inte hur mycket mer jag kommer använda den här bloggen mer, den har varit min underbara stöttning i över ett år men jag vet inte om den drar ner mig mer än den drar upp mig längre, jag vill lämna ätstörningarna bakom mig nu, börja ett nytt och friskt liv.
Ni kan alltid maila mig på [email protected] om det skulle vara något, vad som helst! Ta hand om er sötaste <3
Hur som helst så var jag på min sista dag på dagvården i tisdags, det känns både skönt och läskigt. Men jag har lärt mig mycket där, bland annat så lyckades jag sluta spy (har spytt någon gång pga graviditeten men det räknar jag inte in) sist jag spydde självförvållat var ca 4 månader sen! Det ni! Men visst har graviditeten hjälpt till där, en otroligt bra anledning att sluta och att börja äta vettigt. Men jag är ganska rädd att falla tillbaka nu när jag inte längre har någon som puschar mig att äta tillräckligt, nu måste jag bevisa för mig själv att jag klarar detta själv också. Min mage växer i alla fall som den ska så det är skönt, börjar inse mer och mer att jag faktiskt har någon som lever och gror i min lilla mage!
Vet inte hur mycket mer jag kommer använda den här bloggen mer, den har varit min underbara stöttning i över ett år men jag vet inte om den drar ner mig mer än den drar upp mig längre, jag vill lämna ätstörningarna bakom mig nu, börja ett nytt och friskt liv.
Ni kan alltid maila mig på [email protected] om det skulle vara något, vad som helst! Ta hand om er sötaste <3
Fredag
Som sagt så får jag börja med näringsdrycker hemma nu med igen, men nu blir det inte en per dag utan två, fick frågan vilken jag gillar bäst och jag gillar faktiskt ingen tragiskt nog, hade varit så mycket enklare om någon var god!
Men jag dricker dom och tänker att dom är till den lilla bebisen i magen. Då går det lättare, jag vill ju upp i vikt nu, mest för pluttens skull dock.
Men jag dricker dom och tänker att dom är till den lilla bebisen i magen. Då går det lättare, jag vill ju upp i vikt nu, mest för pluttens skull dock.
Ner ett halvt kilo
Har gått ner ett halvt kg, inte bra, inte bra alls, trycker nästan i mig mat nu, det ska upp inte ner. Fick med min näringsdrycker hem nu med, nu måste jag dricka dom vare sig jag vill eller inte även hemma.
Torsdag
Fick en kontrollvägning idag pga att de ville vara helt säkra på att jag hade gått upp och visst hade jag det men nu var min behandlare lite grinig för att jag stod still igen, herregud det har gått 2(!)dagar sen förra vägningen. Börjar bli svårare och svårare att äta varm mat, jag vill få i mig det men det får mig bara illamående, ish. Kan äta hur mycket frukostmat som helst men utöver det är det riktigt jobbigt, och jag får inte rätt näring utan den riktiga maten så jag får helt enkelt tvinga i mig så mycket jag kan. Hoppas detta går över väldigt snart!
Grattis Sara idag förresten! :D
Grattis Sara idag förresten! :D
I made it!
Jag lyckades äntligen gå upp i vikt (nästan konstigt annars med tanke på att min mage har växt men jag stod still i vikt). Lyckades gå upp till 56,6 så gick upp 0,7 eller 0,8kg istället för bara ett halvt så nu får jag stanna kvar trots allt. Jag är glad, glad, GLAD!
Vad har hänt på 1år?
Startade min blogg i februari förra året, vilket känns som en evighet sen, jag var då sjukare än jag insåg och jag läste just igenom lite av mina gamla inlägg. Är ni lätt påverkade bör ni dock undvika det eller ha i bakhuvudet att det är alldeles för lite mat även när jag skriver som om jag gjort något fenomenalt duktigt, just för att det var mycket mat för mig då i jämförelse med vad jag annars åt. Men jag sitter och är förfasad över hur olika mitt liv ser ut då och nu.
