Ny vecka och nya tag, jag ska klara hela denna veckan, hittils har det gått bra, jag blir bättre och bättre på att inse hur mycket jag måste äta. Nu räknar jag inte kalorier längre eftersom jag fick en ganska bra uppfattning om hur mycket jag bör äta. Så har fått i mig både frukost och mellanmål nu, det känns bra, jag är optimistiskt inställt på denna veckan, totally!

Okej, detta var INTE vad jag ville, varför gjorde jag det? Stupid! Bråkade med min pappa förut idag och blev väldigt sur, tröstade mig med EN liten chokladbit, tårarna slutade allting verkade okej. Men nej, då slår hetsen till i kroppen, jag börjar svettas, kan inte tänka på annat än sötsaker och hur "tjock" jag blivit. Så jag proppade i mig kladdkakesmet, glass och mackor för att sedan spy upp det. Jag ville så gärna lyckas en hel vecka. Så sjukt sjukt sjuukt gärna! Men jag ska klara resten av dagen, jag har trots allt ätit frukost, mellanmål och lunch bra idag. Och så kör vi samma mål nästa vecka; en hel vecka! Denna gången SKA jag klara det, jag kan ju alltid se denna "veckan" som en uppladdning, jag klarade trots allt 6 dagar, det är inget jag ska skämmas över direkt.

Har som sagt gått upp till 51kg, att gå över 50 sträcket var det som avskräckte mig mest, men räknade ut mitt BMI och det är på 16.7 nu, det är ju inte mycket! Då kan jag knappast gått och blivit tjock. Jag tror jag tar det hela med större ro just för att jag äter vettig mat och i normala portioner, med andra ord fattar jag ju att jag inte äter skräpmat och sen tänker man mer logiskt om man har fått i sig tillräckligt med mat, jag trodde faktiskt inte på det innan men det stämmer. :)

Vägde mig imorse, väger 51kg nu, har med andra ord gått upp ca 1,5kg på ca 2 veckor. Känns både dumt och bra. Lite ångest är det självklart men samtidigt så vet jag att jag måste gå upp i vikt och att jag mår bättre av att gå upp, jag har faktiskt inte haft så mycket ångest över min kropp som jag trodde att jag skulle ha. Jag har aldrig vägt så här mycket i hela mitt liv. Lite omskakande är det faktiskt. Vad kommer hända nu?

Ush, jag mår sjukt illa och hetsen kryper i kroppen på mig, men jag ska stå ut, jag SKA! Den ska inte få vinna över mig som alltid. Jag vill gråta men det kommer inga tårar. Fy. Det är inte kul längre. Jag har ätit en megastor lunch, och visst jag har räknat på det och logiskt sett så passar det med dagen om jag inte tar ett lika stort mellanmål sen bara. Och jag vet att jag ändå måste ändra till att äta större frukost, lunch och middag för att dra ner på mina mellanmål om jag kommer in på någon utbildning för jag kan inte dra med mig värsta stora mellanmålen till skolan + att det kostar en del, billigare att laga måltider i storkok istället då. Jag ska tänka logiskt, jag ska tänka logisk, jag ska tänka logisk!

Fick frågan vad det är för program som jag räknar kalorier i, jag räknar i "dietist" men vill bara säga att man ska äta runt 2000 - 2500kcal per dag, och räkna inte ut efter eran vikt/längd (de har en sådan grej nämligen) om ni är underviktiga, jag satsar på att äta ca 2300kcal per dag, det verkar vettigt även om jag kan tycka att det är jättemycket. Men jag mår redan så mycket bättre, och jag svällde kanske lite de två första dagarna men nu kan jag kolla mig i spegeln och jag ser lika dan ut som alltid så det sätter sig inte bums och inte på ett ställe enbart. Jag är piggare, tänker på annat än mat och är helt enkelt gladare! Är inne på min 5e dag nu och jag ska fan se till att klara även denna dagen, nästa vecka ska jag försöka mig på att inte räkna kalorier för att se om jag klarar det då med, nu vet jag ju att jag behöver äta en stor frukost, stora mellanmål och en full tallrik med mat till lunch och middag eftersom jag ofta äter ganska kalorisnål mat som grönsaker etc.

Gick en powerwalk med stavar imorse i ca 40min glömde skriva det. Vaknade så tidigt och behövde komma ut lite. Men annars har jag bara suttit inne hela dagen så den räknas nog knappt så mycket som jag latat mig resten av dagen, men jag tror jag håller på att bli sjuk, det känns som det, eller så är det min kropp sm ställer om sig efter all mat.

