Är hos min mormor nu, det är så mysigt. Solen lyser som bara den och jag har bara njutit av dagen, jag hade ångest på eftermiddagen, norpade till och med åt mig en daim i väskan, men jag åt den inte, den var tänkt som en del i en hets, men nej, den ligger allt kvar där än. Och nog har jag kollat vad som finns här med, glass, kakor, choklad etc. men nej, jag har ätit MAT! Och jag har klarat hela dagen hittils. Just nu är jag proppmätt efter middagen. Ska däremot baka lite kakor senare ikväll eftersom mormor ville smaka på mina kakor, jag är grym på att baka. Men frågan är om ångesten kommer slå på. Jag ska slå den på fingrarna isåfall! Ni får se senare ikväll hur jag har ätit, jag har varit duktig! :)

Tänkte åka iväg till min mormor över helgen för att få lite som en nystart, har inte klarat en enda dag på hela veckan så jag får se till att jag klarar denna dagen och imorgon. Sen är mitt nya mål att klara HELA nästa vecka oavsett hur jobbigt det än är! Jag ska träna och äta vettigt men inte hetsa.

Jag älskar min familj, det gör jag, men jag kan inte fatta hur korkade de är ibland, att de inte fattar att jag har komplex. Min pappa vill att jag ska gå upp i vikt, okej jag fattar, han ger mig några hintar då och då. Men nu gick han faktiskt över gränsen, jag tog 2 delikatess knäckebröd med mini keso på (vilket blir under 100kcal) och genast frågade både mamma och pappa varför jag åt igen, vi åt ju middag några timmar tidigare! Men jag åt ju inte lika mycket som dom. Sen säger han "men det är bra att du äter, så du får i dig fett fett fett! Så att du går up och blir lite fet!" han menade det väl, det vet jag, men i mitt tillstånd kan jag faktiskt inte ta det en gnutta väl. Tidigare sa även mamma och pappa att jag hade blivit bredare över höfterna, låren och axlarna. JAG VILL INTE HÖRA DET! Har tårar i ögonen nu. Jag ogillar att gråta. Jag vill inte gråta. Fan. Jag hatar mina komplex. Jag hatar att folk inte kommenterar ens kropp förräns man börjar gå upp i vikt. Kan folk inte ignorera lika mycket som de gjorde när jag var smal? Hur ska jag klara att bli frisk om jag måste bevisa för folk att jag faktiskt inte är gjord att vara i den storleken jag är. Nej, jag ska gå till min säng och gråta ut tårarna nu, pallar inte gå omkring med gråt i halsen. Nu känns hets jävligt nära med. Varför sa han så? Varför?

Har med andra ord både ökat i vikt och fått lite bättre blodtryck, vilket är positivt även om det är lite jobbigt att jag gått upp i vikt. Men det var skönt att träffa henne igen, och det var skönt att kunna göra henne glad den sista gången jag ser henne. Har just ätit ett mellanmål med, 2 delikatessknäckebröd med makrill i tomatsås på tub och ett kokt ägg. Regelbundenhet som sagt, det ska jag hålla stenhårt på idag. Men nu ska jag ut och sola!

Ska träffa sjukgymnasten idag, första gången på över en månad nu tror jag. Så vi ska ta vikt, blodtryck och prata lite, tror att detta dessutom är den sista gången jag träffar henne eftersom jag ska flytta, lite sorgligt käns det konstigt nog. Jag vet att jag gått upp i vikt hur som helst så det kommer hon ju bli glad för.

Åt just frukost med 1 kokt ägg, 2 delikatess knäckebröd (2m. makrill i tomatsås på tub och 1m. bregott och fet ost), lätt naturell yougurt + ½dl müsli att jag vågar äta frukost innan vägning är ett stort steg framåt! Ska bli LITE spännande att se vad jag väger, men ja, jag tror att det kommer generera i ångest, ångest och ångest. Men mina planer för dagen är INTE ånget utan att åka och bada/sola med vänner. Och träna lite smått.

Jag har inte klarat denna dagen, men jag har kommit på vad det är jag behöver; RUTINER! Jag är ganska duktig på att äta frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag och kvällsmat. Men jag måste bli ännu duktigare på det, för när mina rutiner sabbas så klarar jag det inte. Jag måste tänka ut en plan b ifall det blir så. Och jag måste öka mina portioner. Jag ska inte äta för någon annans skull, jag ska äta för MIN skull. Denna dagen har varit kaos, och jag har choklad i mig kvar eftersom jag inte spydde allt. Ändå åt jag en grov fralla (utan pålägg) efteråt och håller på att koka ett ägg nu. Jag måste få något i mig trots allt, ser ni jag håller stenhårt på min metod att alltid äta efter hets. Och jag tror det hjälper. åtminstånde mot yrseln man får efter att ha spytt. Men jag gör det främst som ett slag mot ana.