Sötsaker
Då: Nej bara i hets och då spyddes allt upp
Nu: Ja, man ska få unna sig
Frukostmat
Då: ½-1portion gröt med linfrön + bär och ev. ett ägg
Nu: 2dl yoghurt + bär + 1dl müsli (eller 2dl flingor), 1 glas juice och en macka med pålägg
Middagsmat
Då: Magert kött och sallad alternativt grov macka med keso
Nu: Kött/fisk, pasta/ris/potatis, grönsaker, sallad, dressing ibland efterrätt
Piller
Då: Diverse vitaminer men även koffeintabletter och efederin som gjorde att jag var alldeles stissig
Nu: En vitamintablett med extra folsyra
Humör
Då: Stissig, tänkte bara på mat, kalorier, hur jag såg ut, deprimerad och inåtstängd
Nu: Tänker på hur jag ska gå upp i vikt, mycket tankar kring graviditen och allmänt lycklig över hur livet kan ändras.
Ville bli frisk?
Då: Jag trodde det men samtidigt jobbade jag mot det gång på gång, blev erbjuden både öppen och slutenvård men trodde att dom skämtade om att jag var så sjuk och ville dessutom gå klart skolan så tackade nej.
Nu: Jag vill och måste bli frisk både för min egen och för bebisens skull, jag kan inte hålla på som jag gjort i resten av mitt liv.
Jobbigast
Då: Att inte hetsa och spy efter att jag ätit, vad det än var. Att behålla maten med andra ord.
Nu: Att äta tillräckligt, enligt mina mått äter jag gigantiskt men inte enligt normalmängd så jag tvingar i mig normala portioner för att få kroppen att vänja sig.
Träning
Då: Dans, gym och stavgång. Tränade något varje dag i princip. Trodde att jag byggde upp en hälsosam kropp men gjorde det även för att gå ner i vikt så det var dubbelt.
Nu: Vet jag bättre än att träna när jag är underviktig, det bryter bara ned kroppen. Den träningen jag får idag är av någon enstaka promenad eller när jag bakar (det är jobbigare än man kan tro ;))
Vård
Då: Vuxenpsyk en gång i veckan där dom vägde mig, tog blodtryck och så pratade jag med en sjukgymnast som agerade psykolog, tyckte om henne men det gav mig ingenting egentligen. Hade inga som helst krav på viktuppgång etc.
Nu: Dagvård på östra sjukhuset måndag till fredag, gillar inte riktigt min behandlare men det är bra mycket bättre vård, jag tvingas äta riktigt och får lära mig hur mycket riktigt verkligen är. Har krav på att gå upp till normalvikt.
Vikt
Då: 46-49kg och tyckte att det var hur mycket som helst
Nu: 55,8 sist jag vägde mig, börjar vänja mig och tycker inte att jag väger onormalt mycket alls, det är trots allt fortfarande undervikt till min längd. Vill komma upp i normalvikt.
Då: Nej bara i hets och då spyddes allt upp
Nu: Ja, man ska få unna sig
Frukostmat
Då: ½-1portion gröt med linfrön + bär och ev. ett ägg
Nu: 2dl yoghurt + bär + 1dl müsli (eller 2dl flingor), 1 glas juice och en macka med pålägg
Middagsmat
Då: Magert kött och sallad alternativt grov macka med keso
Nu: Kött/fisk, pasta/ris/potatis, grönsaker, sallad, dressing ibland efterrätt
Piller
Då: Diverse vitaminer men även koffeintabletter och efederin som gjorde att jag var alldeles stissig
Nu: En vitamintablett med extra folsyra
Humör
Då: Stissig, tänkte bara på mat, kalorier, hur jag såg ut, deprimerad och inåtstängd
Nu: Tänker på hur jag ska gå upp i vikt, mycket tankar kring graviditen och allmänt lycklig över hur livet kan ändras.
Ville bli frisk?
Då: Jag trodde det men samtidigt jobbade jag mot det gång på gång, blev erbjuden både öppen och slutenvård men trodde att dom skämtade om att jag var så sjuk och ville dessutom gå klart skolan så tackade nej.
