Igår fick jag och älsklingen se bilder av det lilla undret där inne i magen, bebisen hoppade som bara den och man kunde tydligt se konturerna trots att jag inte ens är i vecka 12 än. :)

Snart ska jag åka iväg till dagvården, ha en bra dag!

Förlåt att min uppdatering varit usel de senaste dagarna men det har hänt så mycket. Både negativt och positivt. Positivt: jag får fortsätta i minst 4veckor till på dagvården trots att jag bara gått upp 0,25kg sen jag började. Negativt: så otroligt mycket, kan försöka förklara nedan.

Min svärmor är en väldigt snäll och väldigt elak människa, med andra ord rätt manipulativ eftersom jag aldrig riktigt förstått vad min kille pratar om när han försöker förklara att hon inte är sån som hon är mot mig mot honom och familjen. Och igår morse gick gränsen även för min del, jag har hört henne säga en hel del hemska saker innan men alltid försökt dölja det med "hon har säkert en dålig dag". Men ovsett hur dålig dag man än har så säger man inte saker som "du är inte min son" "du har inte lyckats med någonting i hela ditt liv? Försök nämna nått? Nej det kan du inte för du har inte det!" "du är misslyckad och kommer alltid vara det" "du har inte tagit i tag i dina problem och är en knarkare och super dig packad hela tiden" (han tog en del droger då och då för några år sedan men har inte rört en enda drog på över 2år trots att många i hans närhet gör det då och då, och han dricker inte sen några månader tillbaka heller så det stämmer inte alls och det är något han jobbat hårt med och det vet hon.) "det är ditt eget fel att du har en ryggskada" (ryggskadan är en olycka då en snowboard åkte rätt på hans höft och orsakade skolios som gör att benen är ojämna så ryggen har tagit enormt med stryk och han knappt kunde stå upp men hon tyckte att han skulle iväg och jobba ändå (han jobbar i byggbranchen dessutom...).

Så hemma hos henne kan vi inte bo av förklariga skäl, och jag börjar förstå varför han ville att vi skulle vänta med att berätta om graviditeten förrän vi bodde i egen lägenhet, jag hade aldrig velat ha henne över mig om att vi aldrig kommer klara det etc. Så nu flyttar vi hem till mina föräldrar en månad innan vi flyttar till våran egen lägenhet. Jag är bara så irriterad på att man kan bete sig som hon gjorde, kan också påpeka att jag var på toan när jag hörde detta, hon lugnade sig direkt när jag kom ut och gick till jobbet... Det värsta är att jag hört min kille säga liknande ord om sig själv, han verkar på allvar tro att han är misslyckad och aldrig lyckats med något vilket är så synd, jag är riktigt arg att hon fått honom att verkligen gå på det.

"Jag tycker det låter väldigt konstigt det där. Att man kan bli utkickad för att man inte lyckas gå upp. När jag gick i behandling fanns det en tjej som gick ner ganska mycket men det var för att kroppen körde igång igen! Men hon mådde ju bättre än nånsin, i min stad tvingas ingen upp i vikt för att friskskrivas tycker jag det verkar som, bara man äter normalt och alla demoner och så försvinner så kommer det kanske med tiden. Om det nu är så att du eller nån annan inte hunnit gått upp i tid eller kanske ner så borde ni får mer stöd och hjälp än att inte få gå kvar. När jag kom in i vården hade jag sett till att bli utslängd direkt om det fungerade sådär för jag ville ju inte bli frisk. Men du vill, och därför går du där vilket jag tycker är jätte bra! Både för dig och bebisen :) men jag förstår inte riktigt systemet :/ om man inte lyckas gå upp får man fortsätta som vanligt hemma då eller och riskera att bli sjukare igen?

Lycka till! Jag tror på dig."

Läste denna kommentaren just och måste säga att jag nog faktiskt tycker att det på ett sätt är bra att man måste nå normalvikt och ha uppgång varje vecka om man ligger på undervikt. För visst jag kan äta alla deras mål men om jag struntar helt i att äta hemma så kommer jag snarare att gå ner, så det är väll ett sätt för dom att inse att man verkligen satsar och försöker fullt ut, plus att det är ett krav för att bli friskskriven från ätstörningar oavsett stället så är det att man ska ha en stabl vikt på normalbmi.