Förlåt för att jag uppdaterat så lite, inte svarat på kommentarer eller kommenterar särskilt mycket de senaste dagarna. Men har nog inte mått så bra när jag tänker efter. Igår bestämde jag mig att jag skulle klara hela dagen. Och ja, jag klarade ju DAGEN men sen vid 8 på kvällen blev det andra bullar: godis, nötter, glass, bullar ÅNGEST och spya. Jag klarar inte av mys med godis etc. Det funkar bara inte. Hur mycket jag än vill.

Idag har jag inte heller klarat dagen, men jag började dagen bra, först en 50min snabb promenad innan frukost sedan en stor frukost (2 lingongrova med bregott, fet ost och skinka + 1 kokt ägg + 2,5dl lättyugurt med ½dl musli + te) sedan övningskörde jag, åt ett mellanmål (dubbelmacka gjord på 2 lingongrova med fet ost, bregott och skinka) sen cyklade jag en runda på ca 45min, plockade blåbär och gjorde lunch till mig och mamma. Vet inte vart det slog fel, så bra början på dagen men precis efter lunch så började jag hetsa. Varför? Jag ska inte hålla på så längre, jag är värd bättre!

Ska träffa en kompis ikväll, det ska bli riktigt kul! Nu ska jag gå och göra ett mellanmål, som jag sagt innan så ska jag tvinga mig själv att äta mellanmål efter varje hets just för att inse att jag måste äta! Jag mår bra av att äta mat. Jag vill tillbaka till tiden då jag tränade och åt och bara njöt av livet. Dit vill jag nu.

Mitt tandkött har svullnat upp och ömmar, jag vill inte ha en bulimi mun, jag vill inte fräta sönder den. Så nu ska jag sluta hetsa och spy. Jag ska äta vettigt igen, träna och unna mig då och då. Om något onyttigt kommer in i min mun så är det helt enkelt så att det stannar där, och får jag ångest så kan jag alltid träna! Så får det bli, för nu är det slut med att ta med silkeshandskarna i detta, varför skulle jag vara så annorlunda från alla andra när de äter godis, de som sparar godiset i magen, som sitter där utan ångest och myser och kollar film medans jag sitter med uppspärrade ögon, ett hjärta som dunkar 10gr snabbare än normalt och med hemska tankar om mig själv. Nej, jag ska börja om med mitt liv, här och nu, inga ursäkter!

Detta har jag funderat på många gånger, jag var nyss och spydde, mycket, jag sa som vanligt till min familj att jag skulle ta en snabbdusch, på med duschen, på med vattnet i handfatet och vips lät det jättemycket. Men de sitter precis utanför, bara några meter ifrån mig där jag står med huvudet i toaletten, hyperventilerar, gör illa mig själv och spyr gång på gång. Jag spyr väldigt tyst det gör jag, men inte allt, ibland kommer ljudliga kräkljud och jag får då extrem ångest och nojja över att de hörde mig. Men än har de inte hört mig, eller så vill de helt enkelt inte höra, inbillar sig att det är något annat? Borde de inte undra varför jag tar en massa snabb duschar vissa dagar, jag kommer ut precis som innan, frågar de varför jag inte har blött hår så svarar jag att jag inte vill tvätta håret så ofta.Tänk  om de visste vad jag gjorde mot mig själv.

Nej denna dagen gick inte som den skulle, MEN jag lyckades iallafall med en sak, när jag var inne i affären och skulle handla ett äpple och lite knäckebröd så slog hetsen till i huvudet och sa åt mig att köpa GODIS GODIS GODIS! Men istället gick jag runt och köpte med mig konservmat som jag ska ha när jag flyttar om några veckor, ett poäng till mig! Men ätstörningen har vunnit x antal gånger idag redan tyvärr...

Det är bara att ta nya tag!

Kollade på bio på kvällen igår, den nya med Johnny Depp, GRYMT BRA! Se den, ni kommer inte ångra er. På bion struntade jag helt i mina ätstörningar, är man på bio så måste man faktiskt få äta popcorn om man vill. Så jag delade en stor poporn mellan mig, älsklingen och min bror. Och jag åt en tredjedel, med andra ord - väldigt mycket. Men jag hetsade unte, utan njöt av alla popcorn, och av min gigantiska coca cola zero.

Och det var tur att jag åt popcorn på kvällen för jag räknade ut att om jag inte hade ätit popcornen så hade jag bara fått i mig; 736kcal (!) men med popcorn i magen blev det; 1050kcal vilket inte är bra, men så mycket bättre!