Nu: Jag vill och måste bli frisk både för min egen och för bebisens skull, jag kan inte hålla på som jag gjort i resten av mitt liv.
Jobbigast
Då: Att inte hetsa och spy efter att jag ätit, vad det än var. Att behålla maten med andra ord.
Nu: Att äta tillräckligt, enligt mina mått äter jag gigantiskt men inte enligt normalmängd så jag tvingar i mig normala portioner för att få kroppen att vänja sig.
Träning
Då: Dans, gym och stavgång. Tränade något varje dag i princip. Trodde att jag byggde upp en hälsosam kropp men gjorde det även för att gå ner i vikt så det var dubbelt.
Nu: Vet jag bättre än att träna när jag är underviktig, det bryter bara ned kroppen. Den träningen jag får idag är av någon enstaka promenad eller när jag bakar (det är jobbigare än man kan tro ;))
Vård
Då: Vuxenpsyk en gång i veckan där dom vägde mig, tog blodtryck och så pratade jag med en sjukgymnast som agerade psykolog, tyckte om henne men det gav mig ingenting egentligen. Hade inga som helst krav på viktuppgång etc.
Nu: Dagvård på östra sjukhuset måndag till fredag, gillar inte riktigt min behandlare men det är bra mycket bättre vård, jag tvingas äta riktigt och får lära mig hur mycket riktigt verkligen är. Har krav på att gå upp till normalvikt.
Vikt
Då: 46-49kg och tyckte att det var hur mycket som helst
Nu: 55,8 sist jag vägde mig, börjar vänja mig och tycker inte att jag väger onormalt mycket alls, det är trots allt fortfarande undervikt till min längd. Vill komma upp i normalvikt.
Graviditetens baksida
Hur i hela friden är det meningen att jag ska lyckas gå upp i vikt om allt bara flyger ur mig då och då? Och nej jag spyr inte självmant längre, jag går inte till toaletten och tänker att jag ska spy upp allt godis/all mat, nej jag springer och tänker "faaaaaaaaaaaaaan!" jag försöker hålla tillbaka det men det går att jämföra med magsjuka, det är helt enkelt inget man styr över själv. Så nu sitter jag här efter en borttappad frukost och får i mig en banan (som hjälper kroppen till balans igen). Får ta nya tag och få i mig ännu en frukost då min första inte ville vara kvar.
Duktiga, dumma jag.
Igår tänkte jag baka en paj, och inte vilken paj som helst utan en pecannötschokladkolapaj! Frid och fröjd, världens godaste paj, serverade med kardemumma grädde och tänkte att det skulle vara efterrätt, med andra ord efter middagen. Men då kom en släkting upp och tiggde om att vi inte kunde få smaka en bit varm paj innan maten och jag tyckte att jo men visst pajen är ju godast varm, så vi satte oss ute i solen och vips så hade vi suttit där i en timma och mumsat i oss paj och var så mätta att vi storknande. När vi kommit in var klockan redan 7 eller 8 och vi var proppmätta. Tog då en skål yoghurt med bär och tvingade i mig en macka med sill för att få i mig någonting vettigt i alla fall. Jag som trodde att pajen skulle vara UTÖVER maten. Tji fick jag. Men idag blir det bättring, idag ska jag inte tulla på några regler.
Fråga
"Jag förstår inte hur dom kan "tvinga" dig att gå upp i vikt? Du är ju där för att få hjälp, inte att känna ännu mera press?
Tänk om det du väger nu är din normalvikt?
Då är det ju i princip omöjligt att gå upp mer."
Svar: Nja, jag är också rädd delad om det där just eftersom jag är såpass nära normalvikt (det var tydligen inte 2-3kg utan snarare 5 men det är hyffsat nära ändå). Men samtidigt så har dom ett krav på att man ska gå upp 0,5kg i veckan om man är underviktig med hjälp av mat och näringsdrycker. Men jag har som sagt bara gått upp ungefär 0,25kg på 5veckor. Så dom (och jag) börjar ju undra vad som är knasigt + att min närvaro inte varit super eftersom jag blir sjuk titt som tätt (har också med undervikten att göra enligt läkaren). Sen vill dom att jag ska gå upp mer eftersom jag är med barn och det är också av den anledningen som jag VILL väga normalt. Så jag förstår hur dom tänker men jävlar vad svårt det är att gå upp det där dumma lilla halvkilot, innan har det varit enklare men nu vägrar vågen röra på sig trots all mat och ingen motion. ÅH!