Men precis som du skriver så hänger kroppen inte alltid med och det gör det systemet så skumt. Både bra och dåligt med andra ord.

Kramar och tack för kommentaren! :)

Åh vad jobbigt det är att försöka gå upp i vikt när jag äter mer än jag någonsin gjort, inte rör mig ett dyft och ändå inte går upp ett endaste gram, vad är det frågan om egentligen? Det låter ju helt omöjligt. Och så hade jag, min behandlare och dietisten ett samtal om näringsdrycker och mjölkprodukter idag. Jag gillar som sagt inte näringsdryckerna, och fick idag smaka en av yoghurt smakerna (som en av er sa var godare) men nej den var lika äcklig men på ett helt annat sätt, sötsliskig som tusan, men jag får kämpa i mig dom oavsett. Och så det där med mjölk, jag är inte van att dricka mjölk alls, inte till gröt och absolut inte till mat. Men det ska det vara, man ska äta 8-10dl mjölkprodukter (mjölk, yougurt, fil etc.) per dag om man lider av ätstörningar och en tid efteråt med för att återställa kalket i kroppen.  Så vi kom fram till att om jag gör gröt så ska jag koka den i 1dl vatten och 1dl mjölk (eftersom man ska ha 2dl mjölk till gröten) och så 1dl på gröten efteråt. Och så ska jag dricka chaite med 2dl mjölk efter lunch/middag eller ta 2dl youghurt och lite bär efter maten. Gosh vad mycket allt blir, men mellanmålen är goda, det är luncherna och middagen som är så stora att jag storknar, jag är inte van vid sådana mängder. Men jag ska klara det och jag ska ha gått upp i vikt till på tisdag, jag måste ha gjort det helt enkelt!

Att jag är den enda som tar näringsdrycker nu känns inte jättepepp för jag känner mig knappast som den smalaste om man säger så.

Jag hade nog helst spolat över denna dagen, jag har inte hetsat eller spytt nej. Men jag har inte gått upp alls sen jag började på dagvården för 2 hela veckor sen, trots att jag äter så mycket att jag konstant mår illa numera, förut kunde jag vara hungrig numera är jag mätt, all the time! Kunde knappt äta upp lunchen idag heller, vi satt på sjukhusets resturang hade tagit så mycket mat som de visade att vi skulle ta (vilket var ungefär dubbelt så mycket än jag tar när jag tar en enligt mig normal portion) dessutom visade sig maten var fullkomligt oätlig (äcklig) så jag åt halva och sen gav jag upp i några minuter innan jag insåg hur pinsamt det skulle vara att vara den enda som inte lyckas äta upp, enda gången vi äter ute dessutom så jag kämpade mig igenom det, fy fan säger jag bara. Jag som trodde att jag åt ganska normalt att det med var att jag spydde som var det dåliga, nu börjar jag inse att jag vant mig vid mindre och mindre.

Men nu måste jag börja gå upp i vikt annars kommer jag knappast få vara kvar nästa månad, jag har 2 veckor på mig att gå upp i vikt på, förmodligen måste jag gå upp minst 2kg tills dess.

bor du tsm med pappan till barnet? du är stark! :)

Svar: Ja det gör jag, just nu bor vi i hans pojkrum hos hans föräldrar men vi ska hyra en lägenhet i ett år från och med juni så jag längtar! Tack så hemskt mycket. :)

---

Ska iväg till dagvården strax, just fått i mig frukost (måndagar är enda dagen man äter frukost hemma) höll nästan på att glömma det eftersom jag tänkte att man äter frukost där, haha. Idag har jag just gått in i vecka 9 i graviditeten förresten, känns lite läskigt att det går så snabbt. Men även kul såklart, kan knappt vänta tills vi får (vill...) berätta för alla nära och kära, inte många som vet om det än.

Pratade med min kontaktperson igår om näringsdryckerna, om jag kunde byta ut den mot tex nötter eller något annat som var motsvarande både i näring och kalorier. Och hon sa varken ja eller nej, hon tyckte att jag skulle diskutera med dietisten först, låter bra tycker jag för jag kan verkligen inte dricka dom utan att må sjukt illa.