Upprepar det jag kände igår; Jag är proppmätt! Har just tryckt i mig en hel pizza! Men den var hemlagad med nästan enbart grovt mjöl (smakade precis som tunnknäckebröd i kanterna, men det var gott), väldigt tunn, men hade ett helt knäckt ägg på, fet ost och lite annat. Mumsigt var det hur som helst, men nu är jag alldeles för mätt, och ändå måste jag äta mer enligt mina uträkningar om jag ska äta ca 2250kcal per dag, jag är uppe i 1998kcal nu så jag har kommit en bit på vägen i alla fall. Och jag har snart klarat även denna dagen, jag känner mig så stolt att jag snart spricker, eller så är det all mat, who knows? ;)

Det börjar bli lättare nu, är inne på fjärde dagen, har just ätit mitt förmiddagsmellanmål, har delat upp målen så att jag äter större mellanmål och lite mindre stora måltider eftersom jag annars inte hade klarat att dels få i mig all mat samtidigt och dels ångesten som hade sköljt över mig. Men jag är så stolt, suget efter sötsaker har varit otroligt lågt, knappt funnits där, beror med största säkerhet på att jag äter mig mer än mätt just nu. Åh vad skönt det känns trots allt, nu känner jag att jag verkligen kan ta mig ur den här skiten, det är inte värt att inte äta tillräckligt!

Jag är så mätt att jag kan spricka! Har haft maten ända upp i halsen idag, mått så illa att jag inte vet vad, men jag har klämt i mig 1925kcal hittils, ska äta en skål med jordgubbar och yougurt sen med så det blir 2092kcal! Jag känner mig duktig, tredje dagen jag klarar utan att hetsa eller spy! Det kanske bara handlar om att våga och att ta de dåliga tankarna och låta de cirkulera utan att man gör något som de säger åt en för det. Jag har lagt mig och läst istället, en bok, inte en tidning, ett bra tips om det är en bra bok för man fastnar i en helt annan berättelse om någon helt annan och kan fokusera på annat än sig själv, sin vikt, sin kropp och sitt matintag!

Men ni ska få se vad jag ätit om en stund. Jag känner mig så duktig idag! :D

Jag har planerat att jag ska äta 2224kcal idag, har kollat vad jag måste äta etc. och hoppas på att jag ska hålla det, är fortfarande mätt efter mitt mellanmål, men ska försöka få i mig lunchen ändå! Kram

Idag ska jag tänka postitivt om mig själv hela dagen, uppskatta det jag har och tänka extra på det.

Oj oj oj, jag är faktiskt riktigt stolt när jag tänker på gårdagen, okej jag åt inte så hälsosamt kanske, men jag utmanade mig själv, åt sådant jag innan bara hetsat. Och köpte lördagsgott på kvällen dessutom.

När jag skrev ner det där känns det både bra och dåligt, det känns som om jag har ätit oändligt mycket samtidigt som det känns lite för lite och ändå normalt. WHAT? Denna känslan är skum, riktigt skum.

Idag är jag stolt som ett bi, verkligen. Jag åt en bra frukost och tog en extra macka för att jag inte var mätt så totalt var frukosten:

Vägde mig just och vågen stod på 50.1kg kanske inte låter varken mycket eller fruktansvärt lite men det är hur som helst min högsta vikt på öhm, minst 3 år, och det skummaste är att jag snarare tänkte "jaha..." istället för "ohnooo! MÅSTE BANTA!" ett steg framåt, samtidigt vill jag inte rusa upp i vikt och bli mullig bara för att jag blir frisk. Men har hört att man sväller i början för att sedan gå ner svullnaden eftersom kroppen efter ett tag fattar att den inte behöver spara inför ännu en svält.

Hej! Brukar läsa din blogg ibland,tänkte bara säga det. :)Tänkte fråga lite saker,om det är okej,haha!
Hur gammal är du?
 Hur länge har du varit sjuk?
Får du eller har du fått nån behandling? :)
Jag själv kämpar mot anorexin,du får fråga mig om nåt om du undrar! Haha! Kram

Hej! Jag var ca 15-16 år när jag fick ätstörningar så har med andra ord haft ätstörningar i ca 3,5-4år nu, ush.... Jag får behandling, eller ja jag går till en sjukgymnast som lär mig lite basal kroppskännedom, tar min vikt och puls och snackar lite med mig. Sen har jag en psykolog som jag ska gå till med, men hon hör aldrig av sig och jag har aldrig fått någon bra kontakt med henne så satsar mest på sjukgymnasten, hon är underbar! Däremot vet jag inte hur det blir ifall jag kommer in på någon utbildning, hur jag ska göra då, ska jag sluta gå på behandling om jag måste flytta någonstans?