Tänk om det du väger nu är din normalvikt?
Då är det ju i princip omöjligt att gå upp mer."
Svar: Nja, jag är också rädd delad om det där just eftersom jag är såpass nära normalvikt (det var tydligen inte 2-3kg utan snarare 5 men det är hyffsat nära ändå). Men samtidigt så har dom ett krav på att man ska gå upp 0,5kg i veckan om man är underviktig med hjälp av mat och näringsdrycker. Men jag har som sagt bara gått upp ungefär 0,25kg på 5veckor. Så dom (och jag) börjar ju undra vad som är knasigt + att min närvaro inte varit super eftersom jag blir sjuk titt som tätt (har också med undervikten att göra enligt läkaren). Sen vill dom att jag ska gå upp mer eftersom jag är med barn och det är också av den anledningen som jag VILL väga normalt. Så jag förstår hur dom tänker men jävlar vad svårt det är att gå upp det där dumma lilla halvkilot, innan har det varit enklare men nu vägrar vågen röra på sig trots all mat och ingen motion. ÅH!
Vad händer annars?
Tänk om jag inte lyckas gå upp ett halvt kg till på tisdag trots att jag ansträngen rumpan av mig! Vad kommer hända då? Jag vill inte sluta på dagvården redan, fick knappt i mig någon kvällsmat igår heller efter middagen gjorde min mage så ont av all mat att jag nästan ville gråta. Men äter lite nötter då och då för att öka kaloriintaget och ser till att äta ordentliga portioner, jag är bara rädd att det inte är tillräckligt?
Många bäckar små...
Jag är stolt nu, inte för att jag gjort något superduper bra men iaf något som hjälper i tillfrisknandet. Sitter på tåget till min morfar nu och hade packat med lite lunch: räkmacka (grov macka "tor", keso, räkor, avokado, smör, tomat och rädisor), 1 drickyoghurt, 1 äpple och en witamin well. Drack upp drickyoghurten snabbt sedan när det var dags för den räkmackan så sa det stopp i mig, jag var så mätt, fick knappt i mig halva ens och min hjärna flög fram och tillbaka "vad ska jag göra nu? Jag är hungrig men är ändå proppmätt och illamående!" Skulle jag slänga den? Nej, jag packade in den igen, tog ett äpple och efter kanske en timma så gjorde jag ett nytt försök i att få i mig den och vips så gick det, bara det absolut geggigaste i botten som jag inte åt. Har fått i mig en delicatoboll med, men den räknas inte (godis etc. ska inte räknas in i matplaneringen enligt min behandlare, sådant får man lägga till utanför måltiderna) men det är väll bara bra, jag måste givetvis få i mig all näring jag och den dära i magen behöver (bebisen snor ju all näring, och jag klagar verkligen inte över det men det betyder att jag måste äta riktigt näringsrikt om det ska finnas kvar någon näring till mig med) men lite extra kan behövas för att öka i vikt, för jag SKA klara det, jag måste klara det!
Kanske blev lite flummigt inlägg, jag är trött, sitter på ett tåg och är väldigt stolt att jag trotsade mina tankar och mättnadskänslor (då man inte ska lita på dom när man har en ätstörning).
Kanske blev lite flummigt inlägg, jag är trött, sitter på ett tåg och är väldigt stolt att jag trotsade mina tankar och mättnadskänslor (då man inte ska lita på dom när man har en ätstörning).
Era tummar höll!
Jag får stanna kvar på dagvården på ett vilkor: att jag gått upp 0,5kg till på tisdag. Mer än jag gått upp på över en månad med andra ord. Kommer bli tufft men jag kämpar i mig massor och åter massor av mat. För 0,5kg SKA jag upp. Annars är det inte bra, inte bra alls.