Lagade mat på avdelningen igår förresten, kändes nästan lite fjantigt om jag ska vara ärlig. Jag har lagat mat varje dag i över 6år så att vi inte fick välja recept själva, absolut inte fick köpa röd paprika istället för gul som det stod i receptet ("för dietisten har skrivit gul!") och var tvungna att mäta upp salt och peppar(!). Gosh. Sen hade vi samtal om hur det kändes att laga mat. Jag har inga problem med att laga maten, det är ju att äta den som är det stora problemet, eller rättare sagt efter att jag har ätit den. Men men.

Idag var det skönt i alla fall, pysslade en massa, mysigt!

Vägde mig idag med (var ju sjuk i tisdags) och vägde 55,5 tror jag låg på 55.2 eller något sådant för 1,5vecka sen så har lite panik eftersom man måste öka MINST 0.5kg per vecka om man är underviktig. Jag måste med andra ord väga 56,2 till på tisdag.

Anonym: Glöm inte babyn! Kämpa inte bara för din egen skull utan även för ditt barns!!

Svar: Jag kämpar nog mest för min lilla bebis skull, annars vet jag inte om jag hade orkat med att äta alls nu för det är verkligen jobbigare än vanligt när matlusten är noll och jag mår illa av allting. Det som håller mig ätandes är just faktumet att någon annans liv står på spel pga mig, jag måste helt enkelt äta, det är ingen fråga om vad jag vill just nu.

Sen börjar jag mer och mer ändra mina åsikter, jag tänkte först att "ja men jag kan gå tillbaka till undervikt när jag väl fött" men inte vill jag ge min unge osunda ideal?

Tänkte bara visa er vilka näringsdrycker det är jag dricker på dagvården, fick med mig dessa tre hem till lördagen, söndagen och onsdagen (då onsdagen är en lite konstig dag där man bestämmer tillsammans med sin behandlare vad man behöver träna extra på, tex äta på buffé, äta hemma, äta tårta etc. så man är inte på dagvården alls då). Kan inte säga att jag är förtjust i någon av smakerna men jag hoppas att de gör det de ska, och är även glad att de innehåller massor av näring och bra grejer till den lille i magen. (:

Vi fick även bada idag, de sa att det skulle vara jättevarmt och skönt. Och ja, det var skönt men varmt var det verkligen inte efter en stund, då huttrade vi som små igelkottar!

Till kvällsmål blev det nyponsoppa 1 kula vaniljglass och 3 finska pinnar. Det är helt okej, men ångesten fyller min kropp och mitt huvud. Ja jag är underviktig men inte så underviktig, men jag måste upp till normalvikt, NU! Att det skulle vara så jobbigt hade jag aldrig kunnat föreställa mig den dagen ätstörningen först började. Men jag ska slå ätstörningarna, hårt, hårt, hårt. Jag ska bli frisk helt enkelt. Och det nu, nu, nu!

Ska även få med min näringsdrycker till helgerna, bara dom hjälper så. Men kan man inte göra goda näringsdrycker?

Jaja, ska upp tidigt imorgon så god natt på er ska kolla film med älsklingen nu och hoppas att eran dag har varit söt!

Har nu varit på dagvården, det var rätt läskigt att komma in som ny där men dom andra tjejerna (och killen) var jätte trevliga och lätta att prata med så det var skönt. Jag drack min första näringsdryck i hela mitt liv med, med banansmak, inte smakade den gott men jag antar att jag behöver den ändå.

Idag är det en fri dag då man innan bestämmer om man tex ska träna på buffe på stan eller liknande. Själv ska jag in till min behandlare och äta mellanmål och planera för resten av tiden hur mitt matschema ska se ut. (:

Imorgon smäller det då börjar jag äntligen på dagvården, tänkte visa er mitt lilla schema för morgondagen:

8.00 vägning
8.15 frukost
8.45 samling
9.00 skapande aktiviteter
10.15 mellanmål
10.35 avkoppling
11.00 individuella samtal
12.15 lunch ute
12.45 Drama
14.30 mellanmål
14.50 avslutning

Jag fixade några kycklingspett, grönsaker och en macka som middag igår, ja det var för lite men klockan var mycket och jag hade ingen lust att äta en hel buffe innan jag gick och la mig, över lag äter jag så mycket bättre nu ändå, det gillar jag. :)

Och imorgon börjar dagvården!