Jag fyller år idag! Just nu känner jag däremot bara lite ångest över att jag måste äta tårta senare. Jag vill men ändå inte. Och gårdagen var inte någon kul dag direkt. Vi skulle ju gå ut och ha kul, inte tänka på något annat, och dessutom fira min födelsedag. Men jag åt knappt någonting förutom det jag hetsade och spydde, så det var inte någon bra grund jag stod på, sedan ville min kompis gå hem och alla pressade mig att göra si och så, några ville stanna och några ville gå, hade lovat min kompis att gå hem med henne, men vi hade planerat att stanna hela natten och hon ville gå efter en timma bara! Efter mycket om och men så gick hela sällskapet hem, för att inse att nej, hon var inte trött, hon hade inte ont i huvudet; hon skulle träffa en kille! Så oerhört elakt tycker jag. Och jag klarade inte all press utan började gråta, tårarna bara rann om mig på vägen hem, och nu bränner dom under ögonlocken igen. Jag hade höga förväntningar som vanligt, men att en av mina (vad jag trodde) bästa vänner skulle svika mig när vi skulle fira min födelsedag, det trodde jag faktiskt inte.

Men idag ska jag fira, hur vet jag inte, det var igår jag hade förutsättningarna att kunna gå ut... Men ska nog gå på bio med familjen och älsklingen. Varför bränner tårarna fortfarande? Jag borde vara glad på min födelsedag!

Jag som skulle klara mig, vara duktig. Jag misslyckades med det idag, jag vill slå mig själv men nej sånt har jag slutat med för länge sen, man ska vara snäll mot sig själv. Men jag är inte snäll när jag hetsar och spyr. Det tär på kroppen. Den vill ha mat och lite sötsaker då och då. Inte allt eller inget.

Började min dag med en lite mindre frukost (eller jag har ätit mindre frukostar på sistonde, ångesten har hunnit ikapp mig, men jag ska äta vettigare under dagen istället): 1 kokt ägg, 1 päron + 1dl lätt naturell yougurtm, 2 delikatess knäckebröd + tunt lager makrill i tomatsås

Den här dagen går ut på att ha kul, ska först övningsköra visserligen, men sen blir det utgång ikväll, torsdagar är ju 18 och 19åringarnas fredagar och lördagar, enda dagen man kommer in någon stans. Så det blir dans natten lång med goda vänner. Vet inte om jag ska dricka eller inte, kanske lite smått men är inte på suparhumör riktigt. Plus att jag vill spara lite pengar med. Vad ska ni hitta på idag?

jag var duktig, fixade fruktsallad och 3 bitar mörk choklad till mig. Men efter det ville jag ha mer, så vad gjorde jag? Jo jag hetsade choklad och nötter och har just spytt. Men åt det under lång tid så en del är kvar i magen på gott och ont. Jag behövde mer kalorier men psyket säger emot. Jag är förvirrad, ena stunden är jag rädd att jag börjar gå ner igen, mina armar börjar bli lite klenare. Men sedan tycker jag att jag har gått upp och blivit tjock. Jag vet att inget blir bättre av att jag går ner i vikt, tankarna om att jag är tjock blir bara större ju mer jag går ner. Såvida jag inte väger 45kg. Men då mår jag inte psykiskt bra på andra sätt. Och jag ska trots allt orka plugga i höst. Jag vill inte vara ätstörd samtidigt som det är en sorts identitet och en säkerhet, jag vet min roll och jag känner mig säker i den, trots att ingen annan vet så är det ändå min identitet, den smala tjejen. Jag skulle inte palla om någon påpekade att jag gått upp i vikt.

Jag klarade nästan hela dagen, jag ska vara stolt och glad för det. Man ska uppskatta det lilla och undvika det dumma. Jag ska vara positiv, tänka positivt och bli lycklig. Man måste inte vara perfekt för att vara lycklig och glad. Ingen är perfekt, perfekt finns inte.

Jag flyttar om några veckor för att börja plugga, det betyder att jag kommer bo själv och inte längre gå till vuxenpsyk. Jag är lite smårädd för tanken samtidigt som jag faktiskt inte gått till vuxenpsyk på någon månad nu och jag har klarat mig bättre än någonsin, inte för att jag inte gått dit utan för att jag börjar vilja bli frisk på riktigt nu. Och bor jag då ensam så kanske det blir ännu mer pepp, eftersom jag då måste räkna ut vart mina pengar går, och jag lägger mycket hellre mina pengar på en trevlig resa än hetsmat! Jag ser faktiskt fram emot det. Men jag är ändå sjukt nervös.